– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

Jaro-spelaren David Carty vill vinna själar och göra mål

VITTNESBÖRD.

Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud.

5.7.2023 kl. 19:00

Det är ett bönesvar för David Carty att över huvudtaget spela fotboll. Senaste säsong var han skadad och spelade inte alls.

– När min agent i London berättade om Jaros intresse lät det ju bra. Men jag trodde inte jag kunde komma på grund av skadan. Jag var inte heller i särskilt bra kondition. Men jag tog ett steg i tro och kom.

Det handlade inte bara om en skada, utan det var upprepande skador.

– I flera månader bad jag om helande och jag sökte också förbön flera gånger.

Ännu i flyget och i bussen på väg till matchen där han för första gången skulle visa Jaro vad han går för kände han av skadan.

– I bussen bad jag och sa till Gud: ”Nu är jag här. Vad vill du jag ska göra?” När jag steg ut på planen vad smärtan borta. Gud hade helat mig! Det var första gången jag upplevt ett helande.

I skrivande stund har han gjort i medeltal ett mål eller gett en målgivande passning i varannan match och är lagets främsta målgörare.

Med tanke på de chanser jag haft är jag nöjd med antalet mål. Chanserna har inte varit så många. Jag ser målen som ett tecken på att Gud i sin nåd vill ha mig här i Jaro.

David växte upp i en arbetarmiljö i London och drömmen om att bli fotbollsproffs kändes avlägsen.

– I min desperation över att få bli fotbollsproffs tänkte jag som yngre att jag är lycklig om jag får spela professionellt en minut. Nu har jag spelat åtskilliga minuter och jag har lärt mig att endast Jesus tillfredsställer våra behov. Idag handlar det om vad Gud vill jag ska göra.

Som sjuttonåring fick han visionen att bli fotbollsproffs av Gud. Han befann sig då mänskligt sett i en nedåtgående spiral.

– Jag var vid den lägsta punkten i mitt liv och gick i självmordstankar nästan varje dag. Då gav Gud mig en övernaturlig syn som en scen i en film. Det gav mig ett hopp och löfte om att bli fotbollsproffs. Jag minns inte när jag senast hade gråtit, men känslan då var så euforisk att jag grät av glädje. Sedan dess har jag tagit ett steg i taget mot min dröm.

David Carty passar på bilden till höger bollen till Markus Kronholm som gör matchens enda mål mot SalPa.




Vill att Kristus ska synas genom honom

Medan han lever sin dröm bekänner han frimodigt sin tro. På sitt Instagramkonto har han laddat upp ett klipp från en teveintervju som han inleder med att ge all ära till Jesus.

– Jag har inte alltid varit så frimodig. Före den intervjun bad jag Herren att han skulle tala genom mig och det här sa jag. Jag talar inte så här formellt med mina vänner. Jag hoppas ändå att det hade betydelse för någon.

Inför varje match ber han att åskådarna på något sätt ska se Kristus igenom hans spel.

Det handlar mycket om ”souls before goals”.

– Det handlar mycket om ”souls before goals” (själar före mål). Samtidigt är jag här för att göra Jaro till ett så bra lag som möjligt och på så sätt hedra folket i stan. Genom att göra mitt bästa betjänar jag dem, säger han.

Han säger att vi som kristna är kallade att representera Kristus genom de liv vi lever.

– Vi kan vara den enda bibel som någon läser, bara genom sättet vi lever. För mig var min mamma det, hennes förböner och hur Guds ande förändrade henne hade en stor inverkan på mig.

Trots mammans tro beskriver han inte sin uppväxt som kristen, för hon ville inte tvinga sin tro på honom.

– För henne var det viktigt att jag fattade mina egna beslut och själv lärde mig känna Kristus. Jag blev heller inte döpt som barn.

Som elvaåring bad han Jesus att bli sin frälsare.

– Jag tror att jag varit fylld av helig Ande sedan dess. För tre–fyra år blev jag pånyttfödd och då blev jag döpt. Nu känner jag att jag lever för Gud.



Vad hände när du blev pånyttfödd?

– Jag tror det skett en utveckling med små steg genom åren där Gud har använt olika händelser och möten med människor. Men omkring 2020 kombinerades några händelser, jag utvecklades som fotbollsspelare och jag blev delaktig i en grupp kallad Ballers in God (betyder ungefär bollspelare för Gud). Den består av professionella fotbollsspelare som spelar för Jesus. Gruppen är världsomfattande, men de flesta finns i Storbritannien. Vi möts online varje morgon då vi ber, och vi har ett huvudsakligt möte varje onsdag.

Dagen vi träffas har David haft sitt onlinemöte, varit på bönemöte i stadens pingstkyrka och på eftermiddagen väntar fotbollsträningen.

– Det är underbart att få vara i närheten av Kristi kropp. När jag gav mitt liv till Jesus som elvaåring förstod jag inte vikten av att vara tillsammans med andra troende. Jag förändrades när jag insåg att de som är utanför Kristi kropp är som i ett brinnande hus medan man ropar åt dem att de ska komma ut. Alla människor behöver en frälsare och det är bara genom Guds nåd som vi inser det. Det är en ära och ett ansvar för mig att dela budskapet med alla som ännu inte hört det.

I det här sammanhanget ser David handling vara viktigare än ord. För det behöver man vara vis och be om Guds ledning, säger han.

