Det finns flera bakomliggande orsaker till att våldsbrotten bland unga ökar, säger kriminalkommissarie Leif Malmberg. Resurser för förebyggande arbete från polisens sida är små. Men mycket inger också hopp.
Polisens statistik över våldsbrott bland unga i Borgå, Sibbo och Lovisa är dyster läsning. Misshandelsfallen där förövarna var under 15 år var 22 stycken år 2021, ett år senare 44 till antalet. Och rån bland ungdomar fanns knappt alls år 2018. För 2022 statistikfördes 7 fall för under 15-åringar och 12 fall i gruppen 15 till 17 år. Alla våldsbrott bland unga har ökat med 167 procent, att jämföra med 67 procent för alla åldersgrupper.
– Det här får oss förstås att fråga oss: Vad ska vi göra? säger Leif Malmberg.
"Där misshandlar man och förnedrar offret, tvingar personen att be om nåd."
Både misshandel och rån går ofta till så att en person lockas till ett möte av ett gäng som planerat dådet.
– Där misshandlar man och förnedrar offret, tvingar personen att be om nåd och göra det ena och andra, samtidigt som man spelar in det hela och lägger ut det på nätet.
Individens ansvar har en tendens att försvinna när man fungerar i grupp.
– Det här att spela in och lägga ut videomaterial är lite av en modefluga. Man hittar kanske acceptans när man lägger ut det på nätet enligt tanken: så gör alla andra också.
Rån kan gå till enligt samma kalkylerande strategi.
– Om någon satt ut en sak till försäljning på nätet lockas försäljaren till ett möte där han eller hon sedan rånas på det den tänkt sälja.
Leif Malmberg, kriminalkommissarie i Borgå. Foto: Privat
Sociala nätverk viktiga
Utöver modeflugor kan också coronapandemin vara en bidragande orsak till ökade brott enligt polisens analys.
– Det låter kanske som en enkel förklaring, men coronatiden orsakade säkert en viss hopplöshet; sociala kontakter försvann, unga fick mer fritid och blev kanske efter i skolan. Och den allmänna oro som drabbar vuxna gäller också ungdomar.
Att det enbart skulle vara unga från utsatta sociala skikt som begår brott stämmer inte.
– Det kan lika gärna vara fråga om barn från välfungerande familjer. De kanske dras med i en modefluga, är uttråkade eller saknar meningsfulla hobbyer.
Leif Malmberg talar varmt för starka sociala nätverk. Men nätverken ser annorlunda ut i dag med ökad flyttning och mindre kontakt med storfamiljen, som mor- och farföräldrar.
– Det finns mer möjlighet att göra fel val än förr.
– När våldsbrotten ökade i Sverige fick deckarförfattaren Henning Mankell frågan om när han anser att det började gå snett. Han hade ett lite finurligt svar: Det var när vi slutade stoppa våra sockor.
– Det var ett ganska bra svar egentligen. Vår integritet har kanske blivit för stor. Vi har inte tid, eller vi vill inte och vågar inte prata med varandra och visa att vi bryr oss.
Finns det något som inger dig hopp trots dyster statistik?
– När man ser på statistiken ska man komma ihåg att det är en liten procent av våra ungdomar som gör sig skyldiga till brott. De allra flesta har det bra och är ordentliga. Det finns alltid hopp. Att det pratas om det här är en bra sak, att det ges stöd till familjer och att det finns bra samarbete mellan olika myndigheter. På det viset är vårt land ganska bra förberett måste jag säga, och reagerar när saker och ting kommer fram. Myndigheterna har också en bra diskussion med invånarna, och så ska vi inte glömma alla frivilliga aktörer.
Fördelen med sådan verksamhet är att man lär sig att ta andra människor i beaktande.
– Ungdoms- och idrottsföreningar är också viktiga. Ju mer folk hittar goda sociala sammanhang, desto mer minskar brottsbenäghenheten. Fördelen med sådan verksamhet är att man lär sig att ta andra människor i beaktande.
Det finns enheter inom polisen som satsar speciellt på att utreda brott bland unga och som planerar den förebyggande verksamheten.
– Tyvärr är realiteten att tiden inte räcker till på den förebyggande avdelningen. Det skulle vara bra att hinna vara med på byaföreningars möten och ha mer tid för besök i skolor. Patruller har tre eller fyra uppdrag väntande hela tiden. Det finns ingen lös tid där man har möjlighet att planera. Det här är en ekonomisk och politisk fråga.
Leif Malmberg gör sitt 42:a år i tjänst i år.
– Under min tid har polisstyrkan i Finland minskat från kring 12 000 till 7 500. Och då har brottsutredeningar blivit svårare och svårare, med nätbrottslighet såsom bedrägerier och ärekränkningar på sociala medier.
Polisens samarbete med bland annat socialen, barnskyddet och Ankkuri-verksamheten är a och o, inte minst med tanke på under 15-åringar som inte har straffrättsligt ansvar.
– Det är inte med straff man kan bota. Om man ska få en ungdom på rätt väg behövs ett mycket bredare samarbete om man vill få en verklig förändring till stånd.
Under en konferens för sjutton år sedan i Norge slogs Malmberg av hur annorlunda polisen jobbade där.
– Där var den förebyggande verksamheten redan utvecklad på ett helt annat sätt. Man koncentrerade sig på de tre procent av ungdomarna som låg i riskzon att hamna i brottslighet och kunde ingripa i ett tidigt skede. Men resurserna är helt andra där. Vårt arbete har utvecklats mycket sedan dess, så det går i rätt riktning.
Ser du med oro på det ökade våldet och gängkriminaliteten i Sverige?
– Vi är inte i samma situation som Sverige, men det finns tecken som tyder på det. Det är inte så enkelt att det bara skulle vara fråga om invandring. Om man inte klarar sig i skolan eller faller ut från arbetsmarknaden ökar grogrunden för att gå med i ett gäng eller för kriminalitet betydligt. Det är fråga om ekonomisk och social segregation som vi borde se upp med. Polisen här har stött på gatugäng, och nu börjar politiker få upp ögonen för det här, även om en del först dementerat att vi i Finland skulle ha gängkriminalitet.
