Välj en fin urna som ett sista minne, råder Christina Grönroos.

Dyrare gravar flyttar över oss i urnor

begravning.

Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo.

15.10.2025 kl. 11:08

Sensommaren blev en arbetsdryg tid för Christina Grönroos och hennes begravningsbyrå i Sibbo. Hon tänder ett ljus i det stilla rummet med dämpade färger, i ett litet grönt hus mitt i det växande metropol-Nickby utanför.

Detär persisk matta, mot väggen mot gatan står en modellgravsten, i en hylla står miniatyrer av kistor, vid den motsatta väggen urnor på rad.

– Vi har haft väldigt många unga som har gått bort i somras. Det har varit en tråkig augusti­, säger Christina Grönroos.

Under ett år som i fjol hade hon hand om omkring 130 begravningar. Med de unga som har gått bort har hon varit förvånad över att den allmänna trenden med de allt fler urnbegravningar plötsligt bröts – när en ung människa dog.

– Just för de här unga, under 30-åringarna, har man velat ha kistbegravning. Kanske det är så man tänker som förälder, att ens barn förblir … helt.

Minneslund med namnplatta blir snabbt populärare, ser Christina Grönroos.

Två tredjedelar lämnar oss i urnor

Sibbo är till stora delar fortfarande landsort, men det moderna begravningskulturen med kremering och urna har vuxit fram snabbt också här.

– Det är mest de troende 95-åringarna som tycker det ska vara ”hederlig begravning” med kista. Och är det Betania (frikyrkan på orten) så är bränning inget alternativ, säger Christina Grönroos med sin rutin på orten.

– Ungefär en tredjedel är kistbegravningar och två tredjedelar urnor här i Sibbo. I lite mer urbana samhällen är det ännu mer, säger Henrik Sundström som är tf förvaltningsdirektör vid ortens lilla finsk-svenska samfällighet.

De anhöriga får nu betala vad staten sparar.

Han är precis i färd med att i december ta nästa års gravpriser till beslut i församlingarna. Redan för i år höjdes gravpriserna med 20 procent. Begravningsplatsen strax ovanför de två kyrkorna i Sibbo, den medeltida och den från tsartiden, på ängarna väster om samhället ska också utvidgas.

Urnbegravningarna blev snabbt vanligare under coronapandemin då man inte fick samlas till jordfästning. Det andra som driver trenden med kremering är – att det blir billigare

– Då har du en mindre gravplats och i graven ryms det flera urnor. Du har en mindre sten som inte kostar tvåtusen euro utan under tusen. Eller så bara ett kors. Eller så strör du askan i en minneslund och lägger en minnesplatta för 200 euro.

Staten sparar – rejält dyrare gravar

Gravkostnaderna är ungefär en tredjedel av kostnaderna när någon dör, säger Christina Grönroos. Men det kommer att bli betydligt dyrare de närmaste åren.

Vid Kyrkostyrelsen i Helsingfors läser mark­användningsschef Harri Palo ur kyrkans statistik att gravavgifterna redan i fjol gick upp med omkring 15 procent.

Det är staten som ska ersätta den evangelisk-lutherska kyrkan för att den sköter om att alla i hela landet ska bli begravda – oberoende av om man hör till kyrkan eller inte. Kyrkskattemedel ska inte användas för gravväsendet.

Staten har däremot årligen snålat in på den pengen till kyrkan, senast tio nya minusmiljoner vid budgetrian i somras. Så just nu läggs också skattemedel på gravarna, så senaste vinter rekommenderade Kyrkostyrelsen församlingarna att höja gravavgifterna rejält.

– Vi har rekommenderat att hälften av kostnaderna för en grav tas in genom avgifter, och att priserna förenhetligas i hela landet, säger Harri Palo.

Församlingarna är inte på långa vägar där. I Borgå stift täckte gravavgifterna i senaste statistik i snitt 17 procent av vad gravväsendet i verkligheten kostar.

Det talas nu också öppet om "gravshopping".

Församlingarna i Rase­borg, Vasa och Helsingfors tar in över 30 procent genom avgifter. Billigt blir det i Hangö, Sjundeå och några mindre åländska församlingar som tar upp mindre än fem procent.

Sibbo ligger också lågt i statistiken, knappt under snittet för hela Borgå stift.

Shoppa en grav för den döda

Det talas nu också öppet om gravshopping. Ju mer kostnaderna börjar spela in väljer man om den döda ska begravas på sin hemort – eller kanske på sin födelseort eller i en släktgrav på en annan ort.

Enligt Christina Grönroos händer det att man väljer att begrava i Sibbo i stället för Furu­mo i Vanda, eller Borgå – för att det är förmånligare.

– Alldeles nyligen tog en familj en stor fem platsers familjegrav här, för att det var billigare än i Helsingfors, säger hon.

– Ett oönskat fenomen. Det kommer inte så länge att vara så där, för alla samfälligheter sitter nu och räknar ganska frenetiskt, säger Henrik Sundström.

De utsocknes som kommer från andra orter för att begrava får församlingen nämligen lägga på en dyrare gravtaxa. Men i övrigt ska alla enligt lagen betala jämlikt för sig på begravningsplatsen; ortodoxa, muslimer,religionslösa.

Det räknas frenetiskt just nu i församlingarna, säger Henrik Sundström

På många orter meddelas ofta bara genom kungörelser att en grav "på evig tid" är på väg att förfalla.

Ville mormor ligga under äppelträdet?

Harri Palo vid Kyrkostyrelsen har svårt att spå hur begravningsväsendet kommer att utvecklas. Stora åldersklasser kommer att dö under de närmaste åren, men samtidigt frångår gravkulturen kistbegravningarna som tar mycket plats.

I stora städer är begravningsplatserna fullsatta. Fram till mitten av 1950-talet kunde familjer få evig gravrätt, men de luckras numera upp. Har graven varken använts eller skötts på till exempel 25 år, så har församlingar satt i gång processen med att lösa in gravbrevet för att ge plats för nya stoft i jorden.

I Sibbo har församlingen aktivt försökt ta kontakt med eventuella anhöriga, men på många andra orter meddelas det ofta bara genom kungörelser att en grav är på väg att förfalla.

Allt flera anhöriga tar också numera hela begravningsceremonin i egna händer. Det är i dag tillåtet att strö en anhörigs aska i trädgården eller på sommarstugan, eller att bisätta en urna på sin egen tomt. Gravplatsen antecknas av myndigheter, men behöver inte ens märkas ut.

– Men jag tycker inte riktigt om när man märker att de anhöriga i första hand tänker på sig själva, säger Christina Grönroos. Man måste tänka på vad den avlidna hade önskat sig. Ville mormor faktiskt ligga under äppelträdet?

– – –

Korrigering, måndag kl. 15.40: Gravpriserna i Sibbo höjdes med 20 procent för innevarande år. Priserna för nästa år är ännu inte fastslagna.


FAKTA

  • Urnbegravningar blev snabbt vanligare under coronapandemin. När gravpriserna snabbt stiger blir urnan ett klart billigare alternativ.
  • Kyrkan behöver få in 85 miljoner mer per år på gravavgifter. De anhöriga får nu börja betala vad staten inte längre betalar för.
  • Gravväsendet är sedan 2004 i lag den evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppdrag.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00