Det handlar om Storbritannien, där de senaste mätningarna visar att hälften av de vuxna invånarna inte identifierar sig med någon religion och 41 procent ser sig som kristna.
I september släppte en specialtillsatt nationell kommitté sin slutrapport om grundskolans religionsundervisning. Kontentan: Nu om någonsin behöver och har alla elever rätt till att lära sig om olika livsåskådningar. Det vill kommittén garantera. Inte genom att dra bort – utan genom att höja standarden och bredda innehållet. Helst hade de också gjort ämnet obligatoriskt –men vågade i slutskedet tydligen inte föreslå en lagändring på den punkten, till mångas besvikelse. I Storbritannien är RE, Religious Education, bara obligatorisk för skolorna, som måste erbjuda den till eleverna. Däremot är eleverna inte skyldiga att delta, och föräldrar kan dra dem ur klassen eller delar av undervisningen, vilket urholkar ämnets status och värde.
I postsekulära protestantiska stater höjs ofta röster som menar att religionen inte alls har något i skolan att göra. Britterna argumenterar nu för det motsatta. Med bekymmer noterar den oberoende kommittén att alltför många barn utesluts från en nyckelkunskap de har rätt till, inte minst i en brokig och pluralistisk omgivning. Därför kräver kommittén att den nuvarande undervisningen restaureras och sätts under kontinuerlig statlig och lokal lupp. De grundliga bakgrundsundersökningarna visar att RE är ojämn, ibland rentav undermålig till den grad att den förstärker fördomar och bigotteri. Motivationen är låg såväl hos oinsatta, oinspirerade lärare som elever.
”Barn utesluts från en nyckelkunskap de har rätt till.”
Enligt rapporten har förmågan att förstå världsåskådningar både ur ett globalt och ett individuellt perspektiv ändå aldrig varit mer värdefull än nu. Varje elev bör garanteras rätten att fördjupa sig i de olika sätt på vilka människor gestaltar sitt liv. Det kan ge de unga en möjlighet att hantera olikhet, att forma egna åskådningar, bygga etiska ramverk och förstå att andra har andra sådana – också om man inte är överens om dem.
Den kraftigaste betoningen ligger på att förändra terminologin. Från ”religionsundervisning” vill man ta i bruk termen ”religion och världsåskådning”. Vid sidan av deistiska trossystem ska eleverna också bekanta sig med ateism och humanism.
Church of England välkomnar förslagen. Humanisterna likaså. Lärarna är positiva. Mer skeptiska är katolikerna och judiska företrädare, som är rädda för att konfessionell undervisning överlag undergrävs och misstänkliggörs.
Motiven till förändringen kan vara brokiga. Men längtan efter att kunna förstå är en god början, och erkännandet av att tro faktiskt har betydelse i världspusslet är en viktig insikt.
