– Vi medelålders vita män är på inget sätt underrepresenterade någonstans. Men jag märker att människor tycker om när jag bloggar om vardagen som pappa.
Det säger Markus Andersén, som har bloggat nästan tio år. Han lever ett vanligt liv som familjefar i Helsingfors.
– Det finns ganska få män som skriver om sitt vardagliga liv. Folk tycker att det är intressant.
Kyrkpressen tog över bloggen Andetag av Hbl i vår. Bloggskribenterna skriver om liv, kyrka, tro och livsåskådning med fokus på det personliga.
– Jag vill helst inte skriva om min personliga tro. Men det är mitt val. Men jag skriver gärna om kyrka och samhälle.
Han beskriver sin tro som oerhört pragmatisk och ickedogmatisk.
– Handlingarna gentemot din nästa avgör allt.
Vilken är din favoritperson i Bibeln, om man inte får säga Jesus?
– Det är en svår fråga. Maria Magdalena är fascinerade, säger han.
– Men det finns många lätta klyschor att ta till. I och med min bakgrund som prästson har jag vuxit upp med människor som är väldigt insatta i Bibeln. Jag är bekant med verket och kan kanske Bibeln lite bättre än mannen på gatan. Det som jag tar med mig från Bibeln är de stora temana, till exempel att man ska hjälpa sin nästa och inte ställa sig ovanför någon annan.
Han har svårt med de fina nyanserna i teologin och bibeltolkningen.
– Kanske min attityd kan ha att göra med att jag är tredje och yngsta barnet i syskonskaran. Stereotypen är att ett tredje barn är ganska bekymmerslöst. Jag brukar tänka att ”det kan någon annan sköta”. Jag är inte passionerat insatt, och det är helt okej.
Kanske min attityd kan ha att göra med att jag är tredje och yngsta barnet i syskonskaran. Stereotypen är att ett tredje barn är ganska bekymmerslöst.
Vilken är din favoritverksamhet i församlingen?
– Jag måste säga att skriftskolan görs väldigt väl i många församlingar. I den lutherska kyrkan i Finland är den en samlande kraft. Den är relevant för sin målgrupp.
Hans kropp var slutkörd
Markus Andersén har gått igenom många livsstilsförändringar de senaste åren.
– År 2019 kände jag mig lite hängig och gick till en läkare. Minuten senare satt jag i en EKG-apparat. Alla värden var helt åt skogen. Mitt blodtryck var alldeles för högt och apparaten visade initialt att jag skulle ha haft någon form av hjärtattack.
Han fick veta att hans kropp var slutkörd.
– Jag hade en bild av mig själv att jag levde sunt. Jag har alltid rört mycket på mig, men jag hade inte tagit hand om min kropp de senaste åren. I mitt fall handlade det om en gradvis försämring.
– Jag hade en ganska osund uppfattning om vad som är realistiskt att klara av på jobbet som företagare och hemma som familjefar till två små barn. En viss tid kan man leva på högre varv, men till sist håller det inte. Obalansen i mitt liv eskalerade. Jag hade inte förstått att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden.
Prioritera i kalendern
Andersén har ärftliga hjärt- och kärlsjukdomar i släkten.
– Min far har levt väldigt hälsosamt hela sitt liv, och han fick medicinering för högt blodtryck som ung.
Markus Andersén drack nästan ingen alkohol, och hade inte ätit rött kött på ganska länge.
– Om jag inte hade varit i så pass gott skick så vet man inte hur det skulle ha slutat.
Läkaren gav Markus åtta veckors sjukledighet. Sen kom jullovet och sen kom pandemin.
– Nu ska jag inte säga att pandemin kom tursamt, men jag har alltid haft ett jobb där jag reser väldigt mycket. Nu satt jag hemma och jobbade i sex månader. Istället för att resa tog jag tag i livstilsförändringar.
Han såg också över sin kalender.
– Jag började prioritera i kalendern. Alla har vi 24 timmar varje dag. Tidigare var min kalender full av aktiviteter – jag måste lära mig att jag inte behövde fylla min dag proppfull.
En social introvert person
Han fick också träffa en psykolog.
– Jag lärde mig att jag är en social introvert person. Det hade jag aldrig tänkt på tidigare. Alla människomöten är i någon mån ansträngande för mig. Jag har också kommit fram till att alla sociala tillställningar inte ger mig så mycket. Av psykologen fick jag verktyg att hantera såna saker.
Markus Andersén har lärt sig att förändring sker genom att man gör den.
– Det låter som en klyscha, men så är det.
Vad räcker pengarna till?
Markus Andersén är förtroendevald i Johannes församling.
– Jag ombads att ställa upp och tackade för förtroendet. Förändring sker ju inifrån.
Han sitter i ekonomiutskottet och är realistisk när det gäller församlingarnas ekonomiska framtid.
– Min församling har en bred verksamhet. Jag upplever att jag har en liten fördel i det att jag i vardagen jobbar som företagare. Jag är inte låst inom ett visst område. Vad kan göras och vad räcker pengarna till?
Han säger att vi måste inse att den tid när kyrkan hade hur mycket medel som helst är försvunnen.
– Vi kan inte spekulera i vad som vore trevligt eller hur det var på Sörnäs svenska församlings tid. Nu har vi de här medlen att jobba med. Hur ska vi disponera över dem?
Vad gör du i sommar?
– Vi har en stuga vid Saimen, som vi åker till varje sommar. Nu är Saimen hippt och trendigt. Det tycker jag är lite lustigt.
Till sommartraditionerna hör också att åka till Lekholmen, Helsingforsförsamlingarnas lägergård, belägen i Helsingfors skärgård.
– Lekholmen är en väldigt naturlig del av mitt liv. Jag har i praktiken varit där alla somrar, i och med att min pappa var präst i Helsingfors.
Han tycker mycket om holmen.
– Men jag är inte en Lekholms-traditionalist. Saker ska inte vara som det var på Lekholmen på 60-talet eller på 90-talet, utan det är en levande varelse. Holmen ska vara relevant för dem som nyttjar den. Livet går vidare och så ska det också vara.
