Ve er, skriftlärda och fariseer

22.11.2018
INKAST. Av någon anledning har jag kommit att tänka på Jesu varningsord i Bibeln, här i Matteus version (23:13-29), då jag följt med turerna kring den mansdebatt som skulle hållas i ÅA:s utrymmen i Åbo, men portades av universitetets ledning efter påtryckning från olika personer verksamma vid ÅA.

I det här fallet är jag visserligen benägen att hålla med kritikerna: arrangörerna hade utan tvekan avsikten att provocera, och det på ett sätt som knappast hade varit förenligt med universitetens uppgift att föra en öppen och kritisk debatt där man baserar argumenten på en respekt för såväl vetenskaplig kunskap som varandra. Med den information som fanns om arrangörernas bevekelsegrunder och motiv fanns det all anledning att tro att den respekten saknades.

Men också bland dagens skriftlärda brister det alltför ofta i respekten för motpartens argument, åsikter och känslor. Vi ser det omkring oss i offentligheten, hela tiden: En växande klyfta mellan å ena sidan forskare, kolumnister, redaktörer och andra – det vill säga de som besitter, eller anser sig besitta, kunskapen och de rätta värderingarna – och å andra sidan de övriga, den så kallade tysta majoriteten. Den som nu i många länder har slagit tillbaka, och det med kraft, med den amerikanske presidenten som pubertal banérförare och alibi. En reaktion av en kaliber som fått de rätt-tänkande runtom i världen att häpet gnugga sig i ögonen.

För vi har sett det på flera områden under de senaste åren, och i många länder: att den frisinnade och humana opinionen – vi som har de rätta åsikterna – har tagits helt på säng av en stark och målmedveten motreaktion. Det tog väldigt länge innan det liberala lägret hos oss och på andra håll riktigt fattade hur starka känslor flyktingvågen hösten 2015 väckte – inte för alltså, utan emot.

”Det tog väldigt länge innan det liberala lägret hos oss och på andra håll riktigt fattade hur starka känslor flyktingvågen hösten 2015 väckte – inte för alltså, utan emot.”

Motsvarande mönster ser vi också i allt som berör kön och sexualitet. Frågor som till sin natur är väldigt starkt laddade, och kodas olika i olika delar av världen. Det som för en upplyst opinion i våra nordiska länder ter sig självklart är inte alls lika självklart på andra håll. Men – och här kommer vår egen blindhet – det är inte självklart ens i vårt eget land. Men det har vi vägrat se, eller erkänna.

Nej, det politiskt korrekta ifråga om både flyktingar och könsfrågor har lagt sig tungt över det offentliga samtalet, vilket stadigt har ökat trycket i kitteln, även om man i det längsta förnekat det. Nu har anden släppts lös, och de tidigare undertryckta åsikterna fått fritt utlopp, på många håll med benäget stöd långt upp i samhällstoppen.

Tillbaka till debatten om debatten vid ÅA. Även om jag – med tvekan – kan tycka att ÅA-ledningen den här gången gjorde rätt (men inte ifråga om mörkandet av rektorsvalet!) är jag orolig över den självgoda air av rättfärdighet som omger dem som lyckades porta debatten. Dessa skriftlärda är övertygade om att de har rätt, och alla andra fel. En attityd som inte bara visar brist på respekt för dem som tycker annorlunda utan också en vacker dag kan leda till att mattan under dem själva dras undan.

Thomas Rosenberg

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00