Det finns absolut inget skrattretande över ett sommarställe i Esbo just nu

21.04.2020
Nina Österholm jobbar med information i kyrkan i Helsingfors.

Jag bor i Helsingfors och har sommarställe i Esbo. Det brukar folk skratta åt. Alla tomtgrannar bor i sina hus året om. De har värmepumpar och borrbrunnar, vi har utedass och bastu.

Av nån anledning har det blivit lite glest med stuglivet de senaste åren, men nu är vi tillbaka, med råge. Vi krattar som aldrig förr, röjer buskar och påtar i jorden. Barnen har städat ur min gamla lekstuga och grävt fram gungorna. De har hittat mina Kalle Anka-tidningar på vinden och en gammal enögd docka som lillasyster nu sköter ömt.

Medan jag räfsar och krattar diskuterar jag försiktigt med mina sedan länge avlidna farföräldrar, som jag aldrig ens träffat, men vars gårdstun jag nu på allvar tar i besittning. Jag tänker mig att de är väldigt förvånade över den vilda familjen som invaderat deras veranda och klättrar i deras ekar. Jag tänker mig att de funderar över varför ett av barnen är mörkhyat, eller så spelar hudfärg absolut ingen roll i himlen – kanske är de färgblinda? Min farmor bekymrar sig sannolikt över matsäcken barnen blir serverade vid trädgårdsbordet. Vad är en ”Risifrutti” tänker hon, kan det komma nåt gott ur en burk med det namnet?

Sommarstället var också min pappas oas, varje ledig stund tillbringade han här – vilket förmodligen förklarar varför jag inte varit så hemskt intresserad av stället som vuxen. Alla mina barndoms somrar har jag tillbringat här, alla vårhelger med temperaturer över nollstrecket och alla höstveckoslut innan vintern på riktigt tagit över med fukt och kyla i stenfot och väggar. Stället är impregnerat av trygga barndomsminnen, av sommardofter och av min pappas lugna lunk mellan hobbyprojekt och vardagssysslor.

Jag tänker mig att också pappa lyssnar en stund till mina coronatankar, som maler på i takt med krattan. Snart tappar han ändå intresset och spankulerar iväg, tämligen oförstående inför all uppståndelse. Han förstår inte vad vi klagar över, vad som fattas oss. Exakt vilken rörlighet är det vi förlorat, han ser inga nya gränser i skogen bakom bastun. Förklara gärna ännu en gång vem det är vi saknar! Hela familjen är ju här, friska och rosenkindade. På vilket sätt menar vi att det är tråkigt? Han ser nog både ett och annat som borde fixas på gården … Allt man behöver finns ju precis här, på en gammal veranda i Finlands näst största stad.

Det finns absolut inget skrattretande över ett sommarställe i Esbo just nu, bara tacksamhet.

Nina Österholm
Helene Liljeström gick i slutet av år 2019 i pension från jobbet som kyrkoherde i Sibbo svenska församling.

matteus församling. Om allt går enligt planerna slår domkapitlet vid sitt nästa möte fast att Helene Liljeström sköter kyrkoherdevikariatet i Matteus församling. – Ett bönesvar, säger församlingsrådets viceordförande Annica Söderström. 11.8.2020 kl. 16:02
Niklas Wallis är för tillfället tf. kaplan i Kronoby.

domkapitlet. Niklas Wallis, tf. kaplan i Kronoby, är enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Kronoby. Byråsekreterartjänsten vid domkapitlet fick nio sökande. Bland annat detta meddelar domkapitlet idag. 10.8.2020 kl. 16:15

Coronapandemin. Coronarestriktionerna i Finland har lättats upp, samtidigt som samhället håller andan för en möjlig andra våg. Vi frågade några församlingar hur virusepidemin beaktas i deras dagliga verksamhet, nu när höstterminen småningom startar. 10.8.2020 kl. 12:23
Biskop Bo-Göran Åstrand säger att det var en process för biskoparna att finna förtroendet att tala ärligt och öppet i äktenskapsfrågan.

äktenskapssyn. Att biskoparna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte når en gemensam syn i äktenskapsfrågan var inte förvånande. Som näst bästa alternativ kunde de flesta tänka sig en medelväg, som tillåter samkönade par att vigas. 7.8.2020 kl. 10:12

katastrofhjälp. Kyrkans utlandshjälp har beviljat 50 000 euro från sin katastroffond till dem som drabbats av explosionen i Libanons huvudstad Beirut. Utlandshjälpen inleder också en insamling till förmån för hjälparbetet. 6.8.2020 kl. 16:52
Ulla Heikkilä kallar konfirmandlägren för en nationell institution.

film. Ulla Heikkilä inspirerades av sin egen tonårsupplevelse och gjorde en film om en lägervecka full av gemenskap, livsfrågor, konflikter och förälskelse. 6.8.2020 kl. 19:00
Johan Candelin ser hoppfullt på utgången av rättsprocessen.

Johan Candelin. Polisutredningen gällande Martyrkyrkans vänners insamlingstillstånd är nu klar och ärendet går till rättegång i november. Två personer i styrelsen står åtalade. 6.8.2020 kl. 12:00
Åren mellan fyrtio och femtio hade varit hektiska. Camilla Svevar fick sitt tredje barn, hon sadlade om och läste teologi och blev präst, hon insjuknade i bröstcancer och blev frisk. Och som tf kyrkoherde i Replot bröt hon upp från sitt andra äktenskap.

Camilla Svevar . Hon försökte göra karriär som sångerska, hon var kantor och småbarnsmor, hon blev präst och fick cancer – och skilde sig, två gånger. Idag är Camilla Svevar kyrkoherde i Replot och vill predika för sökarna. 6.8.2020 kl. 10:02
Camilla Sundqvist är nu hel som människa.

profilen. Hon sökte bli helad från sin sjukdom men fann bara tomhet. Även om sjukdomen är kvar så har Camilla Sundqvist nu blivit hel som människa. 6.8.2020 kl. 09:08
Sju månaders arbetslöshet gav Mikaela Steffansson möjlighet att fundera över hur hon ville att livet skulle se ut.

Arbetslöshet. Att vara arbetslös lärde Mikaela Steffansson hur prestationsinriktade vi är. Vi har svårt att veta hur vi ska inleda samtalet om vi inte pratar jobb. 5.8.2020 kl. 08:00