Jennifer Enqvist är glad över att en del församlingar börjat satsa på unga vuxna, men vill gärna se mer av samma vara.

Jennifer vill se kyrkan satsa på framtiden – alltså barnen

ungdomens kyrkodagar.

Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid.

29.1.2024 kl. 12:22

Jennifer Enqvist från Pedersöre bor i Vasa, där hon jobbar och studerar till lärare inom småbarnspedagogik. I februari nalkas dock ett välkommet litet avbrott i både jobb och studier, nämligen Ungdomens Kyrkodagar (UK).

Jennifer har deltagit i UK flera år tidigare och är en van veteran i sammanhanget.

– För mig är UK ett sätt att ta en paus. Att njuta, diskutera, och träffa nya vänner, säger hon.

Varför har du valt att engagera dig i UK?

– Ganska långt beror det nog på att ungdomsledaren i min hemförsamling har fått det att verka intressant. Jag vill också mycket inom min församling och har varit aktiv som hjälpledare.

– UK är också ett bra sätt att vara med och påverka och se vad som görs utanför den egna församlingen. Vad som händer söderut.

Finns det något du ser särskilt mycket fram emot i år?

– Jag har inte hunnit tänka så mycket på det. Jag ser mest fram emot att bara få åka iväg. Vi är ett ganska stort gäng från Pedersöre som åker, så bara att få träffa alla som man inte träffar annars.

Vilka workshops ska du delta i?

– Vi har fått skicka in önskemål men det är ännu inte helt bekräftat. Det är så länge sen vi lämnade in önskemålen att jag glömt bort det. Men nu blev jag faktiskt själv lite intresserad av vad jag valde.

Jennifer kollar upp saken och det visar sig att hon önskat få vara med på en workshop under namnet ”Hopp i en kaotisk värld”. En workshop där Christina Heikkilä berättar om hur de lutherska kyrkorna i Colombia, Bolivia och Venezuela är hoppbärare i länder som präglas av osäkerhet, våld och klimatförändring.

– Ja, det var det som tilltalade mig mest! Jag brinner för att hjälpa till och ställa upp. Att försöka se framåt.

På tal om det, hur vill du se kyrkan förändras?

– Jag vill att barn ska få vara delaktiga, men också unga vuxna. Många församlingar försöker få till samlingar för äldre ungdomar, men det har inte lyckats jättebra. Åtminstone inte här i norr. Det är viktigt att inte tappa de engagerade hjälpledarna.

– Vad gäller barn finns det ju barnklubbar, dagklubbar och körer, men barnen syns inte så mycket i församlingens övriga verksamhet. Kanske man kunde integrera barnen med i gudstjänster och andra samlingar.

– Det är ju de som är församlingarnas framtid. Jag tycker inte att man bara ska tänka dem som en egen grupp och trycka bort dem. De ska få växa upp i församlingen.

Besluten från UK skickas till alla församlingar i Borgå stift, stiftsfullmäktige, kyrkomötets svenska ombud och till Kyrkans central för det svenska arbetet.


Hur bra är nämnda aktörer på att fånga upp och faktiskt beakta de beslut som fattats under UK?

– Både sämre och bättre. Vissa församlingar tycker jag att är bra på det. Men jag tycker inte att vi ungdomar får chans att höra hur det gått vidare. På den fronten brister det lite.


Har du sett något UK-beslut förverkligas i praktiken?

– I fjol var det mycket prat om det här med unga vuxna under UK. Där har jag sett att vissa församlingar faktiskt har försökt skapa sammanhang för unga vuxna.


Mer konkret, vilken typ av verksamhet skulle du vilja se för just den gruppen?

– I Vasa har vi fått igenom ”Te, stick och snack” där vi träffas och handarbetar. Jag skulle vilja se något liknande men med fokus på litteratur.


Vad är det bästa med UK?

– Gemenskapen. Man kommer dit med sin egen församling, men alla blandas ihop. Det är inte så att församlingarna bara samlas för sig utan alla har en gemenskap tillsammans.


Vad gör att det funkar så bra?

– Att vi i slutändan samlas kring vår tro. Det är viktigare än varifrån vi kommer.



Jennifer Enqvist

GÖR: Studerar till lärare inom småbarnspedagogik och jobbar deltid inom samma område.

FAMILJ: Mamma, pappa och en bror.

INTRESSEN: Läser mycket på fritiden och gillar teater.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Privat


profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06