En ung Maria Antas.

Sund misstänksamhet är klokt, hade Maria Antas behövt höra när hon var ung

ETT GOTT RÅD.

Lita inte på alla, säger Maria Antas i vår serie "Ett gott råd".

19.4.2022 kl. 14:55

Maria Antas, 20 år, studerade litteratur vid universitetet i Helsingfors.

– Hon var som jag ännu är. Så mycket av mig känns fortfarande bekant. Men då hade jag en svår­artad tunghäfta och gömde mig bakom stickningar på alla föreläsningar och på Östra Finlands Nation­. Tröjorna var betydligt vildare än jag själv, säger hon idag.

Men Maria Antas hade också platser där hon levde ut.

– Jag sjöng i Furahakören, en fristad för allehanda personligheter som svetsades samman av både afrikanska rytmer, kantater och sydafrikanska kampsånger. Redan då avskydde jag all slags politik som skapar gränser mellan människor.

– Det har alltid varit något slags mysterium för mig att jag har haft en förmåga att samtidigt vara rädd och oförskräckt, säger hon.

Sommaren 1985 fattade hon ett snabbt beslut att åka som au pair till Österrike. Det blev ett konstigt år.

– Jag underpresterade i min dagliga städning – det fanns inga barn, bara städning – blev förföljd av kvinnan i familjen och hotad med utvisning. Men jag hängde kvar i staden, studerade och växte så det knakade, och glömde att jag led av tunghäfta.

Det finns speciellt ett råd som hon hade behövt då och även långt senare i livet: Lita inte på alla människor. Som ung kvinna kände hon samhörighet med kyrkan, den gav henne kanaler för att tänka och känna som inget annat sammanhang.

– Men det ovillkorliga kärleksbudskapet, och en barlast från min barndom, gjorde att jag ville och måste lita på precis alla människor. Men alla vill inte varandra väl. De är inkapslade i och beroende av maktpositioner, eller har personligheter som inte kan ta in och svara på and­ra människors behov.

Maria Antas växte upp i Borgå men bor idag i Stockholm och jobbar vid Kulturrådet som handläggare för projekt som rör översättning av svensk litte­ratur. Foto: Cecilia Brisander

Steg in i mobbningsfällor

Utåt sett fixade hon nästan vad som helst och hade alltid ett projekt på gång. Men ändå hade hon ingen aning om sina egna emotionella behov.

– Jag steg in i mobbningsfällor, som offer eller vittne. Jag pendlade mellan att fly utan att förstå varför, och att ta upp kamper som jag bara kunde förlora. Mina känslor var en blandning av stor förvirring och förträngning, och så förblev det väldigt långt in i mitt vuxenliv. Tänk om någon hade sagt att jag ska lära mig att akta mig för människor, att jag inte ödmjukt ska acceptera alla, utan ha en sund dos misstänksamhet i min blick. Ett absolut kärlekspåbud kan vara dödligt farligt, bokstavligen.

Samma dag som hon svarar på dessa frågor har hon suttit tillsammans med en 28-årig litterärt skrivande programmerare på flykt från Ukraina.

– Han sade att ungefär 20 procent av ett gäng kan skapa problem, men att 80 procent vill skapa gemenskap och goda mål att uppnå, i god samstämmighet. Det slog mig då att jag hade behövt tänka ungefär så i tjugo­årsåldern.

Hon har varnat sina egna barn på väg in i vuxenheten: på varje arbetsplats finns alltid minst en idiot eller förstörare.

– Det är inte cynism eller förakt, det är en utgångspunkt för övningen i självrespekt, ett sätt att lära sig hitta sina egna värderingar, sina­ sanna känslor och att ta ansvar för helheten. Det är en aktiv form av kärlek.

Text: Sofia Torvalds


ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41