Få kanske förstår hur mycket planering och förbehåll det krävs till exempel för att ordna ett skribaläger eller en sportlovsresa. Många arrangemang kräver närmare ett års förbehållning, så att man säkert får bokat de lägergårdar och logement man vill ha. Samma gäller transporter och resor, särskilt då man ofta önskar att en viss busschaufför kör bussen under resan.
Variablerna ovan är kanske de mera självklara, men utöver dem finns det en myriad av detaljer som måste stämma för att det ska lyckas. Dagarna fylls av aktiviteter som kräver planering gällande medhavd utrustning, vem som ska leda just den aktiviteten och hur alla tidtabeller ska passa ihop.
Eftersom man har att göra med människor, ofta minderåriga ungdomar, finns utöver allt annat ett ansvar för alla deltagare. I en grupp på, säg, 30 ungdomar, finns det med stor sannolikhet någon som inte riktigt klarar dagens sysslor utan att en vuxen aktivt hjälper.
Nu är jag inte insatt i hur mycket av församlingsanställdas utbildning handlar om just evenemangsproduktion, men tydligen inte i praktiken alls. Nu kanske någon reagerar på ordet ”evenemangsproduktion”? Jag kan intyga att ett skribaläger eller en vecka på vinterläger i en skidort i högsta grad handlar om evenemangsproduktion – utöver det andliga arbetet som planeras före lägret och utförs under lägret.
Det är direkt imponerande hur skickligt detta görs. Det kan verka ”heimlaga” men oftast är det långt ifrån det, då det finns noggranna tidtabeller och planer för arbetsindelning. Om man skulle printa ut det i form av ett GANTT-schema (som används t.ex. inom projektstyrning), skulle man behöva antingen ett mycket stort papper eller verkligen liten font, sannolikt båda.
Utöver det rent praktiska fixandet fascineras jag av dessa proffs ork. Det är mycket intensivt att dra dessa läger och nattsömnen tenderar att bli kort. Då finns ju risken att även stubinen blir kort, men det kan den naturligtvis inte bli med de ungdomar/barn man har åtagit sig att underhålla och undervisa för en överkomlig framtid. Dessa vuxna ska vara förebilder och andliga vägledare, det skulle klinga illa om den vuxna ledaren först ger en skopa ovett för att man kommit sent till samlingen och sedan snabbt växlar roll till den andliga ledaren och börjar tala om försoning och förlåtelse. Skulle inte fungera så bra.
Jag har själv lite erfarenhet av att vara vuxen ledare på till exempel skidresor. Då ingick det inte i mina uppgifter ens att ordna program eller annat komplicerat, min enda uppgift var att försöka få ungdomarna att gå och sova, vakta en stund tills de somnat och sedan på morgonen väcka dem igen. Efter en vecka av detta var jag helt slut och i behov av vila och total tystnad.
"Hur någon klarar av detta och dessutom ordnar program och andlig verksamhet överskrider min förståelse."
Så nästa gång du skickar ditt barn på ett läger, tänk en tyst tanke för dessa hjältar. Och ifall du tänkt komma med någon synpunkt på hur de borde göra sitt jobb eller hur just ditt barn behöver specialarrangemang, tänk två gånger och lämna saken där. Låt proffsen göra sitt jobb.
