Just nu jobbar Eva Ahl-Waris som diakoniarbetare i Sjundeå – här står hon vid Sjundeå kyrka.

Efter skilsmässa, cancer och depression lever Eva Ahl-Waris nu sitt livs bästa tid

Personligt.

När Eva Ahl-Waris började studera teologi blev hon så lycklig att det förvånade henne själv. – Bara att få studera hebreiska. – Guds och änglarnas språk! Helt amazing!

9.3.2023 kl. 16:49

När Eva Ahl-Waris var tretton år samlades hon och de andra patrulledarna vid ett scoutläger för att be. Då hände någonting.

– Jag uppfylldes av en känsla av att jag tror på Gud, av att Gud finns och lever och uppfyller mig med kärlek och ljus. Sedan bad jag om att få följa honom och om att han ska kunna använda mig.

Och kanske använde Gud henne trots att hon började studera historia och inte teologi. Hon valde ofta ämnen som tangerade kyrkohistoria, även om hon studerade kultur- och idéhistoria. Hennes pro gradu-avhandling handlade om synen på heliga Birgitta.

Hon blev förälskad i historia redan som barn. Hennes pappa brukade högläsa en bok som hette Treasures of Yesterday för henne, som han översatte fritt medan han läste.

– Den handlade om Troja och om Tutanchamons grav. Redan i gymnasiet visste jag att jag skulle bli historiker och tog alla språkkurser som jag trodde skulle hjälpa mig.

Vid universitetet läste hon latin – det har hon nytta av när hon nu sadlat om till teologi. Idag läser hon också hebreiska.

– Jag läser allt jag kan för jag är så lycklig över att få studera igen.

Motgångar ledde henne vidare

Hon drogs till teologin efter att ha genomlevt många svåra kriser: sjukdom, skilsmässa och depression. Hennes bröstcancer upptäcktes i ett tidigt skede, men efter den fick hon det som man kallar ”cancer hangover”, det vill säga: Varför överlevde just jag när så många inte klarar sig?

På grund av sjukdomen miste hon en forskartjänst och bestämde sig för att sadla om och bli lärare. Hon insåg att det skulle vara lättare att få mer timlärarjobb om hon också kunde undervisa i religion.

Så hon började läsa teologi vid öppna universitetet.

– Och det var så roligt att jag inte varit så lycklig på flera år. Innan mamma dog sa hon till mig: Om det där gör dig lycklig, varför skulle du inte kunna bli präst?

Hon sökte in till teologin vid Åbo Akademi.

– Det känns jättebra. Det känns att det här är det bästa som hänt mig på jättelänge.


Du har gått igenom skilsmässa, cancer och depression. Har de här upplevelserna gett dig något gott?

– Jo. Först och främst: jag skulle aldrig ha varit mogen att bli teolog som 20-åring. Jag hade så dåligt självförtroende och var så osäker på allting i världen. Jag måste först bli förälder åt tre barn och hjälpa mina föräldrar i slutskedet av deras liv. Sedan måste jag doktorera i historia för att tro på mitt eget intellekt. Jag skulle inte ha varit mogen att leda och hjälpa andra förrän nu.

Hon tänker att det finns en tid för allting. Gud kan ta det mest tarvliga, det vi slänger ifrån oss som skräp, och göra någonting av det.

– Det är därför man aldrig kan tänka att livet är slut förrän någon människa verkligen lever sin sista dag. Alla är Guds barn och alla kan användas och alla är älskade. Det förstod jag inte för tjugo år sedan, men nu förstår jag det.

Det viktiga med att ha gått igenom något svårt är att komma igenom det.

– Då växer man. Men medan man är inne i svårigheten är det ganska orimliga krav som människor kan ställa på en. ”Ryck upp dig!” Vilken människa som är deprimerad har inte hört det? Det är en av de värsta kommentarer du kan komma med.

Som det står i Bibeln: det finns en tid för allt – också för den bearbetning som krävs för att ta sig ur en depression eller sorg.


Det krävs tålamod

Hon får ibland frågan om hur Gud meddelar sig med oss människor.

