Sophie, 14: ”Jag är inte så religiös, men lägret har varit fantastiskt!”

Juliskymningen är blå vid Sankt Olofs kapell i Pellinge; glesa furor, en mörkgrön klockstapel och en liten begravningsplats; en blå skiva hav mellan träden.

Konfirmanderna är 32 på lägret, det ena av fem som Domkyrko­församlingen i Borgå ordnar i sommar. Kvällsgrillningen har dragit ut på tiden och klockan är över tio. De unga får gå in genom kapellporten i grupper om fem och på kapelltrappan, om de vill, ta ett kors i pannan för kvällens mässa.

– När du var liten och blev döpt gjorde prästen ett likadant kors på din panna och på ditt bröst, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou i alba, stola och sportskor.

Korstecken inför kvällsmässan, vuxenledaren Emil Eklund och hjälpledaren Sara Wesslin.

Konfirmandlägret har tillgång till Sankt Olofs kapell i Pellinge.

Det är frivilligt att ta tecknet som vuxenledaren, historiastuderande Emil Eklund tecknar i pannan med en blandning av sot och olja ur en pappmugg. Korsen blir snabba och lite gryniga.

– De går lätt att tvätta bort efteråt, säger ”Ele” som konfirmanderna kallar sin präst.

Det är kompisarna som gäller. Tar en det svarta kors­tecknet tar alla. Smiter en grupp förbi den lilla ritualen in i det dunkla kapellet gör alla det. Bara någon avböjer med ett artigt "nej tack".

Sophie Törnqvist, 14, stryker håret ur pannan och får sitt kors fingermålat innan hon går in.

– Jag kommer från Kerko, en liten by i norra Borgå. Jag är inte en särskilt religiös person, men det här lägret har varit en fantastisk upplevelse! säger hon.

Före de fyra obligatoriska kyrkbesöken i konfirmand­undervisningen i våras har Sophie haft väldigt lite med kyrkan att göra, och det mesta är nytt.

– Det är annorlunda än på religionstimmarna i skolan och det man lär sig om kristendomen fastnar bättre här. Jag vet inte om jag är så troende, men det fint att höra andra berätta om sin tro, ett slags allmänbildning.

Sophie börjar i nian i höst och skulle vilja bli ungdomsterapeut en dag. Och hon vill konfirmera sig för att kunna komma igen här som hjälpledare.

– Jag tror att jag är bra på att trösta andra och bry mig om den som är ensam, säger hon och sväljer lite.

Tack för många nya vänner

I undervisningen om bön har man på lägret fått tänka sig att man lägger sådant man vill be för i sina ena hand, och sådant som man vill tacka för i den andra. Många har bett för sitt mopedprov, någon för sin farmor. Sophie har tackat för att hon har fått många nya vänner.

Ungdomsarbetsledare och lägerchef Mats Fontell i Borgå har gjort omkring 100 konfirmandläger.

I Borgå är konfirmandundervisningen populär. Av årsklassen om 170 unga i staden går omkring 85 procent i skriban, säger lägerchefen Mats Fontell, ungdomsarbetsledare i församlingen med närmare 100 läger bakom sig.

Återväxten i form av nya hjälpledare är god. Här på lägret är de åtta, och häckar med de andra lägerledarna i den lilla ledarloungen utanför kursgårdens kansli.

– I år har vi till och med ”exporterat” hjälpledare till andra församlingar, Lovisa och Pargas... säger Mats Fontell.

David, 16, tyckte om sin egen skriba och kom igen i år igen, nu som hjälpledare. Andra har varit med längre. Två av dem håller redan på att utbilda sig för yrkeslivet, Linus, 19 till tradenom och Alexander, 16, till elmontör. Ronja, 17, och den andra Linus, 16, går i skola men kommer tillbaka för att lägren är bra avbrott i sommaren. En liten dagpeng får man också, 14 euro.

Kvällsactionen och kvällsandakterna är de populäraste på lägret.

Ken Lehmusto från Illby var en av konfirmanderna.

I vattenkriget när det är fritid blir Ronja som är tapper motståndare med sin pumppistol ett småkärt mål för ett gäng konfirmandpojkar.

”Vi har svåra termer”

Lekar och gemenskap är desamma genom åren. Men själva undervisningen får anpassas till att många vet rätt så lite om kristendomen när de kommer till konfirmandundervisningen. Ord som Gud och Jesus har numera knappt fått förekomma i deras skola, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou.

– Kyrkans terminologi är otroligt svår. Vi talar om ”Guds lamm” och ”Kristus som frälsaren” och om så stora saker som dessutom inte går alltid att ens förklara med hjälp av ord. Man måste få uppleva det. Därför är det kanske bra att alla våra undervisningspass blir mera baserade på upplevelser. Alla ska få uppleva att man duger som man är och finns i Guds stora famn, säger hon.

Församlingspastor Elefteria Apostolidou upptäcker att många av kyrkans termer är svåra för den som är ny i kyrkan.