Poliokoordinator Jan-Marcus Hellström har ibland Theodor, 12, med sig i fält.

På vaccinjobb i hela världen: ”Jul – det är att lära känna nya människor”

BISTÅNDSARBETE.

Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor.

18.12.2025 kl. 18:01

Arton miljoner barn i Moçambique vaccinerades i juli 2025 mot polio. Ett vilt poliovirus hade år 2022 upptäckts i landets nordöstra del vid gränsen mot Malawi, i provinsen Tete.

I landet utlystes epidemiberedskap och vaccinkampanjer startades av landets hälsoministerium i samarbete med FN-organisationen Unicef.

Unicefs kampanjkoordinator på plats blev finlandssvenska Jan-Marcus ”Masse” Hellström, 48, med hemadress Kimito.

Totalt 18,2 miljoner vaccinerade barn, det bör väl ha varit ett mål som uppnåddes över en längre tid?

– Nej-nej! Det här var en runda. På fem dagar, säger Masse Hellström.

Det är något av det som är hans expertis: team­ledar­skap, kommunikation, utvärdering och sedan kunskapen om vaccinerna.

Sommarens vaccin kom från Indien, barnen vaccinerades med vaccindroppar i munnen och så färgade man en lillfingernagel på dem för att visa att de var åtgärdade.

– Svårt att förklara, men principen är att se till att vaccinera så många som möjligt under en så kort tid som möjligt. Människor rör på sig och flyttar, polio smittar effektivt och så måste du hålla reda på vem du har vaccinerat. Går det fort sparar du en väldigt massa pengar. Vi hade 30 000 team och det här var vår trettonde kampanj på tre år.

Jan-Marcus Hellström med Eugenia och Marcelino från polioteamet.

Jobben har fört honom runt världen och därför bor han just nu med sonen Theodor, 12 år, i Mocambiques huvudstad Maputo. Sedan Theo­dors mamma och Masses sambo Sini-Tuulia dog i cancer 2023 är de på tumanhand i världen.

Livet i Afrika hindrar honom inte från att älska julen som årets bästa högtid. Då kokar han risgrynsgröt, läser ibland julevangeliet och lyssna på finländsk julmusik via Yle. Men i övrigt är julen annorlunda säger Masse Hellström.

– I Afrika blir julen någonting mer, säger han.

Poliovaccinet tillverkas i Indien.

1987 Mogadishu, Somalia
Finnida, tuberkulos

Masse Hellström gick sina första tre skolår i Ekenäs, yngst av fem syskon. Som tioåring flyttade han med sina föräldrar till Somalia och har sedan dess mest bott utomlands.

Hans pappa, läkaren Pähr-Einar Hellström, hade halkat in i riksdagen som suppleant efter SFP:s Pär Stenbäck som hade börjat jobba för Röda korset.

Inte heller pappa Hellström fortsatte i riksdagen efter sitt korta inhopp, utan tog upp ledningen för ett finländskt tuberkulosprojekt i Somalia.

– Jag kommer fortfarande ihåg första natten i Mogadishu. Min kära far hade glömt bort att varna mig för att vi bodde precis bredvid moskén med böneutrop klockan fem på morgonen. Jag blev livrädd.

Mogadishu var för fyrtio år sedan en trygg stad, strikt under kontroll av diktatorn Siad Barre, säger Masse Hellström. Det var tryggt på gatorna. Somaliska kolleger kan i dag ibland be om att få se foton från den tiden.

Julen 1987 blev improviserad:

– Strömmen gick och vi hade en yuccapalm som julgran och gjorde en julstjärna av aluminium­folie. Den liknade en arg varg. Det var ingen skinka, inga lådor och ingen gran som hemma. Det kunde i och för sig ha blivit en katastrof, men det blev väldigt bra till slut på något sätt.

– Jag tror att mina föräldrar gjorde det för min skull så att jag skulle få en bra jul. Men det ändrade min syn på julen.

Familjen har berättat om hur Masse, tio år, snabbast fick nya vänner i kvarteren i Mogadishu – på närmsta fotbollsplan.

– Det säger jag till Theodor också när han brukar hänga med mig i fält. Ta med en fotboll, så har du kompisar överallt.

"Allt var kaos. Vi satt hemma med räkor och pepparkaksdeg."

1992 Maputo, Moçambique
WHO, tuberkulos

Julen är tänkt att vara en fest på Svenska skolan i Maputo i Moçambique. Familjen Hellström har efter Somalia fortsatt arbeta här och i Angola. Masse är ton­åring. En stor gemensam nordisk jullunch är planerad på skolan.

