När Åbobon Eero Vuorio hörde att en österbottnisk pilgrimsvandringsled var på gång var han inte sen att nappa på. Han kallade ihop en grupp verkliga vandringsveteraner och sökte sig norrut för att prova på den nya leden St Olav Ostrobothnia. Liksom Vuorio själv har vännerna i gruppen vandrat både längs nordiska rutter, på Santiago de Compostelaleden och många andra kända pilgrimsvandringsstråk.
Eftersom de inte ville vänta tills leden officiellt blivit invigd den 21 september, utnämnde sig gruppen på fyra personer till pilotvandrare.
I mitten av augusti var det dags. De tog sig an sträckan Korsnäs-Petalax-Malax-Solf-Vasa, drygt 90 kilometer, som de vandrade på fyra dagar. En femte person anslöt till gruppen dag fyra.
– Vandringen var en verklig succé! slår Vuorio fast.
På St Olavsledens webbsida fanns kartor och idéer för planeringen, och kontaktpersonerna stod till tjänst till exempel med frågor som gällde övernattning. Sträckorna var i de flesta fall tydliga och lätta att hitta.
På väg
Startskottet för St Olav-piloten gick i Korsnäs. Därifrån vandrade gruppen till Petalax, där de blev varmt mottagna av kyrkoherde Tomi Tornberg som hade ordnat övernattning för dem i församlingshemmet. Kvällen avslutades med en liten välsignelseandakt och nattvard i Petalax kyrka.
– Det är alltid härligt för riktiga pilgrimsvandrare. Det är en liten gest, som visar att man uppskattar också dem som kommer från annat håll.
Andra dagen gick vandringen till Malax, där de övernattade i Åminne stugby. Härifrånfortsatte de mot Solf. Den tredje natten tillbringades på Solf gästgivargård, innan den sista etappen från Solf in till Vasa tog vid.
– Kustvägen längs Kvarken var en fin och rätt exotisk upplevelse, säger Eero Vuorio.
Under dagarna hann de göra avstickare för att bekanta sig med kyrkorna i Malax, Solf och Korsholm, liksom med Stundars och Söderfjärdens besökscentrum.
Vissa av sträckorna pratade vännerna, andra vandrade de i tystnad.
– Det är fint att ibland kunna ta in den här världen i tystnad. Det är sådant som vandringen inbjuder till.
Plus och minus
När Eero Vuorio sammanfattar pilotvandringen landar mycket i den positiva vågskålen. Ett särskilt tack går till alla vänliga människor de stötte på under vandringen.
Rutten bjöd dessutom på en del sevärdheter s0m imponerar också på den garvade pilgrimsvandraren.
– Den här meteoritkratern var en verklig överraskning för mig! Jag hade aldrig hört talas om den tidigare.
Han gillar att vägen är omväxlande – men är mindre förtjust i de stora vägarna.
– En bra bit av rutten går längs småvägar, men det finns också några tråkigare delar som följer vägsträckningar med 100 kilometers hastighetsbegränsning.
Det vore också bra om det kunde ordnas fler möjligheter till övernattning till exempel i Petalax, påpekar han.
Eero Vuorio rekommenderar gärna etappen han vandrat. Han tycker att den i synnerhet lämpar sig för pilgrimsvandrare som inte är så erfarna.
– Sträckorna är drygt 20 kilometer långa, och de tar lagom lång tid att vandra. Det är inte för långt.
