För Giséla Linde blev kursen Livsstegen en kraftfull livsinventering.

"Andra tycker om mig även om jag berättar det som är fult och jobbigt"

mariehamn.

När Giséla Linde gick kursen Livsstegen fylldes hon av vördnad över hur mycket vi orkar med – och hur mycket kraft vi har. Hon fick också syn på att kyrkan ofta står för en mer generös blick än världen utanför.

16.11.2022 kl. 10:42

För några år sedan gick frilansskribenten Giséla Linde från Mariehamn kursen Livsstegen – 12 steg till inre hälsa. Det är ett format som bygger på tolvstegsrörelsen men kan tillämpas på alla livssituationer.

– Vi kände inte varandra från början, och möttes i en jämbördig cirkel. Varje träff hade ett eget tema, som maktlöshet, försoning eller överlämnande. Det låter som så stora ord att det kan kännas främmande att bara hugga tag i dem. De känns kanske inte ens aktuella för en själv. Men när associationerna sätter igång finns det något där.

Livsstegen blev en kraftfull livsinventering.

– Varje gång berättar någon sin livsberättelse, och där fanns ju verkligen tunga grejer. Det blev så tydligt hur lite vi pratar om vår sårbarhet, hur vi inte ser att alla kämpar med sitt, allt från trauman från barndomen till tuffa relationer till känslan av att inte räcka till. Det bara syns inte på utsidan. Det väckte nästan en vördnad hos mig: Vilken livskraft vi har, vad vi sliter, vad vi orkar!

För henne själv var den stora insikten att det är möjligt att våga dela svåra saker.

– Jag tänkte att om jag tycker så mycket om de här människorna just för att de vågar dela med sig av det som är fult och jobbigt, då måste ju samma naturlag gälla också mig. De andra kommer att tycka om mig också om jag berättar sådant som är fult och jobbigt.

Vi lyssnade verkligen

En sak som hon gillade med formatet är att det är förbjudet att kommentera andras berättelser, det vill säga komma med goda råd eller dela med sig av egna liknande upplevelser.

– Det ledde till att vi verkligen lyssnade på varandra. Man skulle bara säga vad man själv hade på hjärtat. Det blev också väldigt tryggt, för då kunde ingen ha åsikter om det vi sa.

I Livsstegen tänker man sig att det finns en högre makt. Betydde kursen något för din egen Gudsrelation?

– Jag har haft ett lite knöligt förhållande till kyrkan. Ändå har jag på något sätt hamnat där igen och igen, till en början i mer ordlösa och lättillgängliga sammanhang, som retreater – jag älskar tystnad – eller pilgrimsvandringar. Livsstegen var en del av det.

– Nu håller jag på att utbilda mig till diakon.

Hon har allt mer känt att kyrkan är en vänlig plats där människor möter människor och där det är tillåtet att vara mjuk och sårbar.

– Jag vill vara på en sådan plats. Jag vill bidra till en sådan plats – för vi är alla både starka och svaga.

Hon tycker det är intressant att människor så ofta kopplar kyrkan till synd och stränghet.

– Min egen upplevelse är att blicken – eller nåden – är mycket mjukare och mer generös i kyrkan än i världen utanför. Den är mjukare än både min självkritik och andra människors tyckande.

Hon känner att det är det vi behöver just nu.

– Ju galnare saker som händer i världen, desto mer tänker jag att jag vill vara på en plats där människors värde är konstant och där vi ska ta hand om varandra.



orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34