I dag tänker jag på de som är intagna på avdelning tre på Esbo sjukhus

04.05.2020
Christa Mickelsson är redaktör på Kyrkpressen.

Inga besökare på sjukhusen. Inga besökare på sjukhusen?! Hör ni så sjukt (pun unintended) det låter?

Jag tillbringade tre av mitt livs värsta månader på Esbo sjukhus. I september 2017 hade jag fått en massiv spontan hjärnblödning, med tillhörande grav afasi som gjorde att inte kunde kunde prata alls. Dessutom var halva sidan av min kropp förlamad.

Mitt liv hade krasats sönder och det enda som fick mig att hållas på ytan var min man, familjen och kompisarna. Av cirka 100 dagar hade jag besök 99. De höll mig sällskap, lagade mat hemma som de tog med sig i en termos, ställde frågor fast jag inte kunde svara. Tog med sig böcker och kort fast jag inte klarade av att läsa. Kom med blommor och choklad, fast min aptit var som bortblåst. Mina barn kom med de finaste av teckningar och allt jag kunde göra för att berömma dem var att krama dem länge. Min man låg brevid mig i min sjukhussäng nästan varje kväll (då om någonsin var jag glad att vi var ganska slanka).

Avdelningen jag var på var ny, personalen var stressad och jag hade den värsta ångest jag haft i mitt liv. Videosamtal i all heder, men när man är sjuk är det hud mot hud som är det bästa läkemedlet.

När ungefär tre månader gått fick jag lov att gå på permission varje natt. Jag var fortfarande inskriven på sjukhuset, men jag var där för terapierna – jag skulle ju lära mig att gå och tala på nytt.

De som är inskrivna på ett sjukhus var som helst i världen har inte den möjligheten just nu. Inga besökare och ingen permission, ingen livskamrat, ingen familj och inga kompisar. De får klara sig själva, med sin ångest, ensamhet och sjukhusmaten.

Kanske ni tänker att den som måste bli blindtarmsopererad nog ska klara sig ensam? En sjukdom som går över om ett par veckor kan de flesta nog klara av ensamma, fast det är tungt.

Jag vet nog att vi gör det för ett högre syfte. Jag vet det så väl. Men kan vi inte för en liten stund tänka bort coronapandemin, och sätta oss in i deras situation?

I dag tänker jag på de som är intagna på avdelning tre på Esbo sjukhus, och saknar ihjäl sig efter någon som håller deras hand.

Christa Mickelsson
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01