De nio bönehusföreningarna som bildar stommen i rörelsen har genom sitt centralförbund Laestadianernas Fridsföreningars Förbund, LFF, tillsatt en arbetsgrupp som utarbetar en fördjupad rapport utgående från alternativet att bilda en föreningsbaserad kyrka. Arbetsgruppen ska ha sitt arbete klart i oktober.
– Vi kommer inte att ge något förslag, bara att presentera fakta, säger Seppo Tupeli, sekreterare i arbetsgruppen.
Bönehusföreningarna ska sedan ställning till rapporten och till hur den ska implementeras där.
– Vi ska ta hand om våra medlemmar, oavsett om de hör till kyrkan eller inte, säger Tupeli.
Arbetsgruppens arbete svarar mot oron för de medlemmar som redan lämnat kyrkan och strävar efter hålla dem kvar inom bönehusföreningarna. Hittills har en viss trafik gått i riktning mot den lutherska frikyrkan Missionsstiftet.
– Vi förbereder oss och vill betjäna våra medlemmar i bönehusföreningarna på bästa möjliga sätt. Vi vill försöka lösa de praktiska utmaningarna de har så att de inta ska behöva söka något nytt kyrkosamfund. I framtiden kommer vi att ha både medlemmar som hör till kyrkan och inte gör det, säger Olav Vikström, viceordförande för LFF som leder styrelsen tills en ny ordförande väljs.
Något större laestadianskt exodus ur kyrkan väntar varken han eller LFF:s tidigare ordförande Torvald Hjulfors.
– Jag skulle säga att processen rullar vidare och jag tror att det kommer att ske en gradvis övergång, säger Hjulfors.
Flynängens bönehus.
Sedan Mia Anderssén-Löf blev vald till kyrkoherde i Pedersöre i augusti 2021 har 251 Pedersörebor utträtt ur kyrkan. Vem som utträtt framgår inte ur statistiken, men en fingervisning är färre än sex utträtt ur församlingen månaderna innan hon blev vald. Under samma tidsperiod har 36 personer utträtt ur Larsmo församling, där den laestadianska rörelsen också har ett starkt fäste. Sedan januari i år har färre än sex utträtt ur Pedersöre eller Larsmo församlingar.
– I Larsmo har vi nu en väldigt bra relation till kyrkan, så där finns inte samma behov som vi hade i Pedersöre för två år sedan. Men vi vet ju att kyrkans riktning är given på lång sikt. Där kommer man inte att backa. Vi måste förbereda oss på hur vi ska handha sakramenten och hur vi ska registrera våra medlemmar. Vi ska också fundera på vilka tjänster och pastorer vi ska ha och hur vi ska utbilda pastorerna, säger Hjulfors.
Han beskriver dem som lämnar kyrkan på samma sätt som de som börjar rösta på Kristdemokraterna, ett fenomen vi skrev om senaste nummer av Kyrkpressen:
– Det är ungdomarna som varit snabbast att ta beslut. De är kanske mer radikala. De som är femtio plus har en stor kärlek till kyrkan och vill inte lämna den.
Åldersmässigt passar Olav Vikström in i den yngre kategorin.
– Jag har inte lämnat kyrkan utan jag hör till Larsmo församling. Men samtidigt har jag vissa ramar. Jag följer med vad som händer i kyrkan och det är avgörande för mig och många andra hur samarbetet med den egna församlingen fungerar. Beslutet att lämna kan bli aktuellt när man ser förändringarna i den egna församlingen.
Larsmo församling har nu två manliga präster.
– Personligen har jag inte tagit beslut om, när, var och hur jag lämnar kyrkan eller om jag alls gör det. Men kvinnoprästfrågan kan göra det svårt för mig att stanna. Finns det då ett bra alternativ att gå in i så är tröskeln att lämna kyrkan lägre. Men när det kan tänkas bli vill jag inte spekulera i. Man vet inte vad som händer och vad som är Guds plan.
De första barnen har döpts
De första dopen av barn har redan förrättats i de laestadianska bönehusen Flynängen och Punsar i Pedersöre och Risöhäll i Larsmo.
– Barnen har döpts till medlemmar i bönehusförsamlingen. Dopen har förrättats av predikanter som prästvigda i den ingermanländska kyrkan, säger Hjulfors.
Inom rörelsen finns ett antal predikanter som den ingermanländska kyrkan utbildat och prästvigd för tjänst i den.Men de har inga prästrättigheter i Finland.
– De har inte fått tillstånd av kyrkan att döpa. Men dopen har skett utanför den evangelisk lutherska kyrkan eftersom föräldrarna inte hör till kyrkan.
Hur många dop det handlar om kan Hjulfors inte säga.
– Det handlar om en handfull.
Nattvardsfirandet inom bönehusen har skett i samråd med kyrkan.
– Det har fungerat jättebra.
Någon vigselrätt har rörelsen inte.
– Tanken är att man kan ha en borgerlig vigsel med en välsignelseakt i bönehuset efteråt, säger Hjulfors.
Olav Vikström understryker att arbetsgruppen också ska ta reda på vilka förutsättningar rörelsen har att fortsätta verka inom kyrkan.
– Det är inte uteslutet att vi stannar kvar i kyrkan om vi får rum att verka på biblisk grund. Men det kräver sannolikt en kursförändring av kyrkan, säger han.
Stöder alla nio föreningar alternativet att bilda ett samfund på föreningsbas?
– Nej, man kan inte säga att det är enigt. Det är ju heller inte medlemsföreningarna som tar beslutet att gå ut ur kyrkan, utan det gör ju var och en personligen. Frågan för oss handlar om hur vi ska hantera att våra medlemmar väljer att lämna kyrkan. Det finns lite olika syn på vilken väg som en är den bästa framåt. I alla bönehus finns olika tankar men den väg som verkar vara den mest sannolikt är föreningsalternativet.
Påverkar det processen att Daniel Björk ser ut att bli kyrkoherde i Pedersöre processen?
– Själva processen är redan i gång och jag tror att den påverkas mest av kyrkan i stort. Men det kan ju hända att takten med vilken medlemmarna lämnar kyrkan bromsas upp, säger Vikström.
