Om ett blodkärl som brister

04.09.2019

KOLUMN.

Det hände en grej. En massiv hjärnblödning. Det var söndag. Det var september 2017. Jag var trettiotre år. Och jag hade fått en massiv hjärnblödning.

Hjärnblödning innebär att ett kärl i hjärnan brister och blod strömmar ut i omgivande vävnad. Blodkärlet kunde lika gärna hållit. Men mitt brast.

Jag har lärt mig att prata på nytt. Jag har lärt mig att skriva på nytt. Jag har lärt mig att gå på nytt. Jag har tagit i bruk en arm och en hand som varit helt förlamad i två månader.

Jag fick afasi. Jag kunde inte jobba med text längre, sa dom. Min afasi var så grav. Jag kunde inte säga mitt namn, jag kunde inte stava till det heller. Men jag måste skriva, därför skrev jag ändå, fast jag inte kunde. Långsamt blev jag bättre. Jag har ännu mellansvår afasi, men det blir bättre dag för dag.

Afasi är ett tystnadens tillstånd. Det smärtar mig att många av mina ödessyskon inte kan prata än. Afasi är hemskt. Jag kan inte ens börja berätta hur det är att vakna upp och inte kunna prata. Om afasi var en färg så vore den nattsvart.

Vissa vänner har övergett mig, men nästan alla är kvar. Och jag har fått många fler nya vänner än jag nånsin kunde ana. Jag skattar mig lycklig att de som står mig närmast ännu är där. Och jag har verkligen insett vikten av ett nätverk av familj och vänner.

»Om afasi var en färg så vore den nattsvart.«

Jag hade ingen privat sjukförsäkring. Och jag behövde ingen heller. Tack Finland. Men jag har en hjärna som är skadad, hur mycket jag än skulle vilja att den var frisk. Det är därför jag är trött nästan hela tiden. Jag ser mig inte som en invalid, fast jag är det i allra högsta grad.

Sluta debattera. Åtminstone med mig. Mitt liv är för kort och värdefullt för det. Om jag inte har tyckt om stora textmassor förr, gör jag det ännu mindre nu. Min gudsbild har inte rubbats. Om det finns en Gud så tillåter han hjärnblödning. För mig är det självklart. Fast jag inte kan be själv har hundratals människor bett för mig. Det känns tryggt.

Allt blir inte bra, men det blir annorlunda. Livet är inte rättvist. Men jag lever. Och jag är tacksam för det liv som blev mitt.

Christa Mickelsson

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28