På den frågan svarade 58,1 procent nej, 30,7 procent ja och 11,2 procent vet ej/har ingen åsikt.
Många av dem som svarade på enkäten (se exempel ovan) tyckte att systemet känns otidsenligt.
– I en sådan här enkät tycker jag att det är en ganska hög procent att 30 procent svarar ja, säger Siv Sandberg, själv församlingsrådsmedlem i Åbo svenska församling och samhällsforskare vid Åbo Akademi.
– Det som man måste ta i beaktande är både bredden i svaren och den faktiska situation där man verkar. Där är det stor skillnad mellan församling och församling och kyrkoherde och kyrkoherde.
Siv Sandberg har också själv upplevt församlingsrådets roll som lite oklar. Man kan tolka det som ett beslutsfattande organ eller som ett organ som ger goda råd till kyrkoherden.
– Den som har erfarenhet av till exempel kommunalt beslutsfattande tycker sannolikt att det kyrkliga systemet är konstigt.
Hon tycker att det system vi nu har ställer stora – kanske orimligt stora – krav på kyrkoherden.
– Jag tror också att det handlar om skillnader i kyrkoherdens sinnelag. Systemet behöver inte vara kyrkoherdecentrerat om inte kyrkoherden så vill.
Hon påminner om att det såg likadant ut också i kommunerna ännu för 45 år sedan: kommundirektören var ordförande och föredragande i kommunfullmäktige.
– Men idag sticker det här kyrkliga beslutsfattandet i ögonen. Det blir lätt jävsfrågor, för de kyrkliga kretsarna är små.
Hon skulle gärna se att kyrkolagen förändrades så att ordförande i församlings/kyrkorådet automatiskt är en lekman.
– Det skulle avlasta kyrkoherden men också ge mer frihet.
En förändring behövs
Biskop emeritus Gustav Björkstrand håller med Sandberg.
– Jag förstår bra att frågan blivit väckt. Kyrkolagen reflekterar en gången tid, då kyrkoherden, apotekaren och läraren kanske var de enda bildade i socknen.
Han minns att hans egen far i tiotals år var medlem i kyrkliga förtroendeorgan. Han skulle ofta godkänna protokollet i kyrkans sakristia. Det visade sig en gång att protokollet inte alls motsvarade det som diskuterats vid mötet.
– ”Inte var det så här vi beslöt”, sa pappa. Kyrkoherden svarade: ”Ja, men det är så här det ska vara.” Senare togs frågan upp på nytt och kyrkoherden böjde sig.
Björkstrand tror att situationen kan bli speciellt olycklig om kyrkoherden saknar erfarenhet av förvaltning. Det kan finnas människor i församlingsrådet som vet mycket mer än herden.
– Generellt tycker jag man allvarligt borde överväga om den ordning kyrkan skapat svarar mot dagens krav.
Han menar att om en person samlar mycket makt på sig går det lätt så att rådets medlemmar antingen finner sig i situationen eller drar sig undan från beslutsfattandet.
– Kyrkan har inte råd att förlora erfarna, kunniga människor som upplever att de inte kan påverka.
Han tycker att kyrkomötet borde göra en ändring och göra det möjligt för någon annan av medlemmarna i kyrkorådet att vara ordförande. Men ett sådant beslut skulle kräva tre fjärdedelars majoritet i kyrkomötet. Det är av olika anledningar lätt att uppbåda ett en fjärdedels motstånd mot förändringar av präster och konservativa medlemmar.
– Jag tycker att kyrkomötets sätt att fatta beslut borde förändras. Sådana här praktiska beslut ska inte kräva tre fjärdedelars majoritet.
En lösning som ger mer spelrum
Enligt kyrkoordningen kan viceordförande vara ordförande för kyrkorådet om kyrkoherden har förhinder eller är jävig – men också genom ett gemensamt beslut av kyrkoherden och kyrkorådet, efter att viceordföranden gett sitt samtycke. I Johannes församling i Helsingfors har viceordförande Martina Harms-Aalto fungerat som ordförande vid församlingsrådets möten under den senaste hälften av valperioden.
– Jag är inte rätt person att avgöra om det fungerar bra eller inte, men jag tycker att det befriar kyrkoherden till att vara föredragande. Hans roll blir tydligare när någon annan leder rådet och nu kan han försvara sin beredning till 100 procent utan att behöva spjälka upp sig i två roller.
Hon rekommenderar alltså lösningen, eftersom den också ger rådet mer ansvar. Samtidigt kan ju rådet uppleva att viceordförande får en väldigt stor roll.
– Jag tycker det här är något som kyrkolagen kunde göra till regel. Men redan idag kan en bra och strategisk kyrkoherde förstå att avstå från sin roll som ordförande, för att det ger mer spelrum. Att förankra besvärliga frågor blir också lättare, säger Martina Harms-Aalto.
Så gjordes enkäten:
I början av juni sände Kyrkpressen iväg en enkät till alla stiftets församlingsråds- och kyrkorådsmedlemmar per e-post. Redaktionen fick in 180 svar.
En del av svaren gick att kommentera.
Svararna fick svara anonymt men lämna sina kontaktuppgifter om de så ville.
