Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

Tro är att bära varandra

betraktat.

Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud?

6.10.2024 kl. 14:06

Inte kommer väl Messias från Galileen?

Det är en av frågorna som ställs i dagens evangelietext. En fråga som visar på en förståelse för den kontext en själv lever i.

Den diskussion, eller snarare argumentation, som vi får ta del av i evangeliet är knappast alltför olik de diskussioner vi för idag på det offentliga planet, men också i våra egna sammanhang. Jag funderar på om inte detta fenomen alltid varit något som kommit i vägen för tro för många av oss? Både på Jesu tid och nu.

Kan känslan av att inte räcka till avskräcka oss från att tro? Känner vi att vi inte är tillräckligt pålästa, att vi inte kan eller vet tillräckligt? Vi har kanske inte läst hela Bibeln, kanske inte läst bekännelseskrifterna eller gått i kyrkan annat än på jul, om ens då.

Kan vi då tro? Eller är vår tro ”good enough” även om vi inte vet och kan?



Det är då jag tänker på den lame mannen som bärs inför Jesus, eller snarare halas ner. Där den lame mannens vänner bär honom till den plats där Jesus är och bryter upp taket för att föra fram sin vän inför Herren.

Kanske är tro också något kroppsligt? Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud.



Jag har en god vän som brukar säga att man ska börja med att gå i kyrkan, så kommer nog tron sen. För väntar man på att man ska börja tro och sedan gå i kyrkan så kommer det knappast bli något av det hela.

Jag tror att tro är att bära varandra, också då vi själva inte kan gå. Tro är att våga lita på att Gud bär också när det brister för mig, när det brister för oss.

Franciskus av Assisi lär ha sagt att vi ständigt ska predika evangelium. Och om det är nödvändigt ska vi använda ord.

Då vill jag tro att tro, att predika evangelium, är att bära varandra. I bön, i gemenskap. På samma sätt som en förälder bär sitt barn, som ett sorgefölje bär den avlidne till den sista vilan. Så får vi bära varandra och bli burna av Gud.

Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling.


jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59