Nya generalsekreteraren Laura Häkli gör prao i alla kyrkor

EKUMENISKA RÅDET.

Laura Häkli är ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Hon ska göra praktikantveckor i alla elva
medlems­kyrkor.

8.12.2025 kl. 10:00

Från sitt hem i trähusstadsdelen Kottby cyklar Laura Häkli till så många ställen det bara är praktiskt möjligt. Till intervjun ute på den ortodoxa kyrkans konferens­centrum Sofia på en talludde utåt Helsingfors skärgård har hon tagit cykeln på metron och trampat den sista biten.

Journalisten, kommunikatören och den erfarna chefen Laura Häkli har nyligen tillträtt som ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Här ute i Nordsjö pågår Finlands ortodoxa kyrkas kyrkomöte och Laura Häkli hoppar in här på en praovecka hos den andra folkkyrkan.

– Jag ska jobba en vecka hos Ekumeniska rådets alla elva medlems­kyrkor. Julveckan blir det med Frälsningsarmén, med julgrytorna och de ensammas julfest. Där blir det kavla upp ärmarna, tror jag. Så blir det Missionskyrkan i februari.

Sin praoräcka som ekumenikarbetare började Laura Häkli med inget mindre än att resa till Rom med den katolska kyrkan. Där skakade hon hand med självaste påven Leo XIV, nytillträdd han också.

– Han gav ett väldigt ödmjukt och vänligt intryck, utan några kungliga later. Jag förstår mycket väl varför han blev vald; en verkligt hjärte­varm människa, säger Laura Häkli.

Vid tillfället överlämnade kyrkorna i Europa den senaste revisionen av det ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica till påven.

Växte upp under kyrkornas bord

Laura Häkli kommer från Forssa i sydvästra Finland.

– Jag växte upp under borden i kyrkan. På en liten ort fanns det kristna av alla de slag. Familjens vänner hörde till olika väckelserörelser. Jag hade frikyrkliga klasskompisar och de orto­doxas bönehus låg i ändan av vår gata, säger Laura Häkli.

"Jag tror att just någon som jag blev vald för att visa att ekumenik är alla församlingsmedlemmars sak och att vi kan minska polariseringen i vardagen själva."

Själv gick hon i genom hela den lokala folkkyrkoförsamlingens palett från dagklubb till ungdomsverksamhet. Men därefter blev det inte längre teologi och kyrka som karriär.

– På den tiden tänkte jag att alla riktiga jobb fanns på annat håll, säger hon.

Laura Häkli utbildade sig till journalist och har sedan dess arbetat inom olika medier och inom kommunikation inom olika medborgarrörelser och med innovationsstiftelsen Sitra tills hon för sex år sedan landade som kommunikationsdirektör hos Finska Missionssällskapet.

”Det är vi som ska vara ekumeniken”

Laura Häkli är den första av många generalsekreterare vid Ekumeniska rådet som inte är teolog.

– Jag tror att just någon som jag blev vald för att visa att ekumenik är alla församlingsmedlemmars sak och att vi kan minska polariseringen i vardagen själva och visa att vi i kyrkorna kan verka tillsammans, säger Laura Häkli.

Redan innan julen 2025 hinner Laura Häkli redan bli hands-on med många olika kristna traditioner. Mest minnesvärda julminnen har hon ändå från studietiden i Spanien och katolska julnattsmässor där.

– De hade väldiga julkrubbor, som miniatyrstäder med porlande bäckar och rörliga människofigurer. Men Jesusbarnet lades i krubban först på julnatten. I en gudstjänst satt prästen efteråt med Jesusdockan i famnen och kyrkfolket köade för att hälsa barnet välkommet och krama och kyssa det. Naivt och barnsligt, kan vi tycka som lutheraner, men det var oväntat berörande, säger Laura Häkli.

Fast Finland är inte sämre. Familjen har stuga i tavastländska Nastola, och där väljer församlingen en barnfamilj från orten med ett eget nyfött barn att vara i centrum för jultablån.

– Det är också väldigt berörande med bebisen där. Tårarna rinner på folk, i synnerhet på mig. Min egen förstfödda, Aleksi som fyller 20 i år, är född den 23 december. Så jag lever konkret med i Marias värkar och julens händelser och stämning.

Jan-Erik Andelin


asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58