Ett försvarstal

Jag skulle ringa oftare – om jag bara inte hade nog med mina egna tankar. Jag skulle fråga mera – om jag bara var genuint intresserad av ditt svar.

Jag skulle torka bort fläckarna på tapeten – om jag bara inte oroade mig för kvinnofällan jämt. Jag skulle skynda mindre på barnet om morgnarna – om jag inte redan jobbade deltid. Jag skulle aldrig glömma bort att vara ofantligt tacksam – om jag inte också hade dåliga dagar ibland.

Jag skulle skippa kolhyd- raterna – om det bara inte var så förskräckligt gott med pasta. Jag skulle läsa fler böcker – om jag bara inte var en sån uppenbart kvällstrött person. Jag skulle planera fler trerättersmiddagar – om min man bara kunde flambera jätteräkor. Jag skulle aldrig köpa jätteräkor – om de inte hade varit så billiga i går.

Jag skulle inte vara avundsjuk och missunsam – om jag bara bodde i en femrummare från sekelskiftet (trägolv, ja tack). Jag skulle bekämpa svälten i Afrika – om bostadspriserna bara inte var så orimligt höga i Helsingfors.

Jag skulle utmana mig själv på alla nämnda punkter lite oftare – om det inte redan fanns så mycket jag borde göra.

Och jag skulle förstå att skämmas – om jag inte redan hade bestämt mig för att det får duga som det är.