Benjamin Sandell är präst och jobbar som studentarbetare i Studentmissionen i Vasa och nationellt.

Ett väl levt liv här på jorden är ett liv som förbereder oss för evigheten

betraktat.

Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?”

3.11.2024 kl. 18:37

Fastän frågan kommer från ett glatt och bekymmerslöst hjärta stannar jag ändå upp och tänker en stund på livets tillfälliga natur, innan jag svarar: ”Jag hoppas det, det tror jag nog, om inget oväntat händer.”


I vår tid
är det inte ovanligt att träffa på människor som helst inte vill tänka på att livet en dag kommer att ta slut, som gärna viftar bort ”dystra” tankegångar och framhåller att det gäller att leva här och nu.

Men tänk om det egentligen är precis tvärtom? Att medvetenheten om livets begränsande natur och evigheten som ligger framför oss är det som lägger livet i perspektiv? Som får oss att välja det som verkligen är värdefullt? Som kallar oss att bli de människor vi är tänkta att vara?

Men tänk om det egentligen är precis tvärtom? Att medvetenheten om livets begränsande natur och evigheten som ligger framför oss är det som lägger livet i perspektiv?

Att livet här inte är allt är goda nyheter för en tid som vill göra allt, hinna med allt, åstadkomma allt, och som samtidigt inte kommer undan att tiden en dag tar slut. Ifall vi tror på evigheten så är de goda nyheterna bland annat att det är fullt möjligt att du kommer att ha tid. Obegränsad tid, för det som verkligen spelar roll.

Ur den synvinkeln är ett väl levt liv här på jorden ett liv som förbereder oss för evigheten. För en ändlös tid med Gud, för det är det evigheten är. Förstår vi evigheten så, är det därför bättre att i stället för den klassiska frågan: ”Kommer jag att vara där?” ibland fråga: ”Håller jag på att bli den typ av person som skulle trivas där?”

Den senare frågan ger klarhet, för den för oss in i ett möte med vad vårt hjärta sist och slutligen vill ha. Vad lever vi för? Vad hoppas vi kunna hålla fast vid i evighet? Den ger oss redskap att förstå varför Bibeln så ofta talar om att ha ”ett hjärta vänt till Gud”.

Evigheten, vardagen och våra val möts därför i Jesus ord: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.” Tar vi honom på orden och gör som han befallt får vi märka att allt ingår där, och resultatet är ett hjärta förvandlat av Gud.

Därför tror jag att C.S. Lewis är något på spåren när han kommenterar Jesus ord i texten för allhelgona: Det är tryggt att säga till de renhjärtade att de kommer att se Gud, för det är bara de rena i hjärtat som vill det.

Benjamin Sandell


kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12