B som i björn och beslutsångest ...

01.03.2018
INKAST.

Valfläsk och fastlagsbullar har varit min diet sen mitten av januari. Uppkrupen i soffhörnet har jag smaskat mandelmassa och försökt att engagera mig i de män och kvinnor som ivrigt sträckt upp handen och vill leda mitt land och min kyrka. Om vinnaren är självklar och inte min kandidat så gör jag hellre annat än plikttittar på valdebatter som kvällsunderhållning. Så var det med presidentvalet.

Om jag inte ens får rösta är det svårt att bli riktigt entusiastisk. Så var det med ärkebiskopsvalet. Men samtidigt som jag torkade bort grädden från mungipan så hojtade någon i Facebookflödet till och tyckte jag var märklig som inte var sömnlös och uppkopplad på dagen D. ”Du är ju präst! Det är ju din ledare, det är väl viktigt?”

Det är otroligt viktigt, men när systemet är sådant att bara några få grupper får rösta så är det ju självklart att man blir utanför. Utanför och lite maktlös. Maktlös sitter sällan längst fram när någon församling öppnar dörrar för duell mellan konservativ och liberal, mellan kvinna och man. Om man nu inte hänger på låset till panelkvällen men ändå försöker skapa sig en uppfattning från soffan så är alla kandidater märkligt suddiga på bild. Det är emot hela ämbetet att framhäva sig, så kandidaterna blir faktiskt nästan konturlösa i all sin ödmjukhet och klokhet. Men jag är också kvar mellan kudde och filt för att jag inte är helt säker på vem som skulle få min potentiella röst. Jag vet att Vikström skulle klara uppdraget briljant men Inkinen är en kvinna och jag har väntat rätt länge på att få en kvinna som herde.

I flera tusen år har vi väntat på ett delat ansvar och möjlighet att också kvinnor skulle kunna leda en organisation där det ändå främst är kvinnor som fyller kyrkbänkar, körer och kretsar. Det är som ett val mellan hallon och mandelmassa: Båda är otroligt goda men man har bara 3,50.

Jag drar upp filten till hakan och började fundera på mina ärkebiskopar. Kari Mäkinen har jag hållit gudstjänst med en gång. Han var saklig och sansad. Han har satt fram värmeblåsare när de politiska vindarna har varit iskalla. Han har lovat skydd för dem utan hem och han har målat hoppfulla regnbågar över äktenskapslagen men annars har han inte haft en så stor plats i min kristna vardag. Inte för att han inte skulle ha förtjänat den utan för att han inte synts i de svenska medier och forum som jag följer.

Han har inte vänt sig så mycket mot Borgå stift och Svenskfinland och Svenskfinland har kanske inte heller frågat efter honom. Plötsligt inser jag att John Vikströms kultstatus inte bara har att göra med att han var en intellektuell fotbollsspelare med stora och banbrytande visioner för både kyrkan och människan utan att han också var svenskspråkig. Han var den första svenskspråkiga ärkebiskopen och han behövde aldrig vända sig mot det svenska för han stod mitt i det. Fastän skrivbordet fanns i Åbo så hade han ett ben i Kronoby och ett på Kumlinge. Han hade bott i Borgå och studerat i Helsingfors. Vi, liksom resten av Norden, förstod vad han sa och han talade dessutom så tydligt att även näringslivet och politikerna hängde med i nödvändigheten att bli en ansvarsfull människa.

På samma sätt som det är otroligt värdefullt och symboliskt viktigt att vår president kan förstå och uttrycka sig på två språk så är det otroligt viktigt och värdefullt att hela den finländska kyrkans gemensamma ledare också kan göra det. Alla präster behöver inte förstå svenska, alla biskopar behöver inte tala det andra inhemska, men en ärkebiskop får gärna lyssna och tala till oss på både finska och svenska. Jag stiger upp ur min soffa och beklagar att jag fattade sent. Men inte försent. Heja Björn!

Maria Sundblom Lindberg

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42