Den här tiden är välkommen för de unga – och för deras lärare. Skolvärlden har genomgått rejäla förändringar de senaste åren. Nya läroplaner har tagits i bruk. Datoriseringen har nått studentexamen, och årskullar har fått uppleva den tudelade erfarenheten av att vara de första som skriver sina prov digitalt. Sättet att jobba har förändrats, långsamt och i grunden, så pass mycket att många föräldrar känner sig ännu mer korta i rocken när det gäller att hjälpa och stöda. Förväntades vi faktiskt kunna och veta så där mycket som våra barn gör nu? Och var vi lika medvetna om behovet av att granska källor och fakta? Ibland känns det som om vuxenskapet kommer så mycket tidigare och så mycket obevekligare än förut, också på lärostigen. Det är inte lätt att vara liten och samtidigt balansera under kravet att tänka som en stor.
Mycket är bra och nödvändigt. Källkritiken är en ren överlevnadsfärdighet i dagens snabba informationsflöde. Ofta är de unga betydligt mer skärpta än sina medelålders morsor och farsor när det gäller att låta bli att aningslöst dela dubiöst material i sociala medier.
Men kunskapsbördan tynger också. Med insikten om att det alltid går att veta lite mera, att vara lite mer informerad, att vara lite mer kritisk växer också oron och i värsta fall ångesten. Tänk om man väljer fel? Väljer för tidigt? Missar något vägskäl? Tävlingen har hårdnat och krupit ner i åldrarna. Det syns bland de unga, som brister under sina egna och andras prestationskrav. Bokreferat, läxförhör och prov blir inte bara pusselbitar i ett större sammanhang som handlar om att lära sig och växa – de blir enskilda prestationer som för någon växer till ett ”allt eller intet” som kan bli en oöverstiglig tröskel.
”Det är inte lätt att vara liten och samtidigt balansera under kravet att tänka som en stor.”
Våra barn är duktigare än vi. Men många av dem mår också sämre än vi kanske gjorde i deras ålder. Ungdomsbarometrar visar också att deras framtidssyn är svartare och mer analytisk: var finns jobben, var kommer pengarna ifrån?
Orsaken finns inte enbart i skolan, som jobbar bra med att utveckla ett redan fantastiskt koncept. Snarare ska blickarna vändas mot det rådande samhällsparadigm som naturligt nog också letar sig in i klassrummen. Effektivitet och framgång är eftersträvansvärda, men människan har också andra dimensioner som måste få rum och tid att växa. Sådana som handlar om att hantera svaghet och motgångar, sina egna och andras. Värderingar som slår vakt om det icke-materiella: hänsyn, godhet, barmhärtighet, osjälviskhet.
På sommarlovets tröskel finns det därför ett stort behov av sommarpsalmens hälsosamma påminnelse: Låt oss den nåd besinna, som räcker året om.