– Då svarar jag att man måste ha tålamod. Gud kan inte nå dig när du är djupt deprimerad och dina pengar är slut, och du känner att du står vid en brant. ”Nu imorgon måste Gud ha en limousin där åt mig på gatan.” Det funkar inte så.

Du måste ha tålamodet att vänta på en plan som är bra för alla, inte bara för dig själv.

– Det är kanske under den väntan som folk blir gudsförnekare, när de känner att de inte blir bönhörda. Att vänta kräver lyhördhet mot den här starka kärlekskraften som leder oss.

Idag är hon 47 år. Hon njuter allra mest av sina tre barn, men också av att studera.

– Att jag får lära mig hebreiska, Guds och änglarnas språk! Helt amazing! Det är jobbigt med de svåra verben, men det är också ljuvligt. Jag är ju forskare till utbildningen så jag gillar att vända på varje sten. Jag är nyfiken.

Har du andliga eller religiösa sår?

– Kanske minnen från tiden när jag studerade historia på 90-talet och blev förlöjligad för att jag hade en kristen tro. Särskilt bland humanister som inte var teologer fanns ibland en sådan inställning.

Idag tycker hon det finns en mycket större frihet att tro och tänka som man vill. Det finns en förståelse för att religion är ett mänskligt fenomen som är lika gammalt som musik.

– Det är något som finns i vår hjärna. Religion och musik och konst hör ihop.



Hur tänker du att kristendomen borde synas i våra liv?

– Jag tänker att jag kan vara svar på någons bön. Som lekman är jag också ett vittne, jag kan berätta min egen berättelse och det kan ge någon en aha-upplevelse.

Just nu tar hon en dag i sänder, jobbar, studerar och njuter.

– Sedan när mina barn flyttat hemifrån blir jag en crazy cat lady som bara håller till i församlingen.

När hon diskuterar med religionsvetare märker hon att de ofta tycker att hon är lite tråkig. Kan hon inte vara något mer spännande, som buddhist?

– Och dessutom något så tråkigt som kristen lutheran: hur tänkte jag där? Men de har inte upplevt det jag upplever när jag sätter mig i en kyrkbänk och det är bara jag och Gud.

För henne är det stora bara att få gå till en högmässa och bröla på i lite psalmer. Låg- eller högkyrkligt – det gör ingen skillnad för henne. Att få sitta bredvid sitt barn som blivit konfirmerat och gå tillsammans till nattvarden – det är något så stort för henne att rösten brister när hon talar om det.

– Redan min tro är en gåva. Jag känner människor som suktar efter en tro men inte känner någonting. Att få tro är en välsignelse.

Varför alla inte kan tro kan hon inte svara på. Det är någonting som Gud har hand om. Om man vill kan man fråga honom sedan i himlen, men själv ser hon bara fram emot att få lovsjunga.

– I himlen tror jag vi är inbäddade i ljus och godhet och kärlek. Det var något jag fattade redan som 13-åring: Om vi inte dör kommer vi ju aldrig att se Gud! Som Paulus skriver: Nu ser vi en dunkel spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte.


Team ”mammorna”

När Eva Ahl-Waris började studera teologi trodde hon att hon skulle vara unik som yrkesbytare – men det var hon inte alls.

– Vi har ett helt ”team mammorna” där i Åbo. Människor som gjort helt andra saker i sitt liv men känner att det nu är tid för det här. Särskilt damer i åldern 40+.

Själv har hon varit historiker i tjugo år. Hon tänker att hon förhoppningsvis har tjugo år kvar i arbetslivet och de tjugo åren vill hon göra något nytt.

– Det hör till den lutherska dygden att du lever ut din tro i din vardag, i världen. Jag är bekännande lutheran – vad tråkigt! Men åtminstone är jag aktiv lekman. Jag studerar teologi och njuter av det. Kanske jag blir präst, kanske det aldrig sker. Jag tar livet en dag i sänder.

Text och foto: Sofia Torvalds


SYNODALMÖTE. Vad betyder frälsning? Är det någonting som sker efteråt, bortom döden? Eller här och nu? Det ska alla omkring 2 000 präster i den evangelisk-lutherska kyrkan å tjänstens vägnar fundera över inför höstens synodalmöten. 12.8.2022 kl. 09:04

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22