Jag vågar vila i att också vi utan kallelse både kan och ska vara med och förändra världen

16.06.2020
Amanda Audas-Kass är modersmålslärare och för tillfället finlandssvensk läsambassadör.

Vissa av oss är avundsjuka på människor med grönare gräs. Vissa av oss är avundsjuka på människor med underbara utlandsresor, koordinerade klädgarderober eller beundransvärda båtar. Själv var jag länge mest av allt avundsjuk på människor med Kallelse. Ja, med stort K.

För ett år sedan flyttade vi ett halvt land norrut efter tio år i Helsingfors. Det är på många sätt drastiskt. Återvändande österbottningar växer onekligen på träd, men ju fler dagisvårfester du gråter på i huvudstaden – desto mindre är chansen att du blir en av dem. Jag grät på många. Tills jag plötsligt grät på min sista.

I mitt liv finns många människor som har fattat drastiska beslut och en del av dem har fattat de besluten efter något som åtminstone liknar eldskrift på himlen. Det har på något sätt varit så uppenbart att det var det steget de skulle ta, att det var det de var kallade till. I mitt liv har ytterst få beslut fattats på knä framför en brinnande buske, jag har fått sätta min lit till magkänsla och sunt förnuft.

Och ja, jag har längtat efter en egen kallelse. Jag har varit oklädsamt avundsjuk på de kallade.

▫︎ Och ja, jag har längtat efter en egen kallelse. Jag har varit oklädsamt avundsjuk på de kallade. ▫︎

Länge kände jag mig lite som en B-kristen i min brist på kallelse. Jag var som en kyrklig version av sunkig dokusåpakändis eftersom Gud inte hade sagt något speciellt stort och starkt till just mig personligen. Jag fick nöja mig med det han säger i Bibeln, men det säger han ju till alla. Så jag undrade varför vissa andra var så betydelsefulla att de fick budskap i eld när jag själv knappt känt lukten av rök.

Vägen har inte varit kort eller spikrak, men idag vågar jag vila i att också vi utan kallelse både kan och ska vara med och förändra världen. Att de uppdrag och kallelser som finns i Bibeln faktiskt räcker mer än väl. När jag läser att jag ska älska Herren min Gud över allt och min nästa som mig själv så är det ju inte så att jag kan checka av den boxen och börja söka vidare. Nej, jag får kavla upp ärmarna. Varenda eviga dag. Inte heller är det ju så att jag måste vara på en viss plats i en viss tid på ett visst jobb för att kunna göra det. Nej, det fungerar var som helst och när som helst och som vad som helst.

Och det måste ju vara just precis det som är Kallelsen med allra största tänkbara K. Och den Kallelsen är faktiskt min. Och din.

Amanda Audas-Kass
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01