I dag tänker jag på de som är intagna på avdelning tre på Esbo sjukhus

04.05.2020
Christa Mickelsson är redaktör på Kyrkpressen.

Inga besökare på sjukhusen. Inga besökare på sjukhusen?! Hör ni så sjukt (pun unintended) det låter?

Jag tillbringade tre av mitt livs värsta månader på Esbo sjukhus. I september 2017 hade jag fått en massiv spontan hjärnblödning, med tillhörande grav afasi som gjorde att inte kunde kunde prata alls. Dessutom var halva sidan av min kropp förlamad.

Mitt liv hade krasats sönder och det enda som fick mig att hållas på ytan var min man, familjen och kompisarna. Av cirka 100 dagar hade jag besök 99. De höll mig sällskap, lagade mat hemma som de tog med sig i en termos, ställde frågor fast jag inte kunde svara. Tog med sig böcker och kort fast jag inte klarade av att läsa. Kom med blommor och choklad, fast min aptit var som bortblåst. Mina barn kom med de finaste av teckningar och allt jag kunde göra för att berömma dem var att krama dem länge. Min man låg brevid mig i min sjukhussäng nästan varje kväll (då om någonsin var jag glad att vi var ganska slanka).

Avdelningen jag var på var ny, personalen var stressad och jag hade den värsta ångest jag haft i mitt liv. Videosamtal i all heder, men när man är sjuk är det hud mot hud som är det bästa läkemedlet.

När ungefär tre månader gått fick jag lov att gå på permission varje natt. Jag var fortfarande inskriven på sjukhuset, men jag var där för terapierna – jag skulle ju lära mig att gå och tala på nytt.

De som är inskrivna på ett sjukhus var som helst i världen har inte den möjligheten just nu. Inga besökare och ingen permission, ingen livskamrat, ingen familj och inga kompisar. De får klara sig själva, med sin ångest, ensamhet och sjukhusmaten.

Kanske ni tänker att den som måste bli blindtarmsopererad nog ska klara sig ensam? En sjukdom som går över om ett par veckor kan de flesta nog klara av ensamma, fast det är tungt.

Jag vet nog att vi gör det för ett högre syfte. Jag vet det så väl. Men kan vi inte för en liten stund tänka bort coronapandemin, och sätta oss in i deras situation?

I dag tänker jag på de som är intagna på avdelning tre på Esbo sjukhus, och saknar ihjäl sig efter någon som håller deras hand.

Christa Mickelsson
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00
Nu sänds morgonens radioandakt Andrum kl. 9.54 istället för kl. 9.10.

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53
– Vi ska vara mycket försiktiga med att tolka coronapandemin som ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig, säger Björn Vikström.

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00