Jag skulle ha smygrökt med honom

17.04.2019

KOLUMN. Jag är inte så fasligt religiös, brukar jag tänka.

Jag tror att om Jesus hade dragit fram på gatorna i närheten av mitt jobb, med skaror av människor runtomkring sig, hade jag kanske stått längst bak, med armarna i kors över bröstet. Kanske hade jag tänkt att det här var då en märklig hippierörelse och att det är bäst att inte ge sig hän åt alla revolutionärer man möter.

Jag tror att jag hade tänkt så för att det känns tryggt att vara lite skeptisk, men också för att det är så lätt att tänka att just jag inte duger till att vara där längst fram och hurra. Jag har inte läst tillräckligt med andlig litteratur, jag är ingen bedjare, jag är hellre ironisk än storsint, jag är alldeles för vanlig.

»”Har du eld?” skulle kanske min första replik till vår mästare ha varit.«

I en tråd på Facebook, där olika påskspel diskuterades med glimten i ögat, skrev en kompis: ”Inför generalrepetitionen var Jesus försvunnen. Det visade sig att han bara gått ut på tobak.” När jag läste det där blev min gudslängtan plötsligt enorm. Där, tänkte jag, hade jag också varit. På innergården, under en stunds tystnad innan skådespelet skulle börja. ”Har du eld?” skulle kanske min första replik till vår mästare ha varit. Jag hade kanske rökt en cigg och tänkt att det här är inget vidare, man kan få lungcancer. Men när vanliga människor är stressade gör de sånt. De röker och tröstäter och tvivlar (vissa ber och djupandas, men de är osedvanligt starka).

Jag vet precis hurdan hans blick hade varit där på innergården. Den hade varit varm och finurlig. Den hade sagt att han vet allt om mig och att jag är okej, att mitt värde är orubbligt. Och om jag hade frågat om han är nervös inför att stiga upp på scen hade han garanterat småskrattat och sagt ”Äh, det är en världslig sak.”

Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.

Ulrika Hansson
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01