Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.
Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.

Lyssna på den som berättar

rasism.

"Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker."

16.6.2020 kl. 00:01

Jag minns den första tiden när #metoo tog fart. Äntligen blev det allmänt känt att vi inte bara har hittat på. Det pratades i kafferum, vid middagsbord och på fester.

Det kändes befriande att bli tagen på allvar, samtidigt som vissa reaktioner var jobbiga. Många, som sällan själva hade blivit utsatta för sexuella trakasserier, var förvånade och arga. ”Hur kan detta hända?” eller ”Varför säger du inte till och går iväg?” Jag blev trött på att utbilda. Jag hade också glömt bort att förvånas. Strategier för att komma ur jobbiga situationer hörde till mitt vardagsliv. Att någon var förvånad bekräftade bara att alla miljontals berättelser inte hade tagits på allvar förut.

I skrivande stund fylls medier av innehåll om rasism. Jag hoppas att detta stämmer även när du läser detta. Jag hoppas att även detta ämne når över nyhetströskeln, också till alla som inte redan var medvetna om problemen. Jag hoppas att fler sväljer sin stolthet och kommer med.

Jag är själv vit och har inte blivit utsatt för diskriminering eller trakasserier på grund av min hudfärg. Jag trodde också länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker. Nu vet jag bättre, även om jag har en hel del att lära mig.

Men några saker vet jag. Jag har ett ansvar. Jag ska lyssna på den som berättar, och acceptera att jag inte vet mest. Jag ska ta reda på och föra informationen vidare. Jag ska tala med mina utsatta vänner och bekanta på deras villkor och inte på mina. Och jag ska inte uttrycka min förvåning inför den som själv är utsatt. Hen har för länge sedan glömt bort att vara förvånad, och min förvåning är bara beviset på att jag inte har lyssnat tillräckligt.

Nicolina Grönroos

Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Slutet nått