Tillsammans med kollegerna, diakonissan Inga-Britt Ekholm och kaplan Päivikki Ahonen som diakonipräst, planerade och fördelade vi arbetet. Redan från början föll det sig naturligt att jag fanns med i Drumsöverksamheten på olika sätt.Jag har under årens lopp fått lära känna Drumsöborna som är stolta över sin ö, sin kyrka och över sitt svenska rum. En plats på jorden som är viktig, där människor trivs och kan andas frisk luft och höra till ett sammanhang.
S:t Jacobs kyrka är dessutom lika gammal som jag. Vid mitt 60-årskalas fick jag en dagbok i gåva av min far, där han skrivit ner viktiga händelser som berör mitt liv. År 1958, när jag föddes, skriver han så här i dagboken:”Följande söndag, den 21 september, var biskopen igen i Helsingfors för att förrätta kyrkoinvigning i huvudstadens yttre områden. Då invigdes den svenska kyrksalen i den nya ’arbetscentralen’ på Drumsö. [...]Den nya kyrkan ansågs vara ett av huvudstadens vackraste och ståtligaste tempel. Byggnadskostnaderna hade stigit till 300 miljoner mark. Klocktornet mellan finska och svenska kyrkorna är högt och smäckert och uppbär tre klockor som är gjutna i Gamlakarleby. Deras ton lär ha komponerats av tonsättaren, Drumsöbon Einar Englund.”
»Den nya kyrkan ansågs vara ett av huvudstadens vackraste och ståtligaste tempel.«
Kyrkklockorna som ringer in, flaggan som hissas och halas, kyrkbacken med allt liv och leverne, med olika evenemang vid olika tider på året – jag hoppas kyrkan på Drumsö fortsätter välkomna ung som gammal till gemenskap och livsviktiga sammanhang också framöver. ”Vi är Guds kyrka, Herrens hus, uppbyggt av levande stenar, där under korsets milda ljus dopet och tron oss förenar. Om vi ock möttes endast två, bygga han vill och bo ändå hos oss med hela sitt välde.” (Psalm 165 v. 3 i Psalmboken)