– Då började det regna, åska och blåsa så det blev inställt. Allt var totalt kaos. Det var så mycket vatten på vår gata så vi inte kunde köra ut. Alla skulle ta med sig någonting till jullunchen och där satt vi hemma med räkor och pepparkaksdeg och fick ta det som fanns i frysen och det blev vår julmat.

– Där kom min mammas skärgårdsattityd in; man får ta det som det kommer.

Det blev också en vemodig jul, eftersom det var den sista Masse firade på tumanhand med sina föräldrar Pähr-Einar och Carita.

Masse Hellström utbildade sig i Sverige i geografi och antropologi. Också den övriga familjen förblev internationell, en syster är en tid pilot i Kenya, en annan är miljöbiolog i Australien. Masse får sitt första praktikantjobb i Tanzania, senare sitt första projekt­jobb i Pakistan.

2011: Kathmandu, Nepal
UNAIDS, hiv och aids

I Kathmandu i Nepal arbetade Masse Hellström för FN-takorganet Unaids med hiv och aids. Där träffade han Sini-Tuulia med rötter i Åbotrakten, hon jobbade vid FN:s nationella koordinatorskontor i Nepal. De blev ett par, flyttade ihop och Masse fick två bonusbarn.

I Kathmandu ställde de till med Masse Hellströms ”bästa jul någonsin” – paret bjöd in alla bekanta som var kvar i stan över jul.

"Jag har kompisar i Nepal som fortfarande äter finländsk morots- och potatislåda."

– Fortfarande en av de bästa idéerna vi har haft. Jag köpte en gris som jag grillade på ett spett. Och så kom det massor med folk, från hela världen. Alla var inte kristna och några firade jul för första gången.

– Jag tror att vi är väldigt, nästan lite för försiktiga med att vi måste tänka på andras tro när vi firar jul och så. Människor tycker generellt om att fira. Jag har aldrig träffat någon som tackat nej till en inbjudan; hindu, buddhist eller muslim.

Festen pågick i tre dagar – från jul­afton till jul­annandag, så alla kristna traditioner skulle få sitt. Gästerna gick hem till natten, men kom följande dag på nytt.

– Jag har kompisar i Nepal som fortfarande äter morots- och potatislåda. De har världens bästa mat själva men …

Masse och Sini-Tuulia återvände till Finland och landade i Kimito. Theodor föddes. Under en period reste Masse på ett långpendlarjobb mellan Finland och Pakistan. Till slut beslöt man ändå att tumma på säkerhetsreglerna kring projekten och hela familjen följde med.

– Vi hade en väldigt bra jul i Pakistan, traditionellt med mina pakistanska vänner, men också det fint och stämningsfullt.

Efter Pakistan fick Masse Hellström ett erbjudande han inte kunde tacka nej till – i ett örike i Söderhavet.

2019: Honiara, Solomonöarna
Unicef, rutinvaccinering av barn, polio

– Det var den perfekta kulturkrocken för oss alla! Solomonöarna var vackert, väldigt vänligt och väldigt kristet. Varje dag inleddes ett möte med att någon bad en bön, likaså innan man åt lunch tillsammans med kollegorna. Kyrkan hade en väldigt central roll.

På de små öarna ute i Stilla havet nordost om Australien är det 32 grader varmt året om och åttio procents luftfuktighet.

Julkyrkan i huvudstaden Honiara med bara 30 000 invånare och ett enda, vandaliserat trafikljus blev den katolska kyrkan, en ganska strikt och sträng kyrka.

Att klä upp sig stort kom inte på fråga. Klädkoden på öarna var färggrann skjorta med shorts som täckte knäna, och sandaler. Var det inte högtid var det flipflops.

– Kommer man i västerländsk kostym ber dom en att gå ut. Det är hett och svettigt och man börjar lukta efter ett tag …

"Sista julen tog hon fram sitt lilla julhäfte som vanligt och vi sjöng julsånger."

Masse Hellström blev god vän med den katolska biskopen, amerikanen John, som var kusin med actionskådespelaren Sylvester Stallone. Självaste Stallone hade också dykt upp förklädd i peruk på biskopens installation.

– Vi blev kompisar, biskopen och jag. Han hade varit där länge och det blev sena kvällar med utbyte om allt möjligt, från litteratur till religion och politik.

Efter Solomonöarna flyttade Masse, Sini-Tuulia och Theodor till Finland. Kimitoön är fortfarande deras hem i världen och det är där Theo­dor har sina kompisar och ett av sina sammanhang.

