Jean tycker om att träffa människor och höra deras livsberättelser.

Ny församlingspastor i Johannes församling: ”Efter bönen fick jag tillbaka min syn, där och då”

Helsingfors.

Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka.

29.1.2025 kl. 13:27

– På fredag ska jag åka till Borgå och hämta mitt intyg över avlagd pastoralexamen, berättar Jean Nubaha Banyanga. Han har nyligen skickat in sin doktorsavhandling i systematisk teologi och ser, som han själv säger, nu fram emot att sova mera på nätterna och att umgås mera med familjen. Och att sporta, speciellt mycket gillar han gymträning och fotboll.

– Men att predika är det jag vill göra, det är min grej, och att träffa människor i alla åldrar, höra deras historia.


Förlorade synen

Själv har Jean en speciell historia att berätta: Han blev blind, men fick tillbaka sin syn.

– När jag var barn simmade jag i en flod med mina kompisar. Jag fick förorenat vatten i ögonen, de blev alldeles röda och min syn blev sämre och sämre, tills jag blev alldeles blind.

Han fick en medicin som inte hjälpte. En läkare gav honom beskedet att han aldrig mera kommer att kunna se.

– Det var en chock för både mig och min familj. Tänk, när du är tolv år och vill göra vanliga saker, som att äta, men bara famlar efter maten. Det var en svår tid.

När Jean varit blind i nästan ett år kom en kringresande evangelist till byn där han bodde.

– Min pappa tog med mig till mötet evangelisten höll. Evangelisten lade händerna på mitt huvud och sade: ”Gode Gud, låt Jesus Kristus komma över den här pojken och bota honom.” Efter hans bön kunde jag genast se igen. Jag fick verkligen tillbaka synen direkt.

Jean frågade om han kunde få följa med evangelisten. Men han sade ”nej, du får följa Jesus Kristus. Det är inte jag som botade dig, utan Jesus”.

– Miraklet hade förändrat mitt liv och jag kände att jag måste predika. Och många i min hemby kom till tro tack vare det som hänt mig.


Hjälpte föräldralösa efter folkmordet

Jean studerade till lärare. Han var med om folkmordet i Rwanda och förlorade många av sina släktingar där.

Efter det fanns det många barn på gatorna som inte hade några föräldrar, ingen mat, ingenstans att bo för deras hus hade rivits. De hade ingenting. Jag jobbade då med Compassion international, en organisation som hjälper fattiga och föräldralösa barn. Vi fick hjälp från Europa, Amerika och Australien och kunde bygga hus, betala skolavgifter, kläder och skolmaterial åt de här barnen. Jag undervisade dem också.

Sedan flyttade Jean till Uganda för att studerade teologi på engelska. I Rwanda undervisade man på den tiden bara på franska.

– Till Finland kom jag 2004 tack vare kärleken, berättar han och skrattar.

Här har han bland annat studerat vidare och jobbat som präst i Eckerö-Hammarland, Vasa och Karis-Pojo svenska församlingar. Han har studerat svenska och finska och jobbat med åldringar på Blomsterfonden i Kottby.

– Alla människor är Guds skapelser och därför tycker jag om att vara tillsammans med dem: umgås, prata och sjunga tillsammans med dem. Att jobba för Guds rike, det är det jag vill göra.

Jean Nubaha Banyanga

– Aktuell som: Ny församlingspastor i Johannes församling.

– Familj: Fru och fyra barn.

– Utbildning: Lärare, präst, snart dubbel doktor i utvecklingspykologi och systematisk teologi.

– Språkkunskaper: Kinyarwanda, franska, engelska, finska, svenska.

– Född och uppvuxen i: Rwanda.

TEXT OCH FOTO: ULRIKA LINDBLAD


betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28