Våga uppdraget bortom ångesten

30.10.2018
LEDARE. Ett grunddrag för mänskligt handlande är att undvika ångest.

Instinkten är så stark att människan hellre klamrar sig fast vid trygga, men falska, ankaren i vardagen än möter den fasa ångesten väcker. Den som kommer när vi inte längre vet vad vi ska ta oss till. När vi inte längre får det gamla vanliga att fungera och inte har en aning om vad vi ska göra i stället. När vi borde bryta upp, men räddhågade stannar kvar. Ångestbekämpning sysslas det med inte bara privat. Ännu mer systematiserad är den i organisationer och på arbetsplatser. Den sätts i kollektiva system så till den grad att ångestarbetet ibland slukar mer energi än det verkliga uppdraget. I kyrkan också? Ja, naturligtvis också i kyrkan. Men det är sällan någon vågar säga det rakt ut. Det gör nämligen ont. Från väst höjdes nyligen ett nödrop.

På debattsidorna i rikssvenska Kyrkans tidning (11.10) levererade en kyrkoherde ett svidade ärligt inlägg med relevans långt utanför Eds församling, med drygt 4000 medlemmar. Han sätter fingret på folkkyrkans kanske allra ömmaste punkt, med den enda metod som verkligen fungerar: genom att lämna ut sig själv och sin egen del i det hela. Det han ser är en kyrka som inte bara nöjer sig med att förvandlas till ett fastighetsbolag som förvaltar histora utan som i sjäva verket hellre vill vara fastighetsbolag än det där svåra andra som den borde bli. Blundandet har blivit ett sätt att överleva: ”Vi går till arbetsuppgifter som ibland krympt på ett sorgligt sätt. Och vad gör vi då när tvivlet ansätter oss. Jo, vi vänjer oss! En gudstjänstfirande församling med 15 deltagare känns i sin ordning, för den har krympt successivt.” Alternativt kamoufleras sekulariseringen med sammanslagningar i större enheter, då märks bortfallet inte lika bra.

”Blundandet har blivit ett sätt att överleva.”

Allra ärligast blir kyrkoherden när han vänder blicken mot sitt eget arbete. När ångesten hotar enheten styrs engergin inåt. Arbetslaget blir ett surrogat för den uteblivna församlingen, med tyngdpunkter på nätverksgrupper, studiedagar, ämbeten, handboksdebatter och ”naturligtvis … fastigheter”. ”Jag känner mig jätteviktig när jag får leka med de stora grabbarna som heter projektledare och byggherrar. Jag myser när jag får åka till Göteborg på konferens om något digitalt bokföringssystem. För det liknar världen utanför. Det inger mig känslan av att jag är betydelsefull.”

Kyrkoherdens bekännelse skälver av ett allvar som handlar om kärna och mål. Därför är den allmängiltig – också för oss på andra sidan viken. Poängen är naturligtvis inte att bokföring, temadagar, församlingsfusioner och fastighetsförvaltning är onda ting. De förskjuter bara så lätt tyngdpunkten från uppdraget att i postkristen tid ta sig an den skara som kallas församling. De är ramar, inte innehåll. ”Framtidens hjältar är första linjens församlingsmedarbetare. Värdar för soppluncher, frivilliga på språkkaféer, diakonen som tar det extra steget för den papperslöse.”En förändring kräver ödmjukhet och en rejäl dos mod. Men framför allt den ärlighet som den okände kyrkoherden i utkanten av Stockholm levererar.

May Wikström
Carolina Lindström är tf kyrkoherde i Saltviks församling och Benny Andersson är kyrkoherde i Lemland-Lumparlands församling.

kärlek. Han är kontraktsprost, hon kallar sig kontaktsprost. Han bor i prästgården i Lemland, hon bor i prästgården i Saltvik. I februari ska de två kyrkoherdarna gifta sig. 19.9.2019 kl. 16:01
När Itohan fick glädjebeskedet firade hon tillsammans med vänner från Nigeria.

uppehållstillstånd. I början av år 2019 kom den förkrossande nyheten att Itohan Okundaye, ett människohandelsoffer med en son född i Finland, utvisas efter fem år i landet. Men i dag kom ett nytt och gladare besked – hon har fått uppehållstillstånd. 17.9.2019 kl. 22:18
Bilden från Bo-Göran Åstrands avskedspredikan i Jakobstad, där han verkat som kyrkoherde.

biskopsvigning. Bo-Göran Åstrand vigs till biskopsämbetet i en festmässa i Borgå domkyrka på söndag 29 september. Ärkebiskop Tapio Luoma förrättar vigningen. 17.9.2019 kl. 11:11

Bo-Göran Åstrand. Det krävs en hel församling för att fostra en präst. Med de orden avslutade stiftets nye biskop Bo-Göran Åstrand sin avskedspredikan i Jakobstads kyrka på söndagen. 17.9.2019 kl. 09:51

kyrkhelg. Att skinkfrestelsen tog slut under lördagens lunch tyder på att årets Kyrkhelg i Karleby lockade mera människor än var arrangörerna räknat med. 17.9.2019 kl. 09:42
God gemenskap är en av de saker som ger konfirmandarbetet högt betyg.

konfirmandarbete. Årets konfirmandarbete får 9- i betyg. Trygghet, trivsel och god gemenskap är det konfirmander och hjälpledare är mest nöjda med. 11.9.2019 kl. 12:03
Furahakören samlas med jämna mellanrum till övningsveckoslut – den här gången i Lappvik.

Jubileum. I Furahakören bygger man relationer till varandra och till Gud. 6.9.2019 kl. 12:14
Den dagen då intervjun gjordes cyklade Magnus Riska från hemmet i Helsingfors till jobbet i Borgå.

triathlon. Magnus Riska drömmer om att en dag få delta i det ultimata triathlonloppet, Ironman på Hawaii. – Varför gör jag det här? Den frågan kommer vid åttonde, nionde timmen. 5.9.2019 kl. 18:00
Teologiskt står Björn Vikström och Bo-Göran Åstrand varandra nära, säger de präster KP talat med.

biskop. Kyrkfolket hyllar Björn Vikström, men är också nyfikna på vilken väg den nya biskopen Bo-Göran Åstrand kommer att staka ut. – Han måste bevisa var han står. 5.9.2019 kl. 13:27
Med tanke på att så många studenter saknar en gedigen församlingsbakgrund tycker Hagman att kyrkan borde ta ett större ansvar för prästernas utbildning

präst. Det är inte så lätt att peka ut vad som är avgörande för att en person väljer prästyrket, säger Patrik Hagman, lärare i praktisk teologi vid Åbo Akademi. 4.9.2019 kl. 19:27