Minus sexton och snålblåst

09.05.2018
INKAST. Hur mycket lättare skulle livet vara om det alltid var vår?

Jag har ställt mig den frågan kanske tusen gånger redan i år. Och jag ställer den på fullaste allvar varje gång. Ljuset gör så med mig. Värmen gör så med mig. Den försiktiga grönskan gör så med mig. Att kunna föra ut bioroskisen utan att ta på sig dunjacka gör så med mig. Pollenallergin gör verkligen inte så med mig, men jag har välsignats med en lindrig variant så den väger faktiskt ingenting i jämförelse med allt det där andra. Och mest av allt; löftena gör så med mig.

Vid första anblick kommer ju våren med storslagna löften om värme och sol och fridfull semester, men redan vid andra anblick vet vi att våren förstås inget kan lova. Den har inte det mandatet även om den kaxigt tar sig den rätten. Det kan mycket väl vara kallare på studentdimissionen än på julafton och jag minns inte ens när det senast gick att ta foton på midsommarafton som skulle platsa i en reklamannons för finsk sommar. Vi får långt ifrån alltid det som våren lovar, ändå tror vi på löftet varje år. För vi vill ju så gärna att det ska vara sant. I den förhoppningen är det lätt att tro att livet skulle vara lättare om våren var evig.

Men den människa som går på knäna just nu vet förstås att livet inte skulle vara lättare bara för att det alltid var vår. Smärtan smakar kanske lite annorlunda i maj än i januari, men smärtan försvinner inte bara för att månaderna får kortare namn. För många är det tvärtom. När livet är mörkt också när det är ljust blir mörkret totalt. Också mötet med andras lätthet kan bli tung. Att själv klampa omkring i svarta, tjocksulade kängor när andra verkar valsa fram i tunna ballerinatossor gör förstås den egna vägen ännu svårare.

”Och framför allt har jag landat i att våren i sig inte kan fixa någonting eller lova någonting. Livet är som det är också när solen skiner.”

Så jag har ställt mig frågan i relation till många olika liv. Hur mycket lättare skulle livet vara om det alltid var vår? Jag har landat i att ett lätt liv skulle vara ännu lättare, men att ett svårt liv kanske inte skulle bli lättare alls. Och framför allt har jag landat i att våren i sig inte kan fixa någonting eller lova någonting. Livet är som det är också när solen skiner.

Och jag har landat i vår kanske mest älskade sommarpsalm, En vänlig grönskas rika dräkt, som börjar med en rejäl hyllning till sommaren men redan i vers tre konstaterar att allt kött är hö och att var växt ska dö och att bara Herrens ord förbliver.

Deprimerande? Kanske lite. Men samtidigt så trösterikt för oss som vet att det också på sommaren kan vara plus nio grader och regn utomhus. Och minus sexton och snålblåst i själen.

Amanda Audas-Kass

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02