Ser du vad du har?

10.08.2019

KOLUMN. För att ta mig fram till ytterdörren tvingas jag stiga över en kasse kläder och försiktigt navigera mellan två torn med lådor.

Varifrån kommer alla dessa saker? Och hur kommer det sig att det mesta känns värt att spara och skräpet bara fyller en sopsäck (medan ytterjackorna fyller två)?

När det känns som att allt måste vara nerpackat och utburet – tallrikar och kaffekokare, böcker och högtalare – då dyker alla de där sakerna som jag inte annars ser upp. Där hänger en uppsättning tygkassar på en krok i köket, spegeln i hallen tillhör också oss, under lådorna har ett antal mattor gömt sig, och just det, sovrumsgardinerna (har vi någonsin tvättat dem?).

Efter att möblerna skruvats ihop och vi äntligen får vila värkande fötter finns det tid för reflektera över mängden med saker vi släpat med oss.

Det här är inte ett ode till minimalismen – även om det känns skönt att skänka bort några påsar kläder som inte längre kommer till användning. Det mesta som fyller lådorna är saker vi använder (även om en liten del faller i kategorin ”det kan ju vara bra att ha”).

Hur många föremål använder jag under en vanlig dag? Till jobbet kan jag bära på minst ett tjugotal (om jag räknar kläderna jag har på mig, men inte varje nyckel på nyckelknippan) – och det är troligen räknat i underkant. Det mesta är saker jag tar för givet.

Hur mycket ser jag av allt det jag äger och använder? Och hur mycket hänger där som ett duschdraperi, fullständigt självklart och obemärkt, tills det plötsligt inte längre finns?

I romanen jag läser på metron (och ibland i rulltrapporna på väg upp från metron) har en katastrofal influensapandemi slagit ut jordens civilisationer. Ett av kapitlen är en lång, men ofullständig lista på de saker som gått förlorade: inga fler filmer (efter den första tiden då det ännu finns bränsle att driva generatorer med), ingen antibiotika, ingen elektronisk musik, ingen elektricitet överhuvudtaget. Inga motordrivna fordon, inga städer eller länder, inget internet, inga sociala medier.

Vardagliga saker, självklara saker. Jag slår igen boken för att stiga av rulltrappan och tänker på hur mycket vi har som vi inte ens lägger märke till.

Emelie Wikblad
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00
Nu sänds morgonens radioandakt Andrum kl. 9.54 istället för kl. 9.10.

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53
– Vi ska vara mycket försiktiga med att tolka coronapandemin som ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig, säger Björn Vikström.

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00