Den dröm som jag bär på

15.02.2018
INKAST. Det är hennes studentdag och festen firas i församlingssalen. Hon har ett trassligt hem, ett hem som knappt lämpar sig för vardag och än mindre för fest.

Därför firas hon i en församlingssal som flirtar våldsamt med pastellfärger och åttiotal. Det är verkligen fest! Alla studenter är naturligtvis värda att firas, men en student som har fått kämpa i hård motvind har liksom ännu mer lyster i sin lyra än de andra. Hennes lyra skiner. Vi är många som vill fira henne.

Hon håller ett tal, den unga kvinnan som är orsaken till att vi samlats. I talet tackar hon de människor som möjliggjort hennes festdag. Jag erkänner att jag är svag för sådant och när hon tackar sin trassliga mamma får jag blinka bort tårarna. När hon sedan tackar dem som har bakat tårtor och kanelbullar och småbröd för festen har jag inte längre någon chans mot gråten längre. Det är nämligen några av församlingens ungdomar som har bakat och de finns förstås också på plats nu. Jag ser hur deras ryggar blir lite stolta när de nämns vid namn. Och jag ser i deras ögon att de skulle göra det igen. När som helst. Redan i morgon.

Det finns förstås något väldigt sorgligt med en ung student som inte har en familj som förmår fixa fest, men samtidigt finns det något väldigt vackert och ljust med en församling som gör det i stället. Den där dagen såg jag något av den dröm som jag bär på, den dröm som jag envist vägrar släppa taget om. Drömmen om en församling som faktiskt är Jesus händer och fötter på den här jorden, en församling som gör skillnad på riktigt och som bär varandra och andra.

Jag har inte varit på tusen skriftskolläger, men nästan. Jag har med andra ord varit på enormt många kvällsandakter i ett stearinupplyst kapell med utsikt över havet. Jag har hört många unga röster berätta om Gud. Nästan alla har börjat med berättelsen om en gemenskap som de en gång såg något gott i, som de sedan ville se ännu mera av och slutligen frimodigt steg in i.

Jag erkänner – om än lite motvilligt – att jag många gånger har suttit i det där kapellet och önskat mig en djupare och mer mångsidig bild av tro än den som presenteras på andakterna. Kanske lite mer Jesus. Kanske lite mer kristet liv i vardagen. Kanske lite mer bibel och bön och gammal hederlig helgelse.

Men jag har landat i att gemenskapen faktiskt är en sjukt bra start. Kanske den absolut allra bästa. Det var ju trots allt just den där gemenskapen som skulle få alla att förstå att vi är hans lärjungar.

Amanda Audas-Kass

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42