Godhet skriker sällan, den viskar – det är lätt att missa det goda hos någon

betraktat.

Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka.

6.5.2025 kl. 13:55

Jag tänker på människor jag mött – inte dem som hördes mest, utan på dem som stannade kvar i tanken. De som fick mig att känna mig sedd även när jag inte sa något särskilt. Undrar om de här människorna har en inre kompass, en vilja att göra rätt? Att inte behöva vara bäst, men att vilja vara bra – för någon annan.


Att känna igen godhet hos en annan människa är att bli påmind om något större. Det väcker något i en. Det skapar tacksamhet och förundran. Det skapar också en längtan efter att själv vara lite bättre. Kanske är det just det som är godhetens kraft – att den smittar, tyst men tydligt.


I söndags talade vi om den gode herden, herden som ser, känner igen och som bryr sig om. Jag upplever att människorna som jag mött liksom är en förlängning av den gode herden. Genom dem kan jag höra herdens röst. Att bli igenkänd – när någon minns eller sänder en varm blick – ger en känsla av att höra till, att räcka till. Det är att få bekräftelse och att ha ett värde.


Att känna igen och bli igenkänd handlar i grunden om mänsklig kontakt. Det är ett band mellan ”jag” och ”du”. Det handlar om gemenskap. Men det är också ett band mellan ett jag, ett du, och den gode herden/Gud. I de små mötena är det möjligt att hitta det stora, det goda som man lätt missar. Det är stort att bli sedd. Det är stort att bli igenkänd och det är underbart när någon bryr sig.


Små möten och ögonblick är viktigare än någonsin. Och det fina är att de finns överallt – i korridorer och på busshållplatser, i vänliga ord. Kanske är det just genom dessa möten, tillsammans med den gode herden, vi bygger en varmare framtid. En framtid där fler får känna: Här hör jag hemma. Jag är en del av något mer, och något större.


Patrica Strömbäck är kaplan i Närpes församling. Hon ser fram emot sommar och glada stunder under solen. Hennes tips: Var snäll mot dig själv och andra.

Text: Patrica Strömbäck


julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00

UTNÄMNING. Jakobstads svenska församlings kantor Lisen Borgmästars har tilldelats titeln director cantus. Borgmästars erhöll titeln i samband med kören Cantates julkonsert i Pedersöre kyrka på lördagskvällen. Cantate är en av de körer som Borgmästars dirigerar. 21.12.2024 kl. 19:14

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28