Okunskapen om ens kommande liv är en sorts nåd

16.06.2020
Christa Mickelsson är redaktör på Kyrkpressen.

Visst är det nånting särskilt med juni? Mina barndomssomrar är en evighetslång räcka av svaga minnen – och det är minnen som är fastetsade i min hjärna tydligt och klart, fast ingenting egentligen hände. Som när jag var tio år och vi hade hyrt en husbil som stod på vår gård. Jag kommer ännu ihåg hur juniregnet smattrade på husbilens tak medan jag läste biblioteksböcker. Hur lycklig var jag inte då?

Mitt uppvaknande till det liv jag lever nu kom när barndomen var slut, ungefär vid femton års ålder. Jag minns särskilt den midsommar när allt var frihet och lycka. Sedan då?

Aderton år: Jag jobbade på glasskiosken i min småstad. Jag var olyckligt förälskad och åt så mycket chokladglass att jag fick kopiösa mängder finnar på ryggen. Jag kommer ännu ihåg hur kiosken luktade, speciellt tvålen som jag tvättade händerna med mellan varje kund.

Nitton år: Jag hade just skrivit inträdesprovet till Helsingfors universitet. Jag hittade knappt till Järnvägsstationen på väg hem. Jag kom in.

21 år. Jag var nygift och vilsen och längtade i smyg hem.

22 år: Jag sommarjobbade på Kyrkpressen. Jag hade INGEN erfarenhet av journalistik, men ändå blev journalistik min bana i yrkeslivet.


"Jag kissade på en sticka och ingenting blev sig likt."


24 år: Jag kissade på en sticka och ingenting blev sig likt. Min man grillade marinerade kycklingvingar och jag mådde illa. Jag har ännu svårt för kycklingvingar.

25 år: Mitt spädbarn och jag var i symbios den sommaren och allt var ren och skär lycka.

27 år: Jag och min man och våra två barn flyttade till vår alldeles egna lägenhet i juni. Jag kommer bara ihåg hur svårt det var att ha två barn – otrolig svårt, och otroligt uppslukade.

33 år: Den sista sommaren före min hjärnblödning. Hur ska man förbereda sig på en sådan sak? Det går inte. ”Det är skönt att man inte vet vad framtiden har i beredskap för en, att okunskapen om ens kommande liv är en sorts nåd”, skriver sångerskan Marie Fredriksson i sin biografi.


”Det är skönt att man inte vet vad framtiden har i beredskap för en, att okunskapen om ens kommande liv är en sorts nåd.”


36 år: Det är juni 2020, barnen är stora, vi ser med stora ögon på världshändelserna, äter kycklingvingar och är tacksamma för sommaren och livet.

Minns du ditt livs junimånader? Tänk efter noga!

Christa Mickelsson
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01