– En community jag själv alltid saknade som barn. Vi hade ingen fast punkt. Mina föräldrar sålde huset och när vi var i Finland bodde vi hos släktingar. Vi köpte mammas barndomshem, men det var mera ett sommarställe, och jag har aldrig själv bott där.

Snart fick Sini-Tuulia besked om att hon hade cancer. Sista julen tillsammans med Sini 2022 var trots sjukdomen en ganska vanlig jul i Finland med risgrynsgröt, bastu och finsk julradio.

– Hon tog fram sitt lilla julhäfte och vi sjöng julsånger, säger Masse Hellström.

På hösten 2023 gick Sini-Tuulia bort.

2024 Tofo, Moçambique
WHO, Unicef: polio

Masse och Theodor bor i Moçambique igen. Theo­dor går i samma skola som Masse själv gick i för trettio år sedan.

Masse Hellström leder vid Moçambiques hälso­ministerium ett stort team mot polio och mässling för WHO och Unicef.

Hans kontrakt går mot sitt slut och det är oklart om det förlängs. Sedan USA har dragit sig ur biståndet världen över finns det märkbart mindre resurser.

Vaccinationen är snabb, med droppar i munnen.

I polioprojektet har man tränat upp en stor mängd spanare, också bland traditionella healers, för att upptäcka symptom, inte bara på polio utan också mässling, tuberkulos eller andra sjukdomar man råkar spana efter.

– Ett barn som leker en dag, men som dagen därpå inte kan röra en arm eller ett ben. Då ska det anmälas till närmaste hälsostation, prover tas och skickas till Sydafrika för analys. Med USA:s stöd försvann de transporterna. Kvaliteten på vårt arbete har gått ner. Vi har färre surveillance officers, hälsoövervakare, som kan utbilda andra. Så nu vet vi inte riktigt vad som finns där ute.

Julen 2024 i Moçambique blev stilla men minnesvärd för Masse och Theodor; den andra julen utan Sini-Tuulia. Masse och Theodor reste till beach­staden Tofo, åtta timmars bilväg norrut längs kusten från Maputo.

– Det blev också tid för att prata. Vi började juldagsmorgon med att baka pepparkakor bara för att vi kände för det. Det blev en fin jul. Vi spelade julmusik och tog det lugnt. Så mycket presenter blev det inte, för det hade jag inte hunnit med …

Den sydafrikanska surfläraren Grant ger Theo­dor surflektioner och kommer förbi med en surfbräda i julklapp till Theodor.

– Det viktiga med julen handlar inte om julklappar och så vidare. Det handlar om att du är tillsammans och kanske äter en god middag och känner en tillhörighet.

Fisk till julbordet - citrusmarinerad tonfisk.

– Jag älskar julen på alla sätt och vis, men jag tror att en jul i Afrika ger väldigt mycket mer än en jul i Finland. Julen är till för att öppna sina hem för andra. Det är väl kristna värderingar? säger Masse Hellström.

I år har han fått en kötthandlare strax innanför gränsen till Sydafrika, två och en halv timmes bilväg från Maputo, att försöka göra få till en saltad nordisk julskinka.

Under årens lopp utomlands har hans hem ändå fått given julmat som inte är särskilt finländsk. Sushi, säger han, och citrus­gravad fisk, ceviche.

– – –

Se Unicefs video med Jan-Marcus Hellström om den senaste poliokampanjen i Moçambique sommaren 2025.

FAKTA: JAN-MARCUS "MASSE" HELLSTRÖM

  • Finländsk biståndsarbetare med expertis kring vaccinkampanjer.
  • 48 år, uppvuxen i Ekenäs, Somalia och Moçambique.
  • Utbildad i geografi och antropologi i Stockholm och Göteborg.
  • Just nu koordinator för poliokampanjer för WHO och Unicef i Moçambique, baserad i
    Maputo.
  • Erfarenhet som projektarbetare kring immunisering, smittsamma sjukdomar och andra hälsofrågor i bl.a. Pakistan, Kazakstan, Kirgisistan, Georgien, Nepal, Solomonöarna, Tanzania och Moçambique.

Text: Jan-Erik Andelin


SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

unga i kyrkan. Matteus församling i Helsingfors har satsat stort på sitt ungdomsarbete i många år, och det har burit frukt. – Vi satsar på relationen till ungdomarna först, och undervisningen sedan. 28.10.2025 kl. 11:29