– När jag ser på mina vänner och vet vilken miljö de kommer från förstår jag att de inte tror, för tron är ju inte förnuftig. Hade inte min mamma genom sina handlingar i tro sått frön i mitt liv skulle jag sannolikt inte heller vara troende idag.

Trots supportrarnas hängivenhet för sina lag ser han ingen frid i fotbollen.

– För många människor i England har fotbollen blivit en religion som tagit Guds plats. Men den går upp och ner. När det går bra för laget så är livet bra, men när det går dåligt ser man spelare och supportrar glida in i depression.

Han ser inget hinder i att man ber Gud om framgång för sitt lag och för sig själv.

– Fast själar går före målen så ber vi om mål, vi ber om segrar. Varför skulle vi inte kunna göra det, vi är ju den levande Gudens barn? Det viktigaste är att Guds vilja sker. Blir jag inte bönhörd, och mitt lag förlorar, kan jag vila i att Kristus redan har segrat.




Toppspelarna i England förtjänar hundratusen euro i veckan. Hur ser du på det?

– Pengarna i sig själva är ingen dålig sak, för rätt använda kan man med dem göra en stor skillnad här i världen. Men skriften varnar också för det. Har man mycket pengar riskerar man bli sin egen gud och då tycker man att Gud inte längre behövs.

– Men jag kom definitivt inte till Jaro för pengarnas skull. Jag överlever och har allt jag behöver. Sedan jag börjat följa Gud har han försett mig.

Jag har träffat många fantastiska kristna här i Finland och jag upplever att varje kyrka jag besökt är fylld av Guds ande.

I Jakobstad med omnejd har han redan besökt flera församlingar.

– Jag har träffat många fantastiska kristna här i Finland och jag upplever att varje kyrka jag besökt är fylld av Guds ande. Jag tror att det sker en väckelse i Finland.



Vad är det som gör att du tror det?

– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro. Jag har varit i hundratals omklädningsrum, men aldrig hört något motsvarande. Jag bara förundrades över vad Gud gör i denna stund.

– Det var varit överväldigande sedan jag kom till Jakobstad. Det är som Gud inte ger mig tid att vara för mig själv längre. Han känner mig och vet vad jag behöver. Jag behöver vara beroende av honom. Det har jag också bett över. Jag behöver honom varje millisekund om dagen, inte bara en timme i veckan i kyrkan.



David Carty

Ålder: 29.

Född och uppvuxen i västra London.

Familj: flickvän, föräldrar och en äldre syster som är gift och har barn.

Tidigare lag: Havant & Waterlooville och Tooting & Mitcham i England, Institute i Nordirland, Bangor City i Wales och Cowdenbeath i Skottland.


Johan Sandberg


covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

covid-19. – Det här kan vi leva med, säger Esbo svenska församlings kyrkoherde Kira Ertman om de nya samlingsrestriktionerna som träder i kraft på måndag – högst tjugo personer får samlas inomhus i huvudstadsregionen. 20.11.2020 kl. 16:28

Övergrepp. Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Långt senare kom ilskan, och den kunde drabba vem som helst. I dag brinner hon för att andra barn ska slippa gå igenom det hon upplevt. 19.11.2020 kl. 15:21

samtal. I måndags besökte biskop Bo-Göran Åstrand och domkapitlets lagfarne assessor Lars-Eric Henricson Väståbolands svenska församling med anledning av de konflikter som blossat upp där. Kyrkoherde Harry S. Backström var förhindrad att delta. 18.11.2020 kl. 18:45

ledarskap. En människa man inte får kritisera. En människa som alltid har rätt. En människa som får dig att tänka: är det hen som är galen – eller är det jag? Maktmänniskor finns i alla sammanhang, men i kyrkan ställer de till särskilt stor skada. 16.11.2020 kl. 14:21

sibbo. Hjälp, vad ska det här bli till? Sara George startade en bönegrupp som kombinerar bön med promenader. 11.11.2020 kl. 11:37

mariehamn. Under fredag kväll drar årets kyrkodagar igång i Mariehamns församling. Formatet är mindre på grund av coronaepidemin, kring 70 anmälda deltar. – Vi strömmar en del program så också andra kan delta, säger Mari Puska. 13.11.2020 kl. 12:01

feminism. Esther Kazen väntade sig att hon tillsammans med kyrkan skulle få kämpa mot orättvisor. I stället har hon många gånger upplevt att hon kämpat mot kyrkan. 12.11.2020 kl. 16:45

Bok. Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter. 12.11.2020 kl. 09:57

utnämning. Pia Bengts blir stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå stift, slog domkapitlet fast vid sitt möte idag. 11.11.2020 kl. 14:33

Bok. En berättelse om kyrkans och världens nutid och framtid. Lagom till kyrkoårets slut – när temat är Kristi återkomst och den sista domen – ger Erik Vikström ut en bok om den apokalyptiska text som avslutar Bibeln. 11.11.2020 kl. 16:01

relationer. Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen. 11.11.2020 kl. 09:22

val. Stiftsdekanen i Åbo ärkestift Mari Leppänen fick flest röster (35,2 %) och kyrkoherden i Mikaelsförsamlingen i Åbo Jouni Lehikoinen fick 329 röster (32,5 %). 10.11.2020 kl. 13:42

bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46