Idag drömmer jag inte längre om att leva ett stort liv, jag drömmer om att leva ett litet liv på ett stort sätt

14.09.2020
Amanda Audas-Kass är modersmålslärare och för tillfället finlandssvensk läsambassadör.

Är du ungdomsledare här? frågar kvinnan som stiger in i min hall.

– Nej, inte ens nästan, svarar jag.

Och tackar tyst min skapare för att hon inte steg in fyrtio sekunder tidigare. Då hade jag nämligen vandrat omkring i samma hall i bara underkläder.

Det visar sig att kvinnan ska använda församlingens projektor och hon behöver hjälp med att få igång den. Hon gick – helt rimligen – in i prästgården där församlingens kansli finns, men hon gick samtidigt också in i den byggnad där min familjs hem finns. Och när hon öppnade ytterdörren möttes hon av ett hav av skor och ryggsäckar och tänkte – igen helt rimligen – att hon kommit till församlingens ungdomslokal. Och att personen som mötte henne var en ungdomsledare.

Jag tackar min skapare en gång till för de där fyrtio sekunderna. Fatta vilket märkligt möte det skulle ha blivit om kvinnan hade trott att hon befann sig i församlingens ungdomslokal och att ungdomsledaren vandrade omkring där i behå och trosor.

"Fatta vilket märkligt möte det skulle ha blivit om kvinnan hade trott att hon befann sig i församlingens ungdomslokal och att ungdomsledaren vandrade omkring där i behå och trosor."

Men havet av skor och ryggsäckar – det kan faktiskt lura mig själv ibland också. När jag vadar fram bland mina barns och deras kompisars skor och ryggsäckar och kepsar och jackor på eftermiddagarna så vet jag att det finns massor med liv i mitt hem och det var faktiskt allt jag någonsin drömde om när vi flyttade in i prästgården. Jag ville ha en prästgård mitt i byn, full av liv. Visst kostar det livet att brödet ibland tar slut snabbare än jag hade räknat med och ibland kostar det att någon har glömt ett smörpaket och/eller en ost på köksbordet. Och när jag för en stund sedan köpte äpplen så köpte jag fler än vi egentligen behövde så att en av våra stammisar inte ska bli utan när jag åker på arbetsresa i slutet av veckan.

En gång i tiden flyttade vi till Helsingfors med en stor dröm om en församling. En annan gång i tiden flyttade vi till en prästgård i en landsortsförsamling med en helt annan dröm. En dröm som stundvis har känts betydligt mindre än den första drömmen, och det har jag kämpat med. Får man välja en mindre dröm?

"Eller rättare sagt: de drömmar som jag någon gång drömde och tyckte att var stora har vittrat sönder och andra drömmar har blivit de jag faktiskt strävar efter."

Samtidigt har egentligen alla mina drömmar stadigt blivit allt mindre. Eller rättare sagt: de drömmar som jag någon gång drömde och tyckte att var stora har vittrat sönder och andra drömmar har blivit de jag faktiskt strävar efter. Idag drömmer jag inte längre om att leva ett stort liv, jag drömmer om att leva ett litet liv på ett stort sätt. Och när jag snavar över ett par skor utan att ha en aning om vems de är så vet jag att jag lever min dröm. Och just det tackar jag min skapare för. Ännu mer än för de där fyrtio sekunderna.

Amanda Audas-Kass
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30