En gång i tiden tinderdejtade jag

12.12.2019

En gång i tiden tinderdejtade jag. En gång i tiden tinderdejtade han också, och en dag möttes vi och bestämde oss för att vinka adjö till Tinder. Men i november satt vi med varsin dator i famnen och svepte igenom bildgallerier föreställande hyresbostäder och det kändes på många sätt som att ha börjat tinderdejta igen.

Först: Den positiva överraskningen över att det trots allt finns någon där ute. (Jag behöver kanske inte vara singel för alltid eller bli utan bostad i vinter!) Allt känns möjligt, vi kan gå på visning nästan var som helst – precis som jag en gång kunde gå på en första dejt med nästan vem som helst.

Sedan: Man inser att allt inte är för mig, allt inte för oss. När jag gick på dejt kunde det handla om en flackande blick, ytliga samtalsämnen eller ett allt för burdust sätt. När vi går på visning handlar det i stället om trafikbuller, kök utan plats för diskmaskin och bostäder på fjärde våningen utan hiss. Nu är det dags att uppdaterara sina kriterier. En gång fattade jag beslutet att aldrig svepa till höger för att gilla en tinderprofil utan presentationstext (lite verbal behövde man vara för att få gå på dejt med mig). Nu övervägde vi allvarligt att ignorera alla lägenhetsannonser utan planritning. Vad spelar det för roll hur balkongutsikten och köksskåpen ser ut om man inte kan räkna ut hur stort sovrummet är?

Ännu senare: Nu är man luttrad och har gått på en del missar. Men den här verkar ju ändå så fantastisk! Så mycket värre svider det om kontaktförsöket aldrig får ett svar. Länge kommer jag att minnas den underbart vackra färgen på en sovrumsvägg som vi bara sett på fotografi.

Får man trots allt gå på visning eller dejt och känns det fortfarande bra efteråt inleds fasen av drömmerier på allvar. Så här kunde mitt liv bli, så kunde vårt liv se ut. Kanske kommer jag att besöka de här trakterna ofta, kanske blir det här vår närbutik? På väg till jobbet morgonen efter en visning kastar jag längtande blickar mot huset där vi vill bo, känner igen besattheten som ett eko från andra tider när jag tittat längtande mot utvalda fönster av helt andra skäl. Men ändå på något sätt av samma orsak. I en tid när man söker efter sammanhang och tillhörighet i sitt liv är det alltid lätt att drömma, önska, hoppas och bli besviken. Allt som känns som blixtförälskelse håller inte på sikt, och lyckan kan vänta också på de mer oansenliga platserna.

Erika Rönngård
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01