Ibland måste jag få hålla en hand, vidröra en panna, hålla om, hålla kvar

11.05.2020
Katarina Gäddnäs är sjukhuspräst i Mariehamn.

Jag måste vara ärlig. Jag vet inte hur länge jag orkar. Jag vet inte vad den fysiska distanseringen gör med oss människor på sikt, som individer, som samhälle, som kyrka. Jag hade just fått börja stava på evangeliet, att det inte är på orden, utan på närvaron, kroppen, det kommer an. Att jag får gå med hopp och ljus, nudda med fingertoppar, be om välsignelse, ibland hålla om stadigt och länge tills gråten tagit slut. Jag har inte kunskap och kompetens att ha åsikter om stora samhällsavgörande frågor. Jag väljer att lita på att de som bestämmer fattar rätt beslut och även om så inte skulle vara fallet, måste vi som grupp agera lika, för samhällsnyttans skull.

Men nu ser jag nästan varje dag ljuset slockna i ögonen på sjuka och gamla människor som inte längre kan träffa sina anhöriga. Några människor blev genast snabbt sämre när besöksförbudet på sjukhus och äldreboenden infördes. Jag har sett förtvivlade människor försökt kommunicera med en förvirrad förälder genom sjukhusfönster. Personalen gör ett fantastiskt arbete: rullar sängar, öppnar fönster, håller mobiler och surfplattor, men det är inte samma sak som att få sitta bredvid sin älskade, släta till kudden, fukta läppar, hålla handen.

De där stororden TACK och FÖRLÅT behöver ofta en lång startsträcka för att lyfta. Den startsträckan är ofta tysta timmar tillsammans vid en sjuksäng eller en dödsbädd. De orden är det som behövs ibland för att någon skall kunna släppa taget och gå vidare.

När allt till sist kläs av oss: yrke, fritidsintressen, ägodelar, hus och hem är det relationerna som finns kvar. Vi finns till som människor, i egenskap av medmänniskor; vi är någons barn, syskon, förälder, vän eller älskande. När också relationen tas ifrån oss, då slocknar ljuset i människans ögon, trots att det doftar underbar sommar genom sjukhusfönstret och bofinken sjunger i björken. Vem är det till sist vi skyddar genom besöksförbud? Och varför?

Det är säkert tjänstefel, men ibland går impulsen verkligen inte att hejda. Den är stark som en kärlekens jordbävning. Ibland måste jag få hålla en hand, vidröra en panna, hålla om, hålla kvar. Kommunicera det som inga ord räcker till för: Du är älskad, du är förlåten, allt kommer att bli bra. Hur det än går, är du buren av Gud.

Det är inte bara de sjuka och döende, det är alla i ensamhushåll, alla mina älskade församlingsmedlemmar, alla med psykisk ohälsa och overklighetskänslor. Alla som inte fått tanka tillräckligt mycket hudkontakt, anknytning, beröring, smekningar, alla med ömhetsunderskott som nu plötsligt känner sig upplösta i sina gränser, vars verklighetsuppfattning blir suddig, otydlig.

Kära, älskade människor när allt detta är över: må vi aldrig, aldrig glömma vad som är viktigast av allt - att vi får vara tillsammans, att vi får röra varandra, att vi angår varandra. Att Gud har skapat oss till gemenskap.
Tills dess: Må Han som gick genom reglade dörrar och rörde dem som andra föraktade, må Han välsigna dej med närvaro och ett tillvänt ansikte.

Katarina Gäddnäs
Klientkontakterna har ökat med en ungefär en tredjedel under de senaste månaderna, många nya klienter har tagit kontakt.

diakoniarbete. Helsingforsarna mår sämre på grund av coronasituationen, det syns i församlingarnas diakoniarbete. 26.5.2020 kl. 15:48
Bengt Norrlin är en av dem som skött strömningen av gudstjänsterna från Pedersöre och Jakobstads kyrkor. Nu strömmas gudstjänsten från Esse.

strömning. När gudstjänsterna skulle börja strömmas fick kyrkvaktmästarna en ny arbetsuppgift.Den kom över en natt, säger Bengt Norrlin. 25.5.2020 kl. 13:06
Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.

Väståboland. Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna! 22.5.2020 kl. 09:28
Viking Norrbäck med sitt dragspel.

undantagstillstånd. Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat. 20.5.2020 kl. 17:26

Coronapandemin. Finns det förutsättningar att skapa någon form av gemenskapsdagar för konfirmanderna i Jakobstads svenska i stället för de inställda konfirmandlägren? Den frågan söker nu kyrkoherde Jockum Krokfors svar på. 20.5.2020 kl. 16:34
– Jag är kvinna, människa, mamma, präst, maka – jag har många roller. Styrkeidrottare är bara en bland dem.

styrka. I skolan blev Salla Romo mobbad för sin storlek. När hon började styrketräna hade hon inget särskilt mål. Två år senare kunde hon kalla sig Finlands tredje starkaste kvinna. Den styrkesportande prästen har hittat det hon är född att göra, och önskar att andra skulle få uppleva detsamma. 21.5.2020 kl. 13:23
Eva Frantz är uppvuxen i Helsingfors men bor idag i Esbo.

deckardrottning. Hur gör en deckardrottning med mingelskräck? Hon vågar mingla fast hon är hur rädd som helst. 20.5.2020 kl. 14:15
– Hur vi har behandlat skapelsen visar hur vi föraktat Gud som skapare, säger Peter Halldorf.

Klimathot. Peter Halldorfs närläsning av Jeremias bok i Gamla testamentet fick honom att ta klimatnyheterna på större allvar. Det resulterade i boken Därför sörjer jorden, en bok som handlar om klimathot, ansvar och hopp. 21.5.2020 kl. 07:00
Tom Nylund är ofta utrustad med kikare. Han vill följa med minsta myra till största duvhök. Därför gillar han vintern, då är intrycken färre.

Äventyrare. Tom Nylund har mött en arg och hungrig isbjörn. Han har också klarat av en allvarlig sjukdom. – Jag fick verkligen bli du med tanken på att det kan vara kört, säger han. 19.5.2020 kl. 19:50
Om kyrkan är stor kan hela 500 personer samlas till exempel till ett bröllop eller en konfirmation. Men för festen efteråt gäller 50-personersgränsen.

anvisningar. Idag kom biskoparna med mer detaljerade anvisningar om hur gudstjänster och förrättningar kan ordnas från första juni. Det maximala antalet deltagare är 500 personer 19.5.2020 kl. 10:31