Plats för skratt?

08.02.2018
INKAST. Lovisaborna och deras kyrka har igen valsat i offentligheten, till allmänt gaudium.

Det som denna gång fått folk att dra på smilbanden är uppståndelsen kring den julkrubba, gjord av konstnären Pauliina Turakka Purhonen, som fanns utställd i kyrkan inför och under julhelgerna. Om konstverket i sig, med tygfigurer i naturlig storlek, kan man självfallet diskutera, men det som väckte allmän förtrytelse var förutom tidpunkten den plats man valt, det vill säga längst framme, nära altarringen. Inte så klokt, kanske, med tanke på att så många besöker kyrkan just då, för att få den rätta julkänslan.

Kalabaliken blev stor, framför allt i de sociala medierna, och samfällighetens ordförande blev rentav dödshotad. Att hon i själva verket hade tagit kritikerna i försvar, och den som hotade alltså hade fått allt om bakfoten, säger mycket om dynamiken i dagens medier; de flesta som engagerar sig har ingen beröring med själva saken. Så även nu, då merparten av dem som läste lusen av både konstnärer, kyrkan och dess förtroendevalda inte hade någonsomhelst koppling till Lovisa eller dess församlingar, eller ens kyrkan i övrigt.

Senast Lovisa kyrkliga samfällighet fick folk att småle, ja till och med gapskratta, var då hundratals konsertbesökare hösten 2011 lämnade efter sig sina rumpavtryck på de nymålade kyrkbänkarna. Avtrycken såg ut som änglar, vilket självfallet gav upphov till en uppsjö komiska associationer. Bilderna spred sig blixtsnabbt över hela världen, och de förtroendevalda inom samfälligheten våndades länge med publikens krav på att åtminstone några av änglabänkarna skulle bevaras. Slutligen beslöt man ändå att måla om samtliga. Lite synd, kanske, och jag röstade själv för att åtminstone en bänk skulle sparas. Såpass festliga var änglarna, och så oändligt stimulerande för fantasin (också teologiskt)!

Vad lära vi härav? Kyrkorummet är självfallet en plats vi ska förhålla oss till med den största respekt. Jag höll därför med dem som tyckte att placeringen av Turakka Purhonens installation var onödigt provocerande. Bägge kyrkoherdarna har också efteråt offentligt bett om ursäkt. Men vi ska nog också kunna bli djupt berörda, ja rentav omskakade av det som trots allt är det centrala budskapet: att Jesus faktiskt förråddes, fängslades, torterades och dog för våra synder. Det mest chockerande konstverket av alla hänger ju framför oss varje dag, i alla kyrkor: en halvnaken Kristus, plågad och uppspikad på korset!

Men vi behöver också skrattet – det kanske mest förbjudna av allt. Exakt det är ju temat i Umberto Ecos geniala roman ”Rosens namn”, där klostermunkarnas svartsjukt bevakade hemlighet är den försvunna andra delen av Aristoteles Poetik, den om Komedin. Vad är väl mer subversivt än tanken på gapskrattande biskopar, för att inte tala om att Jesus själv skulle ha skrattat? Sådant avklär kyrkan och dess prelater all den respekt som omger dem. Liksom, för att ta till en aktuell debatt, att kalla Gud hen. En befängd diskussion, eftersom gudomen självfallet saknar kön.

Thomas Rosenberg

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53