Hedvig Långbacka har jobbat med radioandakter i sexton år.

”Varje människa med kunskapstörst gör mig lycklig”

radio.

– Radions styrka är att berätta sådant människor inte visste de vill veta, säger Hedvig Långbacka.

22.11.2022 kl. 09:00

Fil mag Hedvig Långbacka från Åbo när en passion för folkbildning. Radion, menar hon, har unika möjligheter eftersom den ofta står på så att säga i bakgrunden och kan överraska oss med intressanta ämnen.

Du administrerar och planerar svenska andakter på YLE. Tidigare kallades de medverkande andaktstalare, nu heter det andaktsredaktör. Varför?

– De är inte bara talare utan de gör hela program, med musik och allt. Under min tid på tjänsten har jag värvat och utbildat ett 60-tal andaktsredaktörer.

– En del är präster, men många är personer utan någon yrkesanknytning till kyrkan. De är människor jag vid något tillfälle hört tala publikt och gjort det bra.

Vad är det viktigaste du lär ut?

– Radion har en speciell dramaturgi. Det är till exempel oerhört viktigt att redan från början hitta det rätta anslaget och snabbt fånga lyssnarens uppmärksamhet.

När känner du att ”detta var fint att sända ut”?

– Då en andaktsredaktör är uppriktig och ärlig samt har ett gott språk och kan berätta eller beskriva ett tankeflöde på ett sätt som gör att man dras med och vill höra mer.

Men har inte ”ångradion” spelat ut sin roll i dagens enorma medieutbud?

– Det där är lite ålderism, att man hela tiden tänker på dem som är under 30 och sociala medier.
Vi har faktiskt väldigt många lite äldre lyssnare som inte har lämnat radion. Mediets absoluta styrka är att det kan presentera för människor något de inte visste att de ville veta. Folk har den på i bilen, på stugan och om sommaren i båten.

Du och jag vet vad ”syndanöd” är, men vet en 15-åring i Sibbo det?

– Knappast. Men lyssnar man på dagens andakter i Radio Vega tror jag inte någon använder sådana ord. Talare i kyrkliga sammanhang förstår att vi måste prata om andliga ting på ett adekvat språk.

Ska man inte längre tala om synd, skuld, nåd eller försoning, alltså?

– Jodå, men i en kontext. Vi har exempelvis haft Andrums-serier där fem personer från olika samfund talat om olika centrala begrepp i kristen tro; nåd, försoning, skuld och så vidare. Det var jätteintressant, de närmade sig det på så olika sätt.

Hur ser din egen Gudsbild ut?

– Han, eller kanske hen, är ett stort mysterium. Jag tror att vi bara kan se delar. Kristus är för mig mycket lättare att relatera till, han är idealet för människan.

– Att förstå Gud kan jag inte. Det är lika bra att erkänna. Men samtidigt upplever jag att det är någon jag har en relation med. Och den förändras och utvecklas hela tiden, i takt med att jag själv lär mig nya saker.

I maj flyttade du tillbaka till uppväxtårens Åbo och från årsskiftet styr du nu själv helt över ditt liv. Vad sker därefter?

– Jag har redan en hel del beställningar på artiklar och föreläsningar. Mitt specialintresse sedan mer än 20 år är Bysans, det östromska imperiet, som jag ska föreläsa om under våren. Intresset är stort på grund av att Ryssland har så starka rötter där. Det är faktiskt lite lättare att förstå det som nu händer i Ukraina om man vet bakgrunden, hur den ryska tanken om att vara en ”frälsarnation” har utvecklats.

Din beläsenhet är omvittnad. Får vi framöver se något ”hedvigskt” på bokdiskarna?

– Tja … Jag är mycket intresserad av de medeltida gråstenskyrkorna i Finland, som jag rest runt och tittat en hel del på. De är helt fantastiska och i något skede har jag tänkt att det vore underbart att skriva en populärvetenskaplig bok om dem.

Vad gör dig lycklig?

– Att ro i skärgården en stilla kväll, att vara tillsammans med mina närmaste, att träffa människor som är vetgiriga. Varje gång jag träffar en människa som överraskar med sin kunskapstörst blir jag lycklig.


--- --- ---

Hedvig Långbacka:

GÖR:

Radioredaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Går i pension vid årsskiftet.

FAMILJ:

Sonen Matias och livskamraten Henrik.

INTRESSEN:

Musik, litteratur, historia.

BÄSTA BIBELSTÄLLET: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid namn och du är min (Jesaja 43:1).

Text: SÖREN VIKTORSSON


sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07