Wolfgang Hermann har bestigit två hinder i form av missbruk.
Wolfgang Hermann har bestigit två hinder i form av missbruk.

Han kom ut ur missbrukets svarta hål

missbruk.

Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr.

17.6.2020 kl. 07:00

Wolfgang Hermann var 13 år när porren kom in i hans liv. Då fann han en porrtidning under sin pappas säng. Drogberoendet kom några år senare.

– När jag kom till tro slutade jag med drogerna och jag ville också bli fri från porren. Jag fick ju den inte att gå ihop med min tro, säger han.

Han förde en ensam kamp mot beroendet och det var mycket skuld och skam inblandat.

– Jag lyckades lägga bort det en tid och jag lovade mig själv att aldrig mera. Jag bad Gud att hjälpa mig att blir fri. Men så hände alltid något, en livskris eller något annat som gjorde att det återkom igen och igen.

Wolfgang beskriver missbruket som ett behov av att få mer och mer hela tiden. För att uppnå samma effekt krävs en upplevelse som sker allt oftare och mera extremt.

– Man kan hålla sig borta från människor som sysslar med droger. Men genom internet har man gratis porr tillgänglig 24/7. Jag läste någonstans att en tredjedel av all dataöverföring på nätet är porrelaterad.

Det här pågick i många år.

– Jag hade så mycket ilska i början. Jag var frustrerad och arg över situationen och över att jag inte kom loss ur den. När man har ett missbruk i bagaget måste man jobba med det resten av livet. Det försvinner inte. När det gäller porr så förändras ju hjärnan rent neurologiskt, den väg man går växer från en stig till en motorväg och det blir bara lättare att hitta nya sätt att ta till drogen.

Wolfgang är född och uppvuxen i alpernas hjärta, i Zell am See i Österrike. Kärleken förde honom till Finland och idag är han bosatt i Larsmo.

– Jag växte upp i en dysfunktionell familj. Min pappa drack periodvis mycket alkohol, han var väldigt våldsam och van att få sin vilja igenom. Min mamma och vi barn fick stryk ibland. Pappa vägde 120 kilo så han slog ganska ordentligt.

I den fjärde klassen i skolan blev han rebellisk.

– Jag började snatta och slåss. Alkohol kom tidigt in i bilden och jag rökte min första joint den sista skoldagen när jag var 14–15 år gammal. Sedan jag börjat med droger gick det fort utför. När jag var 18 var jag ganska långt nere i drogträsket.

Han fick jobb på ett diskotek i Ibiza i Spanien. Där hade han så gott som slutat med droger.

– Men så tog jag LSD en gång. Då fick jag så hemska andliga upplevelser som jag varken trott på eller räknat med. De upplevelserna kom inte från Gud. Jag såg inget visuellt men hade väldigt kraftiga fysiska upplevelser som varade länge. Det förändrade mitt liv.

Kort därefter tog han båten från Ibiza till Barcelona. Han mådde inte bra för han var fortfarande omskakad av sina upplevelser.

– Jag såg ut över solnedgången på havet, jag såg några delfiner och en sköldpadda. Jag upplevde något av att hela skapelsen förkunnar hans härlighet, hans väsen och storhet som det står i skriften. Mitt i allt kom tanken till mig att om det onda jag upplevde finns så finns också Gud. Då tände det till och jag vände mig till Gud. Jag sökte ju något som kunde hjälpa mig här och nu.

Den enda bönen han kunde var Fader vår. Den bad han om och om igen.

Han kom hem till Österrike och inledde sin civiltjänst.

– Där hade jag några kristna arbetskamrater och en av dem bjöd in mig till ett bibelstudium en kväll. Vi läste Johannesevangeliet och jag fick en så stark upplevelse av att jag har kommit hem. Efteråt kände jag en obeskrivlig frid och glädje.

På ett kristet internationellt konferenscenter där han jobbade träffade Wolfgang sin blivande finländska fru, som numera är ex-fru.

Redan före skilsmässan googlade Wolfgang och fann DBK, Diagnos- och behandlingskliniken i Stockholm som specialiserat sig på sex- och porrmissbruk.

– Men jag vågade inte stiga fram och bekänna för min fru vad jag kämpade med. Jag förstod inte själv hur fast jag var.

I samband med den livskris som skilsmässan gav upphov till berättade han om sin kamp för en kristen broder som förmedlade kontaktuppgifterna till en person han kände som fått hjälp på DBK.

– Dagen efter knackade han på dörren. Han berättade sin historia för mig och gav mig telefonnumret till DBK i Stockholm. Han sade att i morgon ringer du, och när du har ringt sänder du ett meddelande till mig. Jag ringde och bokade tid för behandling.

Han fick behandling fyra gånger i Stockholm.

– Jag bekostade den själv. Själva behandlingen var inte så dyr, men resorna och uppehället kostade ganska mycket och jag måste ta ut semester. Men det var värt varenda cent.

Läs mera i Kyrkpressen nr 13/2020 som utkommer den 18 juni

Johan Sandberg

Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Slutet nått