En del av skådespelaren Ville Virtanens förberedelser inför rollen som Abraham Stiller var att sjunga en psalm från Psaltaren på hebreiska, en psalm som hör ihop med en nyckelscen i den bioaktuella filmen Aldrig ensam.
– Jag sjöng den varje dag i nästan ett år. Det blev en morgonrutin, min morgonbön. Psalmen handlar om kärlek, om Gud. Den förkroppsligar tron på att ord har större makt än vapen. Jag kan inte hebreiska, men det är roligt att leka med tanken att psalmen ändå har påverkat mig.
Jag kan inte hebreiska, men det är roligt att leka med tanken att psalmen ändå har påverkat mig.
Filmen handlar om den finländske judiske affärsmannen Abraham Stiller och hans kamp för att skydda judiska flyktingar under andra världskriget.
Filmens regissör och manusförfattare Klaus Härö började skriva manuset för femton år sedan.
– ”Klasu” tänkte tidigt på mig som huvudperson. Då kunde jag väldigt lite svenska, men Klaus såg något i mig. Han tyckte ändå att jag hade för mycket maskulin energi och aggression.
Under tiden fortsatte Härö att skriva och utveckla manuset.
– Efter den första manusläsningen berättade Klasu att han grät när han kom hem. Han hade väntat på det här i femton år, och nu hände det! Det var långt före vi började filma, men redan då kände vi att det här skulle bli något speciellt.
Virtanen och Härö delar en gemensam tro, vilket fördjupade deras samarbete. Foto: Matilda Rohr Productions
Välja bön framför vapen
Virtanen och Härö delar en gemensam kristen tro, vilket fördjupade deras samarbete.
– Filmen har ett tydligt andligt tema – i dagens värld är det nästan ett politiskt ställningstagande att välja bön framför vapen och förlåtelse framför hämnd.
Att gestalta Abraham Stiller innebar flera utmaningar, inte minst att lära sig repliker på tyska och hebreiska.
– Jag brukar upprepa mina repliker tills de sitter i kroppen, så att jag inte behöver tänka på dem. Men att arbeta med ett nytt språk tar ännu mer tid. Det kräver att man repeterar tusentals gånger för att hitta känslan och innehållet bakom orden.
Inspelningen sköts upp med ett år, vilket gav både tid och möjligheter.
– Klaus kunde förfina manuset, och jag fick tid att repetera och verkligen förankra de tyska och hebreiska replikerna i kroppen. Det tog lång tid, men jag kände mig trygg när vi började filma. 
– I dagens värld är det nästan ett politiskt ställningstagande att välja bön framför vapen och förlåtelse framför hämnd, säger Ville Virtanen.
Filmens mottagande
Virtanen har fått positiv respons på sin rollprestation.
– För mig var det särskilt skönt att höra den finska tevejournalisten Ruben Stillers reaktion. Ruben är sonson till Abraham Stiller. Tio minuter in i filmen sa han till sin hustru: ”Men han är ju farfar!” Det var ett kvitto på att vi lyckades fånga den judiska kulturen på ett trovärdigt sätt. Ingen har sagt att något känns fel eller missvisande, vilket betyder mycket för mig.
Huvudrollen är väldigt välskriven, enligt Virtanen.
– Det är Klaus Härö som borde tackas om jag har lyckats med mitt arbete. När ett manus är genomarbetat kan man verkligen fokusera på skådespeleriet. Det här är en av de mest noggrant förberedda filmer jag har jobbat med, och jag tror att det märks i slutresultatet.
Han talar mycket varmt om Klaus Härö.
– Han är inte en diktatorisk regissör, utan han är en tjänare för hela teamet. Jag brukar säga att han är den enda finska auteuren, alltså självständiga filmskaparen, som gör mainstreamfilmer. Han har en stil som påminner mer om Kieslowski än Kubrick. Han är alltid redo för en dialog.
Vad kan jag göra för dig?
Dagens politiska situation i Mellanöstern präglas av konflikt.
– Jag har en kristen synvinkel och står på fredens sida. Jag tror inte på våld som lösning. Kärlek och förlåtelse är det enda som kan leda oss framåt. Frågan ”Vad kan jag göra för dig?” är nyckeln till förändring. Jag har försökt leva efter det i 30 år. För mig handlar det om att röra sig bort från ambition och ego, och istället närma sig kärlekens sfär.
För mig handlar det om att röra sig bort från ambition och ego, och istället närma sig kärlekens sfär.
Virtanen tänker en stund och säger sedan.
– Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det finns en skillnad. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld.
Ett intimt förhållande med Gud
Ville Virtanen hör till den grekisk-ortodoxa kyrkan. Han känner ett behov av att klargöra att han inte har någon koppling till Kirill eller Putin.
– Jag är van vid att prata om andlighet på ett teoretiskt och filosofiskt sätt. Det är ofta kryptiskt och svårt. Det är inte så lätt för mig att säga att Jesus är min frälsare. Jag har ett intimt förhållande med Gud. Jag behöver inte gå till ett gathörn och ropa ut att jag är frälst.
– Men genom filmen har jag lärt mig att tron kan vara mer okomplicerad. Jag ser nu att andlighet också är en politisk kraft – en kraft som kan förena snarare än polarisera.
Det är inte så lätt för mig att säga att Jesus är min frälsare. Jag har ett intimt förhållande med Gud. Jag behöver inte gå till ett gathörn och ropa ut att jag är frälst.
Du har sagt i en tidigare intervju för KP att det inte finns något materialistiskt som intresserar dig. Stämmer det fortfarande?
– Det är delvis en utopi, men jag vill fortsätta sträva åt det hållet. Som det står i Bibeln: ”Oroa dig inte.” Kroppen blir svagare, men anden blir starkare. Förhoppningsvis är det så också för mig.
Ville Virtanen
– Skådespelare, regissör och författare.
– Bor i Stockholm med hustrun Birthe Wingren.
– Har fyra vuxna barn. Är son till regissören Jukka Virtanen och dansaren Liisa Virtanen.
– Just nu skriver han, tillsammans med Birthe Wingren, ett filmmanus baserat på boken Hägring 38 av Kjell Westö. ”Kan bli verklighet tidigast 2026. Det ser lovande ut.”
Aldrig ensam
(Ei koskaan yksin)
Filmen handlar om den finländske affärsmannen Abraham Stiller och hans kamp för att skydda judiska flyktingar under andra världskriget. Trots Stillers ansträngningar kunde han inte hindra utvisningen av åtta judar till Nazityskland 1942.
