Vad säger det om det tidiga 1900-talets människor att de lät sig fotograferas framför sina hus?

21.04.2020
Erika Rönngård är redaktör.

En påskhelg för flera år sedan – på den tiden när man kunde tillbringa påskledigheten på annan ort – var jag hemma hos mina föräldrar och bläddrade i gamla fotoalbum. Vi ärvde en stor hög efter en äldre släkting, och kanske skulle det göra henne lite vemodig att veta att de bilder som väckt mitt största intresse inte är hennes glada reseminnen i färg utan de äldsta albumen med små svartvita foton. Bland dem fanns bilden på min mormorsfar som sår spannmål för hand och på en för mig okänd brud som fångats just som hon snyter en av brudnäbbarna, säkert inför den egentliga fotograferingen.

Där finns också mor Österberg och hennes barn, människor som jag inte vet något annat om än att de en dag blev fotograferade framför sitt hus. Där sitter de – modern, sonen och de fem döttrarna med långa flätor. Alla sitter de rakryggade och ser ut att vara fullt på det klara med stundens allvar. De som däremot inte har begripit stundens allvar är katten som stryker sig mot en av döttrarna, förnöjd över att ha hittat henne sittande just där, och hönsen som obekymrat pickar i förgrunden.

Bilden har stannat kvar hos mig, först som ett ögonblick från en främmande kultur. Vad säger det om det tidiga 1900-talets människor att de lät sig fotograferas framför sina hus? Att deras kameror behövde användas utomhus för att ljuset skulle räcka till, ja – men också något om en platstillhörighet som kanske inte är lika självklar i dag. Vi flyttade in i en gemensam bostad i slutet av fjolåret, och än har vi inte låtit någon ta ett porträtt på oss utanför höghuset – eller utanför lägenhetsdörren. Vi tänker kanske att det är något annat som definierar oss – men platsen där vi bodde coronavåren 2020 kan vara just den information våra efterlevande släktingar skulle vilja ha om oss i framtiden.

Hönsen och katten på det gamla fotot är det där som kommer i vägen för ens arrangemang, det där som får oss att säga äsch! när vi tittar på bilden strax efteråt, men som gör bilden intressant för dem som inte var med. Hönsen är det vi inte kan regissera, det som vandrar in från sidan och gör sin egen grej. De är som snön som vräker ner i april just som man ställt fram utemöblerna, som ett nytt virus som bara fortsätter att hålla världen i ett järngrepp fast vi egentligen hade andra planer.

Erika Rönngård
Helene Liljeström gick i slutet av år 2019 i pension från jobbet som kyrkoherde i Sibbo svenska församling.

matteus församling. Om allt går enligt planerna slår domkapitlet vid sitt nästa möte fast att Helene Liljeström sköter kyrkoherdevikariatet i Matteus församling. – Ett bönesvar, säger församlingsrådets viceordförande Annica Söderström. 11.8.2020 kl. 16:02
Niklas Wallis är för tillfället tf. kaplan i Kronoby.

domkapitlet. Niklas Wallis, tf. kaplan i Kronoby, är enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Kronoby. Byråsekreterartjänsten vid domkapitlet fick nio sökande. Bland annat detta meddelar domkapitlet idag. 10.8.2020 kl. 16:15

Coronapandemin. Coronarestriktionerna i Finland har lättats upp, samtidigt som samhället håller andan för en möjlig andra våg. Vi frågade några församlingar hur virusepidemin beaktas i deras dagliga verksamhet, nu när höstterminen småningom startar. 10.8.2020 kl. 12:23
Biskop Bo-Göran Åstrand säger att det var en process för biskoparna att finna förtroendet att tala ärligt och öppet i äktenskapsfrågan.

äktenskapssyn. Att biskoparna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte når en gemensam syn i äktenskapsfrågan var inte förvånande. Som näst bästa alternativ kunde de flesta tänka sig en medelväg, som tillåter samkönade par att vigas. 7.8.2020 kl. 10:12

katastrofhjälp. Kyrkans utlandshjälp har beviljat 50 000 euro från sin katastroffond till dem som drabbats av explosionen i Libanons huvudstad Beirut. Utlandshjälpen inleder också en insamling till förmån för hjälparbetet. 6.8.2020 kl. 16:52
Ulla Heikkilä kallar konfirmandlägren för en nationell institution.

film. Ulla Heikkilä inspirerades av sin egen tonårsupplevelse och gjorde en film om en lägervecka full av gemenskap, livsfrågor, konflikter och förälskelse. 6.8.2020 kl. 19:00
Johan Candelin ser hoppfullt på utgången av rättsprocessen.

Johan Candelin. Polisutredningen gällande Martyrkyrkans vänners insamlingstillstånd är nu klar och ärendet går till rättegång i november. Två personer i styrelsen står åtalade. 6.8.2020 kl. 12:00
Åren mellan fyrtio och femtio hade varit hektiska. Camilla Svevar fick sitt tredje barn, hon sadlade om och läste teologi och blev präst, hon insjuknade i bröstcancer och blev frisk. Och som tf kyrkoherde i Replot bröt hon upp från sitt andra äktenskap.

Camilla Svevar . Hon försökte göra karriär som sångerska, hon var kantor och småbarnsmor, hon blev präst och fick cancer – och skilde sig, två gånger. Idag är Camilla Svevar kyrkoherde i Replot och vill predika för sökarna. 6.8.2020 kl. 10:02
Camilla Sundqvist är nu hel som människa.

profilen. Hon sökte bli helad från sin sjukdom men fann bara tomhet. Även om sjukdomen är kvar så har Camilla Sundqvist nu blivit hel som människa. 6.8.2020 kl. 09:08
Sju månaders arbetslöshet gav Mikaela Steffansson möjlighet att fundera över hur hon ville att livet skulle se ut.

Arbetslöshet. Att vara arbetslös lärde Mikaela Steffansson hur prestationsinriktade vi är. Vi har svårt att veta hur vi ska inleda samtalet om vi inte pratar jobb. 5.8.2020 kl. 08:00