Senaste vecka skapade en tvist inom den ortodoxa kyrkan rubriker i finländska massmedier. I centrum står den ortodoxa prästen och före detta EU-parlamentsledamoten Mitro Repo och Helsingfors ortodoxa församling. Mitro Repo anser att han blev olagligt uppsagd från sin prästtjänst inom den ortodoxa kyrkan. Han kräver därför 24 månaders lön i kompensation, totalt 90 000 euro.
Repos advokat Matti Penttinen menar att Repo fått sparken dels på grund av sin personlighet och dels på grund av sin politiska aktivitet. Repo kandiderade med framgång i EU-valet 2009 och när mandatperioden var slut år 2014 tilläts han inte återvända till Uspenkijkatedralen, där han jobbade innan valet. I stället fick han tjänst som resandepräst i östra Nyland. Penttinen anser att detta uppenbart var ett straff för Repos politiska verksamhet. Vidare menar Penttinen att Repo sparkats på grund av sin extroverta personlighet. Församlingen har förvisso fått klagomål gällande Repos beteende, men Penttinen menar att Repo sparkats på allt för lösa grunder samt att arbetsgivaren inte gått igenom de klagomål som kommit tillsammans med Repo. Summa sumarum så menar Penttinen att uppsägningen strider mot arbetsavtalslagen.
Och det är här det blir intressant. För Helsingfors ortodoxa församling bestrider Repos skadeståndskrav och församlingens advokat Seppo Havia påpekar att kyrkan följer andra lagar än resten av samhället. I Repos fall anser Havia att uppsägningen inte ska prövas mot arbetsavtalslagen utan mot lagen om den ortodoxa kyrkan i Finland. I den stipuleras att kyrkan har en omfattande autonomi.
Och med den här hänvisningen har man vunnit över Repo i rätten en gång tidigare. Högsta förvaltningsdomstolen gav den ortodoxa kyrkan rätt när man fråntog Repo hans prästrättigheter när han valdes in i EU-parlamentet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den ortodoxa kyrkans kanoniska lag fortfarande gäller i allmänna domstolar.
Här kan man dra en parallell till den pågående diskussionen om vigsel av samkönade par, som pågår inom den evangelisk-lutherska kyrkan. En del har i debatten ansett att kyrkan inte kan säga sig stå över den ”värdsliga” lagen, som numera tillåter vigsel av samkönade. Till den skaran sällar sig Johan Bärlund som är professor i nordisk rätt vid Helsingfors universitet. I en intervju i HBL 25.2.2017 menar han att staten har delegerat vigslarna till kyrkan och enligt honom skulle ett straff som kyrkan utmäter åt en präst som vigt ett samkönat par upphävas i en civil domstol.
På den här punkten kommer vi så småningom att få ett prejudikat då prästen Árpád Kovács lämnat in besvär till Norra Finlands förvaltningsdomstol gällande den skriftliga varning han fått av domkapitlet i Uleåborg för att han vigt ett samkönat par i augusti. Man kan förmoda att ärendet går vidare till högsta förvaltningsdomstolen. Skulle Kovács få rätt där ställs den evangelisk-lutherska kyrkan inför ett intressant dilemma då man officiellt (i nuläget på rekommendation av biskopsmötet) inte godkänner vigsel av samkönade par, men samtidigt skulle sakna juridiskt hållbara verktyg för reprimander.
