Eric-Olof Söderströms musikkarriär är över 50 år lång.

Körmästarens råd till sitt unga jag: "Förutom din begåvning, vill Någon kanske dig väl"

kyrkomusik.

Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag.

14.8.2024 kl. 14:00

– När jag var 15 spelade jag i min första gudstjänst och när jag var 16 kom jag in vid Sibeliusakademins kyrkomusikavdelning. De märkte tydligen inte att jag var minderårig, säger kantor Eric-Olof ”Eki” Söderström i Domkyrkoförsamlingen i Borgå.

I vinter blir det dags för avskedskonsert och i februari 2025 går han i pension vid full 68 års ålder, efter en lång karriär i finländskt musikliv.

Eki Söderström växte upp i Svartå i Västnyland där hans pappa var chef på statens spannmålsförråd på orten.

Hemma stod ett piano som fyraårige Eric-Olof började försöka sig på. Som barn med en höftsjukdom och en stödskena som gjorde att han under två års tid hade svårt att röra sig blev det mycket tid vid pianot.

– Mina föräldrar var inte så väldigt religiösa och gick i kyrkan som många andra, bara till julen. Men vi sjöng mycket andliga sånger hemma, särskilt min mamma. Mä Jeesuksesta laulan (Min sång ska bli om Jesus) och så där.

Morbror Paavo som var kantor i inlandet lärde Eki Söderström spela piano, och lånade senare nycklarna till sin kyrka där unga Eki kunde öva på orgel. Som femtonåring började Eric-Olof Söderström som kyrkomusiker i Virkby kyrka, mot en ersättning om 20 mark per gudstjänst.

Efter mellanskolan var Eki Söderström trött på skolan. Han sökte in till Sibelius-Akademin där man uppenbarligen missade att han var både minderårig och inte heller hade studentexamen.

Prisbelönt körledare och dirigent

Sin första kör ledde Eki Söderström inom familjen. Mormor som var lärare i Vaskuu by i norra Birkaland hade 13 barn, vilka alla inklusive barnbarn förutsattes vara med i bykören. Småningom blev den en ren släktkör.

– Det var Jag gungar i högsta grenen, Härlig är jorden och finska landskapssånger. Jag har vuxit upp med att all musik är fyrstämmig.

Vid Sibelius-Akademin gick han på Jorma Panulas kapellmästarkurser och debuterade som orkesterdirigent med Helsingfors Damorkester som sin första orkester – grundad av Heidi Sundblad-Halme, dotter till hans egen föregångare som Borgåkantor för ett sekel sedan, Henrik Sundblad.

Eric-Olof Söderström blev ett känt namn i Finland som körledare och kapellmästare. Radions kammarkör, Akademen, Lyran och Kampin Laulu är några av namnen.

Orkestrar han dirigerat är bland and­ra Radions symfoniorkester, Tapiola Sinfonietta, Avanti och ett stort antal stadsorkestrar runtom i landet.

Operakör blev hans paradgren

Operakör blev till Eric-Olof Söderströms levebröd. Under fyra säsonger ledde han kören vid Nyslotts operafestspel, därefter var han körmästare vid Nationaloperan i Helsingfors i elva år.

Körmästaren är kapellmästarens assistent och sitter ofta med vid föreställningarna och antecknar vad kören behöver slipa på. Med de stora namnen bland kapellmästarna, Leif Segerstam, Esa-Pekka Salonen, Jukka-Pekka Saraste, Okko Kamu... dem känner han alla. De litade på varandra i jobbet.

– Det är ett slitande arbete. Man övar på förmiddagarna och ibland på kvällarna om det inte är föreställning. Och efter föreställningarna går man ofta ut och någon varvar ner med några groggar eller öl. Ofta är det för att musiken fortfarande snurrar på i huvudet.

Körmästaren deltar också i möten kring operans administration, och det var mycket jobb, månad efter månad, år efter år, säger Eki Söderström.

Till sist kom kraschen; en skilsmässa och en burnout. Eric-Olof Söderström hade sedan studieåren ansetts vara toppbegåvad och därefter också betraktats som landets skickligaste, prisbelönta körledare.


Meningsfullt i kyrkan

– Men så var jag plötsligt ingenting. Alla försvann, också mina vänner. Men jag kunde inte medge det själv. I en kyrka träffade jag några av mina körmedlemmar som frågade om de fick be för mig. ”Nej, behövs inte”, sade jag. ”Allt är bra med mig”.

I Borgå fick Eric-Olof Söderström jobbet som kantor två gånger. Första gången 2003 då hans kontrakt vid operan höll honom tillbaka, och sedan en gång till 2005 när han sökte på nytt.

Arton år i församlingslivet i Borgå har varit en lugnare tillvaro än konstnärslivet han lämnade. De flesta musikutövare han jobbar med i en församling är inte proffs, men det går ändå att göra goda framsteg, och få lyssnarna att känna att ett framförande blir viktigt.

– Och så är det mera meningsfullt att spela musik man vet att till exempel tröstar vid en jordfästning för att åhörarna tycker om den. I konstnärslivet kommer många ju till de "fina" upplevelserna och betalar stora pengar för biljetterna utan att alltid fatta vilket kvalitet musiken har.

– Det blir ofta opera för att träffa gamla kompisar, ta en skumpa i pausen och visa upp sig. Och då funderar man ju: vad är meningen, vad är min roll här?

Ditt goda råd till dig själv som 20 åring i Sibeliusakademins korridorer?

– Jag var väldigt begåvad och fick de bästa betygen i allt jag studerade. Men när jag fick den där burnouten betydde den begåvningen ingenting alls. Då förstod jag att jag inte är ensam, utan att någon hjälper till här hela tiden. Din egen begåvning är kanske inte allt. Det kan finnas någon som vill att det ska gå bra för dig.

Talar du nu om andra män­niskor som vill dig väl, eller om Gud?

– Om Gud.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54