Det är snart jul och hon har skrivit sin önskelista. Högt upp på listan finns en riktig häst, heliumballonger (särskrivet) och ett jättestort mjukisdjur. Men allra högst upp på hennes önskelista, på delad första plats, finns helt andra önskemål. Att hennes farfar ska leva och att hennes familj ska kunna åka till Finland och fira jul med släkten.
Hon må vara rätt liten, men redan nu vet hon att det största och viktigaste inte går att köpa för pengar och aldrig finns i tomtens säck.
Vår första – och förhoppningsvis sista – coronajul står för dörren. Jag gissar att de flesta av oss firar en annorlunda jul i år. Kanske för att det inte blir någon julfest i skolan, kanske för att det där viktiga besöket i julkyrkan inte heller blir av eller kanske för att någon familjemedlem blir kvar i sitt hem långt borta. I någon mån påverkas vi ju alla av coronan.
"Under det gångna året har det ibland konstaterats att coronan är rättvis på det sättet att den drabbar oss alla, som om viruset borde få något slags fint jämlikhetspris."
Under det gångna året har det ibland konstaterats att coronan är rättvis på det sättet att den drabbar oss alla, som om viruset borde få något slags fint jämlikhetspris. Något i mig börjar skrika varje gång någon säger så, för även om coronan nog drabbar oss alla så drabbar den oss så otroligt orättvist. Det finns familjer där båda föräldrarna har förlorat sina jobb i coronans svallvågor och där årets version av julen blir en ganska skral variant som dessutom präglas av oro för framtiden. Det finns familjer som gick sönder under våren då livsutrymmet blev alldeles för litet och det finns familjer där någon älskad får intensivvård medan vi andra öppnar julklappar och tycker det är lite trist att inte allt är exakt som det brukar vara när det är jul.
Den här julen kommer att bli annorlunda för oss alla, men det finns faktiskt ingen rättvisa. För många av oss är det bara små detaljer som avviker och också vi får sörja men ska nog göra det ganska tyst. För en del av oss blir den här julen nämligen den svåraste och mörkaste av alla. Den första julen utan någon som absolut borde vara kvar.
Ingen av oss kan ge den lilla flickan en levande farfar i julklapp och ingen av oss kan göra utlandsresor möjliga igen här och nu, men det finns orättvisor och sorger som vi kan reagera på och vi som följer Jesus är kallade att göra just det. Det finns en rad organisationer som jobbar stenhårt för att så många barn som möjligt ska ha en så god jul som möjligt och i år om någonsin ska vi som kan bidra med våra resurser så att de kan göra ännu större skillnad för ännu fler.
