Stiftsfullmäktige heter det organ som tillkom efter en reform inom kyrkan i början av 2000-talet.
Organet fick en stark lekmannaprägel och var tänkt att bli en balanserande faktor på stiftsnivå i kyrkan, med insyn i det egna stiftets förvaltning. I dag är bedömningen, åtminstone från centralt håll, att stiftsfullmäktiges roll är så pass beskuren att organet upplevs som en överflödig och frustrerande kugge i maskineriet. I kyrkans framtidsutredning föreslås det därför att stiftsfullmäktige slopas. Häromveckan samlades stiftsfullmäktiges ledamöter, bland annat i Borgå stift, väl medvetna om att deras organ kanske sjunger på sista versen.
Mot den bakgrunden är det värt att påpeka det som också sägs i framtidskommitténs rapport. Det behövs organ på stiftsnivå där folk från olika håll och kanter kan mötas och diskutera gemensamma frågor.
Det var uppenbart också i Karis, där stiftsfullmäktige i Borgå stift samlades. Den här gången handlade det om verksamhetsberättelse och bokslut – sådant som det inte längre går att göra så mycket åt. Men diskussionerna och meningsutbytet om allt från centralregister, tillgången på utbildade arbetstagare i kyrkans uppdrag till ekonomiska bekymmer visade hur viktigt det är att dela och spegla utmaningarna på ett bredare plan. Det behövs människor som ser över församlingens lokala gränser. I och med det behålls medvetenheten om att kyrkan faktiskt också är grannförsamlingen – eller församlingen flera hundra kilometer bort.
Borgå stift behöver den här sortens förståelse kanske ännu mer än något annat stift i landet. Den svenska kyrkliga gemenskapen är spridd och naggad i kanterna. Den delar ofta bo på lokalplanet i samfälligheter med två språk. Det är litet – men samtidigt vidsträckt, eftersom det gör anspråk på medlemmar i regioner som täcks av sex finska stift. Det finns en utsatthet i konstruktionen som bara kan uppvägas med ett vänligt men konsekvent försvar av unika strukturer och det sköra, kollektiva ansvaret för en icke-geografisk gemenskap.
Till den gemenskapen hör också Kyrkpressen, som diskuterades flitigt på stiftsfullmäktiges aftonskola. Den tillkom för drygt 40 år sedan som ett medel att nå ut till de svenska hemmen i form av en regelbunden församlingshälsning till medlemmarna oberoende av var de bor. I en rapport som nyligen avgavs till biskopsmötet betonades att kyrkan behöver satsa mer på att nå sina medlemmar via olika medier. En av kontakterna till din kyrka är faktiskt den du håller i handen just nu.
