"Vi måste mena det: Förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom"

Åland.

I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk.

5.4.2023 kl. 14:15

Så här föddes Getakören: en påsk var det bara en handfull gudstjänstbesökare i Geta kyrka. Så här kan vi inte ha det, sa kyrkoherde Jon Lindeman, vi måste grunda en kör så kommer de anhöriga.

– Getakören gör en glad, säger Miina Fagerlund, som dirigerat den i två och ett halvt år.

Dessutom växer den. Geta är en liten kommun men numera har Getakören omkring 20 sångare som samlas till övingsperioder inför påsk och jul. Det kommer sångare också längre ifrån: Finström, Jomala och Mariehamn, allt från barn under skolåldern och tonåringar till medelålders och pensionärer.

– Vi sjunger trallvänliga sånger och man behöver inte kunna läsa noter. En stämma kan sjungas av både herrar och damer. Det är skratt, glädje och en inkluderande stämning.

Hon anser att vem som helst kan sjunga. Det är körledarens uppgift att hitta allas kapacitet. Den som inte är tonsäker står bredvid en säkrare. Den som inte har så stort omfång sjunger inom sitt omfång. Alla ska få känna sig viktiga och känna att de har något att ge.


Svårt med absolut gehör

Miina Fagerlund föddes med en genetisk bindvävssjukdom. Dessutom föddes hon med absolut gehör, alltså förmågan att exakt kunna urskilja tonhöjder, utan hjälp av ett instrument. Den förmågan blev nästan en förbannelse.

– Jag började spela fiol som femåring, och genom åren spelade jag många instrument. Jag led fruktansvärt av att något musikstycke inte var rent, det kändes som en knivskarp smärta. Jag kunde inte lyssna på radio utan att lida.

Som tolvåring var hon en av de första på Åland som drabbades av svår neuro­borrelios. Först två år senare började hon få behandling, och samtidigt förvärrades hennes bindvävssjukdom så att hon blev sämre.

– Men det hände något bra också i och med borreliosen! Jag förlorade mitt absoluta gehör.

Hon lider dessutom av kronisk stämbandsinflammation, vilket gör att hon inte har samma kontroll och kraft i sin röst som hon en gång haft.

– Jag får kämpa med min röst, dessutom är jag rullstolsbrukare och gravt handikappad och har svårt att orka dirigera en hel sång med armarna. För mig har det varit en stor utmaning att leda en kör – men också en stor ära!

På grund av sin sjukdom har hon inte haft en smärtfri dag i sitt liv.

– Men jag är så van med det att jag tror att smärtan inte påverkar mig på samma sätt som andra. Musiken är en fantastisk hjälp. Jag kan komma till en körövning och ha ont och åka hem som om jag svävade på moln.


Nio gånger borrelia

Miina Fagerlund har faktiskt haft borrelia nio gånger – men bara en gång efter att hon blev rullstolsbrukare år 2012. Fästingarna har helt enkelt svårare att komma åt henne.

Men lite av det goda gehöret finns fortfarande kvar.

– Jag var på fysioterapi och fick behandling med en stämgaffel, och när den vibrerade sa jag genast att det där kan inte vara ett A. Det visade sig sedan att det var ett C.

För henne var musiken länge en prestation. Allt det har hon släppt nu. Nu handlar det bara om att förmedla en känsla.

– På påsken sjunger vi ”Graven är tom!”. Vi måste mena det, förmedla lyckan och kärleken över att graven är tom. För mig är det inte viktigt att det låter perfekt, huvudsaken är känslan och glädjen.

Har du någonsin haft perioder då ditt liv, med alla sina motgångar, känts tungt och svårt?

– Eftersom jag är född med den sjukdom jag har tror jag att jag har utvecklat en hög resiliens och kan därför hantera motgångar och förändringar på ett konstruktivt sätt. Jag tänker inte utanför boxen, jag tänker snarare att för mig finns det ingen box. Jag kan klara nästan vad som helst. Jag har lärt mig att alltid se ljuset. När det är som mörkast syns stjärnorna allra bäst.

