Heidi Skaag-Isaksson från Pargas är en medmänniska vid livets slut.

”Alla som dör behöver få möjligheten att ha en människa bredvid sig”

DÖDEN.

Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon.

20.3.2026 kl. 16:11

Folkhälsan har tillsammans med Väståbolands svenska församling skapat ett nätverk för personer som vill vara ”medmänniska vid livets slut”, alltså frivilliga som kan sitta med en döende person och vara närvarande under livets sista stunder.

Heidi Skaag-Isaksson i Pargas har varit med om några kursdagar och är glad och tacksam över både den trygga och fina gruppen, stämningen i den och allt hon lärt sig.

– Jag fick frågan om jag ville vara med av kyrkoherde Sara Grönqvist och kände att här kan jag göra skillnad för en medmänniska. Jag har tonårsbarn och behövs inte därhemma lika intensivt som förr, nu hade jag möjlighet att ställa upp.

Hon tror att många av oss idag är fjärmade inte bara från döden utan också från äldre generationer.

– När jag var liten bodde vår mormor tillsammans med oss. Det var värdefullt och det formade mig och min syn på åldrandet. Jag tänker att om döden kommer när man levt sitt liv färdigt kan den vara vacker. Den kan givetvis också vara rå och grym. Men alla som dör behöver få möjligheten att ha en människa bredvid sig.


Har kursen känts meningsfull för dig personligen?

– Ja, den har satt igång en process och jag märker att jag har lättare att tänka på döden nu. Lättare än förr. Kursen gör ju att man också börjar tänka på sin egen död. Att kunna ventilera döden gör det lättare för oss alla.

Under kursens gång har hon bland annat hört en föreläsning av en dödsdoula och fått höra en läkare från Sverige berätta om palliativ vård.

– Men visst känns det spännande och jag är väldigt ödmjuk inför uppgiften. Jag kommer nog att vara nervös sedan när det gäller, men jag hoppas kunna ge någonting till någon annan.


Vad kan man göra när man sitter med en person som är döende?

– Vi har fått rådet att följa de önskemål personen själv har om sin död, att försöka tillmötesgå dem så gott det går. Det viktigaste är att bara vara där. Någon vill kanske höra musik, någon annan hellre naturljud, någon vill kanske att man rör vid hen medan en annan absolut inte vill bli vidrörd. Det är också viktigt att lyssna till de anhöriga och deras önskemål, och kommunicera med personalen.


Viktigt med egna gränser

Kontakten till nätverket går via vårdhemmet. Gruppen kommer först att besöka de avdelningar Folkhälsan har i Pargas.

– Behovet finns – vi kan också avlasta personalen.

När man kommer överens om sitt uppdrag får man också säga till om hur långa ”turer” man har möjlighet att ta emot.

– Det som jag tycker är bra är att vi fått höra att vi också måste ta hand om våra egna gränser och säga nej när det behövs. En del av oss är i arbetslivet och måste också ta hand om våra egna familjer.

Gruppen kommer också att fortsätta ha kontakt när kursen är över, så att de kan stöda varandra i sitt uppdrag. Kursdeltagarna kommer från olika delar av församlingen, det finns också de som bor i eller har kopplingar till Houtskär, Korpo och Nagu.

– Jag tycker kursen varit helt suverän, stort tack till Folkhälsan och kyrkoherde Sara för det! säger Heidi Skaag-Isaksson.

Text: Sofia Torvalds


ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

Topelius. På 1800-talet var historiska romaner trendiga ute i Europa. – Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius utgör ett finländskt exempel på hur författare genom den historiska romanen utforskade nationer, säger forskaren Erika Boije. 2.3.2026 kl. 19:49

FOLKHÖGSKOLOR. Många kristna folkhögskolor är på fallrepet då regeringen möblerar om integrationsutbildningen. Den nya lagen om integration kan bli ett dråpslag för integrationen på svenska, anser Juhani Jäntti på Lärkkulla folkakademi. 26.2.2026 kl. 15:47