Text: Sofia Torvalds


Coronapandemin. I Jakobstads svenska församling tog man förra veckan beslut om att inte ordna konfirmandläger denna sommar. Församlingens första läger skulle ha börjat genast i början av juni. 17.5.2020 kl. 15:55

telefonsamtal. Varsågod, här kommer Kyrkpressens ring-bingo! Spela ring-bingo och fundera på vems ensamhet du kan lindra för en stund genom ett telefonsamtal. 19.5.2020 kl. 00:01

Valförrättning. Att 31 röster förkastades i valet av prästassessor berodde på ostämplade röstsedlar i Pedersöre prosteri. Men de underkända rösterna skulle inte ha förändrat valresultatet. 15.5.2020 kl. 16:27

sekt. Kidnappning, utpressning, förförelse, extremt våld och till och med mord. Det är ingen trevlig evangelisationsmetod som den kinesiska sekten Österns blixt (Eastern Lightning) eller Allsmäktige Guds kyrka (The Church of God Almighty), använder sig av. 15.5.2020 kl. 11:02

Coronapandemin. Enligt anvisningarna får inte fler än femtio samlas till gudstjänst från första juni. Hur löser församlingarna den ekvationen? 15.5.2020 kl. 10:58

konfirmandläger. Blir det konfirmandläger i sommar, som vanligt? En del församlingar ordnar alla läger som planerat, andra inte. 15.5.2020 kl. 10:39

domkapitlet. På grund av coronaepidemin sammanträder inte stiftsfullmäktige alls i vår. Det slog domkapitlet fast vid sitt sammanträde idag. 14.5.2020 kl. 16:28

val. Fred Wilén, tf kyrkoherde i Matteus församling, blir kaplan i Kyrkslätt. 13.5.2020 kl. 08:52

Bekräftelse. Andas in, andas ut. Det har ungdomsarbetsledare Marlen Talus sagt till Ditte Sandholm under otaliga nattliga samtal. Ditte hade så svår ångest att hon ville dö. – Om inte du hade funnits hade jag inte levt i dag, säger Ditte till Marlen. 11.5.2020 kl. 19:20

mammalandet. Att vara mamma är att träna sig i ofullkomlighet. Att vara mamma är att vara starkast i världen. Två mammor med olika lång erfarenhet skriver om hur de klarat livets svåraste och vackraste uppdrag. 9.5.2020 kl. 18:00

anvisningar. Sommarens läger kommer att kräva mycket extrajobb i församlingarna, men biskop Bo-Göran Åstrand tror att det jobbet är värt att göras. – Den här sommarverksamheten är särskilt viktig nu med tanke på familjerna, barnen och ungdomarna. 8.5.2020 kl. 14:53

faderskap. När pandemin slog till började Karstein Volle teckna en serie om sitt liv. Den handlade om en pojke som miste sin mamma i cancer, och växte upp till en vuxen man som saknar sin pappa oerhört. Den handlade om avund, men också om att klara av svåra saker utan att bli rädd eller bitter. 8.5.2020 kl. 14:34

val. Val av prästassessor till domkapitlet har genomförts i prosterierna i Borgå stift. Av de fem kandidaterna har Monica Heikel-Nyberg flest röster enligt det preliminära resultatet. 7.5.2020 kl. 15:45

gospel. Nina Pakkanen leder en gospelkör där 300 personer sjunger tillsammans utan noter och lyssnar in varandra. Coronaviruset satte stopp för de vanliga övningarna och nu sjunger man tillsammans över nätet i stället. Men det ger inte samma upplevelse. 7.5.2020 kl. 12:39

Tacksam. – Om jag dör nu, då blir så väldigt mycket osagt till min fru. Så tänkte Kaj Kunnas när han drabbades av en hjärninfarkt. Det har gått fyra år, och hans värderingar har förändrats en hel del. Han säger bland annat att sport är världens viktigaste bisak. 7.5.2020 kl. 17:00

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53